Tag Archives: Stockholm Marathon

Stockholm Marathon 2010 – lång version

Jag sov ganska dåligt natten till marathonlördagen. Vaknade ganska många gånger, antingen av mig själv eller av att Lillkillen förde väsen i sitt rum. Men ändå var jag ganska pigg när klockan väl ringde 05:45 och det var dags att stiga upp. Anledningen till den tidiga morgonen var – precis som förra året – att jag skulle med specialtåget MarathonExpressen med avgångstid 07:07 från Göteborgs central.

Jag packade ihop det allra sista och till min lycka hittade jag även mina korta tights som jag hade tänkt springa i till sist. Frukost bestående av yoghurt, mackor och apelsinjuice packades ner för att ätas på tåget och sedan körde jag in mot stan.

Jag var framme i god tid, tog en bra plats på tåget och åt min frukost. Sen slappade jag lite, läste lite och pratade ganska mycket med fyra trevliga killar på andra sidan mittgången. Resan gick ändå ganska snabbt kändes det som och jag var snart framme i Stockholm. Började väl känna mig lite nervös men körde med lite mental coaching av mig själv och kom fram till att det inte fanns nåt att vara nervös för. Försökte slappna av och ta det lugnt.

Timmarna innan loppet startade tillbringade jag med att ladda och prata med trevliga människor och även den tiden gick fort och klockan hade precis passerat 13:00 när jag ramlade in på Östermalms IP för att lämna in överdragskläder och värdesaker, gå på toaletten och inte minst smörja in större delen av kroppen med vaselin.

Jag trängde mig in i startfålla E och kände mig både förberedd och oförberedd samtidigt. Lurig känsla… Så småningom gick startskottet och människomassan började röra sig framåt. Långsamt, långsamt. Efter några minuter hörde jag det eviga tjutet från chip som passerade över tidtagningsmattan vid starten och då började det bli möjligt att springa. Redan innan vi svängde ut på Valhallavägen råkade jag se en farthållare med tide 4:00 på vimpel och flagga och tänkte ”Honom ska jag haka på, ända in i mål”. Det gick ganska bra till en början. Visst var det trångt och så, men jag hängde med honom och allt kändes finemang i kroppen och i huvudet.

Nånstans vid 10-12 km stannade jag för att dricka vid en vätskekontroll och det gjorde inte min farthållare vilket gjorde att jag tappade hans rygg. När jag väl började springa igen var han redan 50-100 meter framför mig och tanken att springa ikapp honom avslog jag ganska snabbt. Det fick bli att ligga långt efter men att försöka att inte tappa mera. Det höll inte…

Jag höll nog ändå ganska bra fart för en tid runt 4 timmar upp till halvmarapasseringen eftersom den gjordes på 2:00:04 vilket var 4 minuter bättre än föregående år. Men förra året gick jag in i väggen efter ca 24 km och fick kämpa mig runt de sista 18 km och någonstans här, kring 21-21 km, började jag fundera på hur det var förra året. Det var helt fel… Jag började känna efter för mycket i kroppen och lyssna för mycket på den. Och självklart gör det lite ont i ben och höfter när man sprungit närmare 3 mil så någonstans mellan kilometermarkeringarna för 29 och 30 km gjorde jag min första promenadpaus. Jag försökte i alla fall hålla mina gångpassager korta. Redan innan jag började gå bestämde jag mig för hur långt jag skulle få gå och det funkade ganska bra.

När jag precis kommit fram till Södermälarstrand på andra varvet kom Esroth och sprang om mig. Självklart pinnade jag ikapp henne och vi lufsade tillsammans några meter. Det var kul att se hur pigg och positiv hon var efter så lång tid och sträcka! Själv fick jag fortsätta med mina promenadpauser då och då men det gick ändå ganska bra. Vid det här laget hade jag släppt tanken på 4:00 helt. Målet på 4:13 var nog också passerat men kände att 4:30 skulle jag nog fixa ändå.

Kämpade och kämpade och fick en liten kick när jag blev påhejad av Krister från jogg.se (för övrigt gjorde mitt jogg.se-linne att jag fick lite extra hejarop här och där, antagligen från andra jogg.se-aktiva). Slutligen kunde jag ändå se Stadion och en titt på klockan sa att det skulle bli på håret att jag skulle klara 4:30 så nu fick jag lägga i en växel till. Väl inne på Stadion lyckades jag nog plocka 10-20 placeringar genom att ha lite extra krafter att ta till och slutligen fick jag ändå en tid på 4:29:28.

Efter loppet varvade jag ner i trevlig sällskap med bl.a. dusch och pizza. Bättre har nog aldrig en pizza smakat 🙂

Jag var absolut inte nöjd direkt efter loppet. Inte heller söndagen kände jag mig nöjd, men nu kan jag nog säga att jag ändå gjorde vad jag kunde efter förutsättningarna. Min analys av detta lopp är att jag verkligen MÅSTE få till långpass på uppåt 30 km åtminstone varannan eller var tredje vecka för att kunna bli bättre på marathondistansen. Det funkar INTE att kalla 16-17 km för långpass och sedan tro att jag ska prestera bra på sträckor som är mer än dubbelt så långa.

Nästa år… nästa år…

Stockholm Marathon 2010

Det blir ett kort inlägg eftersom jag skriver det från min iPhone på tåget.

Min sluttid i 2010 års upplaga av Stockholm Marathon blev 4:29:28.

Nöjd? Nja, hade ju ett mål på 4:13 ungefär men kroppen och psyket ville inte som intellektet idag. Imorgon kommer jag vara nöjd. Tror jag i alla fall!

En fantastisk dag i Stockholm med många trevliga möten!

Och ett stort grattis speciellt till LöparJanne som persade snyggt på sin födelsedag!

Mer utförlig beskrivning om loppet kommer inom kort.

Redo för marathon

Redo för ärendelöpning

Idag sprang jag för sista gången före 2010 års upplaga av Stockholm Marathon. Det blev ett ärendelöpningspass där jag sprang från kontoret till IntersportBackaplan för att köpa Vitargo för kolhydratuppladdningen. Detta tillsammans med Resorb och lite mer mackor och/eller pasta, ris och potatis borde göra mig tillräckligt laddad kolhydratmässigt.

Mentalt och fysiskt är jag nog också redo! Jag är laddad till tusen och det kommer bli hur kul som helst. Visst, det kommer kännas i kroppen efter sådär 3 mil, det är jag ju medveten om, men jag har aldrig varit bättre tränad än nu vilket ger mig en boost mentalt. ”Västerbron är platt” kommer mantrat för året vara 🙂

Praktiskt är jag nog inte helt redo. Jag måste få till min packlista inför lördagen så att jag kan packa på fredag kväll då tåget från Göteborg central går redan 07. Det är så lätt att glömma nåt, nästan lika lätt som att ta med för mycket grejer. 🙂

Men jag är redo! Redo för personbästa på marathondistansen! Redo för en underbar upplevelse och en liten lätt utmaning.

Let’s run!

Stockholm Marathon får ny bansträckning

Sveriges överlägset största marathonlopp får ny bansträckning nästa år. Detta för att minska trängseln på första varvet och för att kunna ta emot fler löpare. Men den nya bansträckningen räknar arrangörerna med att kunna ta emot 20000 löpare i juni 2010.

Bansträckningen 2010

Bansträckningen 2010

Bra eller dåligt? Naturligtvis bra om det nu stämmer att det blir mindre trängsel trots att fler får vara med, men dåligt om det trots banändringen blir trångt, eller ännu värre, trängre än tidigare.

Ja, ja, det återstår att se. Ska bli spännande i alla fall! Mer information finns här.

Stockholm Marathon 2009

Mitt Stockholm Marathon 2009 började redan klockan 05:02 på lördagsmorgonen med att lillkillen vaknade. Suck tänkte jag men jag gick in i hans rum, hämtade med honom in till vår säng och sedan fick han ligga där och suga på nappen och snutta med snuttefilten tills min väckarklocka ringde 05:45.

Varför denna tidiga morgon då? Jo, MarathonExpressen avgick från Göteborg Central redan 06:48 och jag skulle parkera vid jobbet och gå den sista kilometern så jag ville vara ute i god tid. Väl ombord på tåget satte jag mig tillrätta och packade upp min medhavda frukost som för dagen bestod av 2 burkar yoghurt med blåbärssylt och två dubbla mackor.
När frukosten var avklarad läste jag lite i min bok – Jag vill ju bara se bra ut naken – och gjorde en lite utflykt till Bistron för att hämta nummerlappen och då passade jag dessutom på att köpa en kopp kaffe.

Tiden gick inte så fort på tåget, kanske på grund av att jag reste ensam och inte hade någon att prata med, men så småningom – lite efter 10:30 – var vi ändå framme i Stockholm och fick gå från perrongen ut till Vasagatan där bussar väntade på att ta oss till Engelbrektsskolan. I denna skola någon kilometer från Stadion fick vi som åkt med tåget vila upp oss, ladda och byta om. Grymt bra service och upplägg SJ! En eloge!

Själv satte jag mig i ett hörn, kollade igenom kassen med grejer vi fått och nålade fast nummerlappen på linnet. Tyckte nog till en början att fastsättningsanordningen till chipet verkade lite vek – på GöteborgsVarvet är det ju kardborreband man sätter runt benet – men det visade sig hålla. Sedan tog jag på mig överdragskläderna och började knalla bort mot Östermalms IP.

Det första jag ser när jag går in på idrottsplatsen är en tatuering jag känner igen. Jannes tatuering är förmodligen ganska unik så jag gick fram och hälsade och vi önskade varandra lycka till. Kul att träffas IRL.

Efter att ha kollat in MarathonExpo i Danicahallen smorde jag på mig ordentliga mängder solskyddskräm och vaselin. Tack Mia för tipset om vaselinet! Det funkade hur bra som helst, bara ett litet litet skavsår på insidan av överarmen…

När allt sådant var klart lämnade jag in mina överdragskläder och värdesaker och gick till startfållan. Kul att se hur alla sökte skuggan i denna nästan jobbiga värme, så även jag. När startskottet gick tänkte jag att jag skulle ta vara på mina lärdomar från mina 4 GöteborgsVarv och ta det lugnt men det är SÅ SVÅRT när man bara vill dra på. Tog i alla fall högra sidan av Valhallavägen eftersom det var mindre folk där och jag kunde springa på i mitt eget tempo. Lite värre blev det när dessa två grenar gick ihop några kilometer längre fram.

Jag höll mitt tänkta tempo riktigt bra första milen trots trängseln. Så även andra milen och ända fram till halvmarapasseringen på 2:04:30. Valhallavägen ner gick bra men i uppförsbacken ute på Gärdet började låren strejka… Jag kämpade på, tog ett gäng kletiga bananer vid vätskekontrollen och fick lite ork tillbaka men i småbackarna ute på Djurgården, förbi Gröna Lund m.m., blev jag tvungen att börja gå lite. Därefter blev det bara värre. Benen värkte och jag ville inget annat än att springa. Det blev nog ca 50/50 gång/jogg (tidsmässigt) härifrån vilket syns på mellantiderna…

mellantider

P5310077I mål kom jag – lyckades till och med ”spurta” om ett helt gäng inne på Stadion – och jag fick medalj och en fin röd tröja. För att gå händelserna lite i förväg så adopterade lillkillen tröjan när jag kom hem som ni kan se till vänster 🙂

Tåget tillbaka skulle inte gå förrän 22:00 så jag hann med ett besök på McDonalds med Familjen Carling innan avgång.01:45 slutade marathon dagen med tandborstning och sänggående. Behöver jag säga att det var svårt att somna p.g.a alla intryck?

Är jag nöjd nu då? Jag tror det, jo det är jag. Kommer jag springa fler marathon, detta var mitt andra? Absolut! Kommer jag springa Stockholm nästa år? Troligtvis men jag är lite sugen på Köpenhamn också…

Nu blir det vila från löpningen några dagar och sedan på det lugnt och försiktigt igen, höfterna är inte riktigt återställda än 🙂

Jag kom i mål…

Ni som följt mina inlägg vet ju ungefär vad jag hade för mål. Nu blev det inte så bra.

4:45:28 stannade klockan på…

Nöjd? Vet inte än… Ska ta en riktigt lugn dag med familjen och överväga det hela. Imorgon kommer ett mer utförligt inlägg om hela marathonresan

Jag är redo

  • Väskan är packad
  • Väskan är dubbelkollad
  • Tånaglarna är klippta och förhårdnader nedfilade
  • Sista Vitargon är drucken
  • Jag har koll på vätskeintaget
  • Mentalt är jag SUPERPEPPAD!!!

Kort och gott, jag är redo. BRING ON THE MARATHON!

Lycka till alla som ska springa, kör så det ryker eller ta det lugnt, precis som ni planerat. Och ni som inte springer, heja gärna om ni ser mig! Jag har nummer 6029!

Efter loppet kommer jag så snart jag kan twittra resultatet (ni kan alltså se det i den lilla rutan till höger där det står ”twitter”). Eller om ni själva twittrar kan ni följa @johanbrodin för snabbare ”resultatservice”.

Nu är Stockholm Marathon nära…

Marathonkläder

Marathonkläder

Nu är det inte så himla långt kvar till lördag. Duh! Why point the obvious? Tja, varför inte? Nästan hela tiden funderar jag på hur länge det är kvar, om jag har glömt något eller om det är nåt särskilt jag ska komma ihåg att ta med mig o.s.v. Så för tillfället är nästan allt fokus ställt på just lördagens marathon.

Jag har i alla fall spenderat morgonen åt att fundera på vilka kläder jag ska springa i och resultatet syns på bilden till vänster. Korta svarta shorts från Craft, orange singlet (eller vad det heter, linne brukar jag kalla det) från Adidas och en vit keps från Craft som jag köpte på sportmässan inför Göteborgsvarvet för två veckor sedan. Jag VET! att man inte ska springa med nya grejer, men att en keps är ny kan knappast skada och skulle jag mot förmodan få skav eller nåt av den så kan jag kasta den i närmaste papperskorg utan att gråta.

På fötterna blir det strumporna som jag provsprang på Varvet – som för övrigt var hur bra som helst – och mina New Balance 769. Tror att det blir bra det…
Så ser ni någon – i startfållan eller längs banan – i ovanstående outfit och med nästan lika långt/kort skägg som hår: Hälsa eller heja gärna på mig!

Idag har jag lite smågrejer att göra tillsammans med lillkillen men frågan är hur jag ska få dagen imorgon att gå? Tips någor? Det lär ju bli mer nervöst eller förväntansfullt ju närmare start vi kommer?!