Har gått tre veckor nu sedan jag påbörjade utmaningarna mot 100 armhävningar och 200 situps och jag kan bara nu – efter den 3:e veckan – konstatera att min kropp svarar mycket bättre på situpsen (heter det så i plural?) än på armhävningarna.
Sista setet i veckans sista pass skulle som vanligt vara ett max-set (alltså ett set där man gör så många situps eller armhävningar som man kan) men i programmet finns det även ett minimumkrav. För armhävningsprogrammet var detta minimum 28 och för situpsen 45. Märk väl att innan man kommer till detta set har man ju gjort en hel del.
Situpsen var inga problem. Klarade 57 och är nöjd med detta.
Armhävningarna däremot… Klarade bara 14 stycken innan jag föll ihop på golvet och tyckte själv att den lilla dammhästen till vänster om mig såg fräsch ut i jämförelse med mig.
Så, vad göra åt detta? Ja, det är väl bara att bita i det sura äpplet och göra om samma vecka en gång till – och kanske ännu fler gånger – tills jag klarar av att göra 28 armhävningar minst i det sista setet i det sista passet för veckan. Någon gång ska det väl gå. Och att ge upp är inte ett alternativ.
Slutligen måste jag bara poängtera att detta är grymt bra träning för den som är föräldraledig. Det tar ca 10 minuter om dagen tre dagar i veckan (per program alltså) och den tiden kan man ALLTID hitta. Till och med som pappa- eller mammaledig…
Och för den som undrar, det blev närmare 20 km är 10 km igår. 15,2 för att vara exakt 🙂
