Daily Archives: 29 augusti 2009

You are browsing the site archives by date.

Mitt brutna 6-timmars

Laddad till tänderna stod jag hemma i köket och såg – och hörde – när himlen öppnade sig och all världens vatten ramlade ner över Göteborg. ”Nåväl”, tänkte jag, ”klockan är ju inte mer än 3 så det är ju bättre att regnet kommer nu än sen.” Och vadå, lite regn har ju ingen dött av, eller åtminstone väldigt få i Göteborg…

Lastade in Lillkillen, all springutrustning, barnvagn och matsäck (till Lillkillen och hustrun) i bilen för att hämta upp hustrun på jobbet innan avfärd mot Slottsskogen men i sista stund ändrade vi oss och släppte av Lillkillen och hustrun hemma för en lugn hemmakväll istället för att släpa ut honom i regnet. Så där satt jag, själv i bilen, på väg mot Slottsskogen och såg hur himlen öppnade sig igen. Fast på ett annat sätt den här gången, nu sprack molnen upp!

”Wheey, solen!” tänkte jag. ”Det blir en underbar kväll det här.” Kom så småningom fram till Villa Belparc där tävlingscentrum var och tänkte att jag måste ha kommit fel. Inte en kotte såg jag där jag hade förväntat mig massor av människor. Ja, med kotte menar jag förstås människa

Tomt utanför Villa Belparc

Tomt utanför Villa Belparc

Letade runt lite och hittade till slut en smått förvirrad K-G Nyström som letade efter sina bilnycklar. Kvitterade ut nummerlapp och chip och knallade tillbaka till bilen för ombyte och en energigivande power-bar! Solen försvann igen till förmån för några moln men fortfarande inget mer regn och allt såg ljust ut.

När klockan slog 17:55 – starten skulle gå 18:00 – öppnade sig himlen igen. Återigen ett massivt skyfall! K-G sköt på starten till 18:15 och då hade lyckligtvis regnet avtagit till ett mer behagligt – eller åtminstone acceptabelt – duggregn. Starten gick och alla lufsade iväg. Efter 10 meter, där vägen delade sig i två, kom vi fram till att ingen visste hur banan gick. Skulle vi springa runt tältet eller genom tältet. I de flesta sammanhang skulle ”runt tältet” vara det logiska men inte här. ”Genom tältet, sa jag inte det?” ropade K-G och i stort sett hela startfältet fick vända och springa tillbaka en bit. På vilken annan tävling som helst – som inte är ultra alltså – skulle detta få ödesdigra konsekvenser men inte här. Alla skrattade bara och sprang vidare.

I väntan på den nya starttiden

I väntan på den nya starttiden

Efter ca 400 meter upptäckte vi två jättestora vattenpölar – 3 – 4 meter långa – som täckte gångvägen vi skulle springa på. ”Ingen större fara”, tänkte jag och antagligen de flesta andra också. ”Bara att springa runt dem”. Hmmm, där var det ju gyttja under gräset visade det sig. Lera till fotknölarna och vatten i skorna. Två gånger om dessutom eftersom det var två pölar. ”Ja, ja, det är väl bara att springa på”, tänkte jag. Efter ganska exakt 5 minuter kom jag in för min första varvning (varvet var 730 meter) och då hade jag nästan fått upp värmen i skorna igen. Några minuter senare var det dags att bada i pölarna igen.

Alla försökte till en början att komma på smarta sätt att springa genom pölarna men det fanns inga, det var liksom bara till att ge upp, springa rakt genom dem och bli dyngsur om fötterna. Regnet kom och gick och solen började så smått titta fram igen. Det sociala var dock på topp! Tjôta lite med de man springer förbi eller blir omsprungen av och byta några ord med nån ”i depå”.

Efter 1 timme och 20 minuter ungefär lyckas jag vricka till foten när jag springer genom en av vattenpölarna. Jag tror att det var nån liten grop i asfalten som jag inte såg genom vattnet men är inte helt säker. Jag försökte gå en liten stund men det gjorde ändå ont. Testade att löpa på foten men kände ganska direkt att det inte var värt att springa ytterligare 4,5 timmar med den foten. Inte i det vädret och med de återkommande pölarna.

Brutit loppen men är inte knäckt

Brutit loppet men är inte knäckt

Jag linkade in till varvning. Satte mig i en minut och funderade och lämnade sedan in mitt chip till K-G och gav mig av hemåt. Redan när jag gick ur bilen hemma en dryg halvtimma efter vrickningstillfället kände jag nästan ingenting i foten. Ångrar jag mitt beslut? Nix! Det kommer en träningsvecka nästa vecka, det kommer fler 6-timmarslopp och  nu närmast kommer Göteborg Marathon den 10/10.

Det blev 20 varv á 730 meter, alltså 14,6 km på 1:22:52 (5:41-tempo). Inte illa pinkat ändå för en fredagskväll…