Löptur: Alingsås – Jonsered

Idioti… Varför? Hur långt sa du?

Ja, sådana reaktioner fick jag när jag berättade för mina icke-löpande vänner och bekanta att jag tillsammans med en grupp andra människor skulle ta tåget från Göteborg till Alingsås för att sedan springa tillbaka. En nätt sträcka på ungefär 50 km. Ja, jag ska inte sticka under stol med att jag också tycker att 50 km är långt, riktigt långt, och jag var lite nervös dagarna innan. Men inte bara för själva sträckan utan även för hur min mage skulle reagera. Början på veckan hade jag haft ordentliga magbesvär, men nu verkade det ändå vara ok.

Så i lördags morse var tempot vid frukostbordet lite högre än vanligt när en rejäl frukost skulle inmundigas och jag skulle dessutom vara färdig för att åka med en buss hemifrån redan klockan 08:30.

Nåväl, jag hann med bussen och tåget på väl på tåget träffade jag två av de andra jag skulle springa med så vi fick en trevlig pratstund. Efter en halvtimme var vi framme och var det nåt jag var helt säker på så var det att återfärden skulle ta betydligt mycket längre tid.

Redo för start på Alingsås station

Vi började springa i lugnt tempo. Ibland kändes det nästan skrattretande lugnt, men jag vet att jag ofta går ut för hårt på långpass så jag var tacksam för nedhållningen av farten. Från Alingsås centrum mot sjön Mjörn och vidare mot sydväst i stort sett parallellt med en liten väg som dagligdags brukar kallas E20. Efter sisådär 5-6 km tog vi en kortare promenadpaus. Det var lite kläder som skulle rättas till – det var ju ändå -6 grader så det var mycket kläder – och vissa blåsor skulle tömmas.

Precis passerat Bryngenäs (ca 5-6 km)

Efter den promenadpausen körde vi på i stort sett hela tiden tills vi kom fram till Floda efter 20 km. Vägen dit var minst sagt varierande. Stundom en decimeter snö att pulsa i och stundom lite asfaltsväg. En kopp kaffe och några M&M’s på Floda station satt riktigt fint.

Vidare mot Lerum på fina cykelbanor och nu började det kännas lite motigt. Tror att vi passerade Lerum efter 31 km och jag började nu känna av mina magbesvär från tidigare i veckan och började bli orolig för om jag skulle palla 20 km till.

Passage Lerum efter ca 31 km

Vi tog oss förbi ett par mindre pendeltågsstationer och för varje station började det kännas mer och mer som att rätt sak att göra var att bryta och ta tåget hem. Sagt och gjort, i Jonsered, efter 36 km, önskade jag mina medlöpare (som hade minskat till 2) lycka till på färden och tog tåget hem.

Visst kändes det lite som en besvikelse, men jag var ändå nöjd! Riktigt nöjd!

Och sett i backspegeln så var det nog rätt… En rejäl snuva och en hosta som smakar blod blev resultatet. Men var löpningen orsaken? Eller det faktum att jag inte hade tillräckligt med kläder på mig när jag bröt? Ingen aning… bryr mig inte.

Det var kul! Fler såna äventyr, tack!

5 Thoughts on “Löptur: Alingsås – Jonsered

  1. Spännande att läsa! Jag blev också sjuk dagen därpå…tråkigt. Det var synd att du var tvungen att avbryta, men som du säger var det nog rätt att göra det. Det kommer flera såna pass. Vi får helt enkelt börja planera vår nästa äventyr!

  2. Bra att du lyssnade på kroppen, dumt att slita ut sig alldeles bara för att man kan! Låter som en härlig tur i alla fall, och vilken fin allé ni sprang i där! 🙂

  3. Det blev ju ett bra pass det där. Härligt med långpanna. Såg att du ska springa Luciamaran i Bovallstand. Vi kanske ses där!

  4. Jag undrar vad det är för slags magbekymmer som drabbar en när man springer så långt. Jag läser och hör ofta om det, men aldrig några detaljer. Knip, rännskita, vred, gaser (fast det bryter man väl inte för), framfall eller vad?

  5. Bra jobbat! Kroppen kan ställa till det, lika bra att lyssna på den ibland.

    Grattis här också på din dag!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Post Navigation