Utmaningarnas tid är här

Efter att ha gått till jobbet mer eller mindre varje vardag i snart 7 år (några olika jobb dock) kommer det bli en utmaning i sig att vara pappaledig. För det är just vad jag är nu, från och med idag och augusti ut. Det blir en utmaning att inte äta skräp och att inte dricka för mycket kaffe, för att bara ta några. En av de större utmaningarna kan nog bli att få till träningen. Jag har ju blivit van att träna på lunchen på jobbet och nu måste det lösas på annat sätt. Hmmm…

twohundred125x125 onehundred125x125

Som om inte det vore nog så tänkte jag ge mig på att lära mig att göra 100 armävningar och 200 situps (klicka på bilderna ovan för mer information). Låter lätt tänkte jag. Efter att ha gjort det initiala testet, ett maxtest för att se hur många armhävningar man klarar innan programmet påbörjas, så skulle mitt första pass se ut såhär (ah = armhävningar):

10 ah + 12 ah + 7 ah + 7 ah + MAX(9)
[MAX(9) = Gör så många som möjligt, dock minst 9]

Såg ju hur lätt ut som helst, men de sista 7 var tunga och att maxa det sista setet var svårt, eller nja, att maxa det var ju inte så svårt men att få till 9 armhävningar – som dessutom ska vara ”ordentliga” armhävningar – var tungt. Det blev i alla fall 10 stycken i slutänden och jag får vara nöjd med detta.

Situpsprogrammet påbörjas antagligen i eftermiddag och det blir nog en minst lika svår utmaning.

Men, det är ju inte nog här… Göteborgsvarvet (21km) om ganska exakt en månad och Stockholm Marathon i slutet av maj. Påskhelgen bjöd på fint väder här i Göteborg och det blev en hel del jobb på huset och i trädgården istället för träning. Men jag hann med en runda på nästan 9 kilometer i alla fall. Skönt att köra lite asfalt, även om det var jobbigt.

Nu börjar det ta sig…

Ytterligare ett pass på Sportlifes löpband. Idag hela fem kilometer! 5 km!

Om allt känns bra under dagen och kvällen så tänker jag ta ett pass imorgon också, för imorgon är min sista jobbdag. Sedan går jag hem på pappaledighet och då blir det lite mer pusslande för att få till tider och träning.

Antar att den mesta träningen kommer bli på kvällarna när frugan kommit hem från jobbet, men vi får se hur det blir. Har ju en crosstrainer hemma också som jag kan använda när grabben sover men det är inte riktigt samma sak.

Jag lär få tillfälle att återkomma med info om hur träning under pappaledighet kan gå till men jag hoppas på ytterligare fem kilometer imorgon!

Sockerberoende?!

Lets face it! JAG ÄR NOG SOCKERBEROENDE!

Idag när jag kom till jobbet stod det ett gigantiskt påskägg med godis på bordet i köket och trots att jag her mina regler så stoppar jag raskt ner handen i ägget och tar en pralin. Jag tar av pappret och tänker
”Å, nej, en mörk…”
Men ändå stoppar jag den i munnen och visst var den god – trots att den var mörk – men samtidigt känner jag mig lite skamsen för att jag ätit denna pralin trots att det bara är tisdag och godis absolut inte är tillåtet under veckodagarna.

paskagg1

Kan bara tolka detta beteende som ett beroende. Handlingar som egentligen sker mot min vilja. Jag vill inte äta godis, men jag gör det ändå. Frågan är väl bara:
Är det sockret eller ”det goda” jag är beroende av? Eller är det så att det är sockret som gör det gott??

Ni som läser detta, har ni några tips för hur man tar sig ur ett sockerberoende? Tacksam för alla tips jag kan få!

En tiondels marathon

Tänk, för några dagar sedan hade jag inte tagit ett löpsteg på drygt sex veckor och idag sprang jag en tiondels marathon (4,22 km för att vara exakt) på löpbandet på Sportlife!
Det hade jag nog inte trott i måndags när jag bestämde mig för att börja träna lite försiktigt den här veckan. Om man kollar på kartan för Stockholm Marathon så har jag i alla fall kommit ut på Gärdet. 🙂

marathon_karta_2d-08sv11Nu återstår ju bara frågan, när ska jag träna igen? Jag vill ju komma i form så snart jag kan men samtidigt vill jag starta försiktigt så att jag varken skadar mig eller drar på mig någon onödig förkylning eller något sånt. Jag är oerhört sugen på att stanna på gymmet på väg till jobbet imorgon bitti också, men det kanske är att fresta lyckan lite väl mycket. Speciellt om jag går till Droppen och ger blod idag.

Jag hörde på radion att det var akut blodbrist i Göteborg nu och då får man väl dra sitt strå till stacken. Som ”betalning” tror jag att man får en rätt schysst t-shirt och det skadar väl aldrig.

Så om du också är blodgivare i Göteborgstrakten; iväg till blodcentralen med dig. NU!

Kolla! Han springer!

ÄNTLIGEN!

Idag sprang jag, för första gången på hur länge som helst kändes det som. Stannade som planerat vid Sportlife vid Stigs center på väg till jobbet för att köra lite löpband. Visst är det lite tråkigt med löpband men jag tänkte att det nog är påfrestande nog för kroppen att springa utan att dessutom behöva springa i kall och fuktig luft.

Hur som helst, det gick jättebra. Tog det lugnt och avverkade 2 km på 11:53. Inte snabbt, men skönt att vara igång igen.

Och med tanke på löpband kan jag ju inte motstå att bifoga följande video. Den är underbar! Riktigt så bra är jag inte på löpbandet men kan kanske bli.

Träningen trappas upp

Igår, söndag, gjorde jag mitt första riktiga träningspass sedan 13:e februari. Det är 43 dagar utan träning… Gissa om jag är svältfödd på träning…

I alla fall, jag tänkte att jag får väl mjukstarta lite. Verkade dumt att ge sig på milen på en gång, så jag släpade fram crosstrainern och körde. Sju och en halv minut körde jag, sedan fick det räcka. Inte så mycket kan tyckas  men jag går hellre långsamt fram än att jag blir sjuk igen. Känns som om jag varit sjuk så att det räcker det här året.

Det gick bra tyckte jag. Jag kände mig lite trött efteråt men det kan lika gärna ha berott på att jag städade hela huset precis innan. Idag känns det fortsatt bra, men jag ska ta det lugnt, gå en promenad till optikern och inte göra så mycket mer, förutom att jobba såklart. Om allt känns bra så kanske jag stannar vid Sportlife på vägen till jobbet imorgon och kör några minuter på löpbandet, bara för att känna på det liksom. Men vi får se.

Igår fick jag i alla fall svettas lite 🙂

Boktips – Ultra Marathon Man

Ultra Marathon Man (omslag)

Ultra Marathon Man (omslag)

Läste för några veckor sedan ut boken ”Ultra Marathon Man – confessions of an all night runner” av Dean Karnazes. Jag har hört och läst en hel del negativa kommentarer om Dean Karnazes, som att han t.ex. inte ”vågat” ställa upp i Spartathlon eller att han egentligen inte är någon bra ultralöpare, bara bra på att göra PR för sig själv.

Må så vara, men boken var i alla fall grymt bra tycker jag. Den handlar till en början om Deans uppväxt och hur han var med i skolans terränglöpningslag för att sedan ta en ”paus” på drygt 10 år från löpandet innan han kommer tillbaka och blir en av världens bästa ultralöpare.

Det är helt klart en läsvärd bok, oavsett om man är löpare själv eller inte. Den handlar såklart till stora delar om löpning, men den handlar också en hel del om självdisciplin och mental styrka.

På min önskelista kommer naturligtvis hans andra bok (eller om det är hans första?) ”Secrets I Learned Running 50 Marathons in 50 Days” som handlar om när Dean sprang ett marathon i var och en av USAs 50 stater på totalt 50 dagar, så ett marathon om dagen alltså.