Utmaningarna

Har gått tre veckor nu sedan jag påbörjade utmaningarna mot 100 armhävningar och 200 situps och jag kan bara nu – efter den 3:e veckan – konstatera att min kropp svarar mycket bättre på situpsen (heter det så i plural?) än på armhävningarna.

800px-push_up_psf

Sista setet i veckans sista pass skulle som vanligt vara ett max-set (alltså ett set där man gör så många situps eller armhävningar som man kan) men i programmet finns det även ett minimumkrav. För armhävningsprogrammet var detta minimum 28 och för situpsen 45. Märk väl att innan man kommer till detta set har man ju gjort en hel del.

Situpsen var inga problem. Klarade 57 och är nöjd med detta.
Armhävningarna däremot… Klarade bara 14 stycken innan jag föll ihop på golvet och tyckte själv att den lilla dammhästen till vänster om mig såg fräsch ut i jämförelse med mig.

Så, vad göra åt detta? Ja, det är väl bara att bita i det sura äpplet och göra om samma vecka en gång till – och kanske ännu fler gånger – tills jag klarar av att göra 28 armhävningar minst i det sista setet i det sista passet för veckan. Någon gång ska det väl gå. Och att ge upp är inte ett alternativ.

Slutligen måste jag bara poängtera att detta är grymt bra träning för den som är föräldraledig. Det tar ca 10 minuter om dagen tre dagar i veckan (per program alltså) och den tiden kan man ALLTID hitta. Till och med som pappa- eller mammaledig…

Och för den som undrar, det blev närmare 20 km är 10 km igår. 15,2 för att vara exakt 🙂

Skön bakfyllemil

Så var ytterligare en långhelg avklarad. Som pappaledig märkte jag inte av att den var extra lång så tydligt som jag gjorde när jag jobbade, men självklart var det trevligt ändå. Helgen har – som sig bör – innehållit umgänge med familj och vänner, lite korvgrillning och en och annan öl.

bottles-738386

En och annan är nästan en överdrift det också… I fredags, 1 maj, hade vi några vänner på besök och jag lyckades då få i mig två folköl. Eftersom jag vanligtvis inte dricker så mycket alkohol så var det ju en stor ökning från normalläget för mig. Inte så att jag kände det på kvällen, men när jag gav mig ut på min löprunda följande förmiddag så kändes det faktiskt i kroppen att det var nåt som inte stod helt rätt till.

Trots detta blev det en oerhört skön mil med både medvid, motvind och uppförsbackar. Det borde ha funnits nedförsbackar också men de missade jag nog. 10,7 km på 57 minuter för att vara exakt. Inget höjdartempo men målet med träningen nu är ju BARA att bygga distans så att kroppen pallar med Stockholm Marathon om knappt 4 veckor.

Dagens träning blir någonstans mellan 10 och 20 kilometer i Skatåsområdet när svärmor vaktar lillkillen. Hoppas på närmare 20 men tror på närmare 10 🙁

Sammanfattning av april

Ja, vad ska man säga. April 2009 är snart till ända och det har hänt en hel del. Jag har blivit frisk och kommit igång med träningen igen, jag har gått hem på pappaledighet och som om inte det vore nog så känns det nästan som om sommaren har kommit redan.

Träningsmässigt föll april ut såhär:

10 löppass, 80,6 km, 7h 20min
4 crosstrainerpass, 18,7 km, 1h 02min
17 styrkepass, 2h 21min
11 promenader, 20 km, 3h 14min

Total träningstid (promenader medräknat) är nästan 14 timmar! Grymt bra jobbat! om jag får säga det själv…

Med tanke på att jag sprang totalt 2 km under hela mars (därtill 1 crosstrainerpass) så är utvecklingen enorm! Ser med stor glädje fram emot maj när det inte bara ska tränas utan också tävlas, både på Göteborgsvarvet och Stockholm Marathon! Ses vi där?

Väderfunderingar

Nu har det varit underbart väder – i alla fall i mitt tycke – de senaste dagarna. Sådär runt 20 grader varmt och en sol som känns varm men ändå inte brännande het. Dagarna har ägnats åt promenader med sonen, lite greja i trädgården och en del löpning!

När jag är ute och springer i sådant väder kan jag börja tänka:
”Varför kan det inte vara sånt här väder hela tiden” eller ”Man kanske skulle bo vid medelhavet på vintrarna”

Men, egentligen, hur kul skulle det vara att ha samma klimat, samma temperatur och samma allting mer eller mindre varje dag? Skulle det vara kul?
En stund kanske är mitt svar på den frågan. Visst skulle det vara skönt att kunna träna i kortbyxor och linne året om men det är ändå till viss del vädret som skiljer de riktigt inbitna löparna från de mer ”wannabe-aktiga” dito.

Ibland blir man blöt om fötterna

Ibland blir man blöt om fötterna

Att ge sig ut på ett långpass som varit planerat en vecka när vattnet plaskar om fötterna och pannbandet suger mer regnvatten än svett kräver verkligen att man är en hängiven löpare. Samma sak gäller
– om det snöar
– om det ligger 1 dm blötsnö på trottoaren för att väghållningen inte gjort sitt jobb än
– om det är -20 grader
– o.s.v.

Så jag stannar nog kvar här i Sverige jag och behåller mina sommarkläder och vinderkläder separerade i garderoben och tacklar både snö, regn, kyla och värme. Fast inte samtidigt såklart. Det är nog karaktärsdanande om inte annat…

Spring för barnens skull

Var bara tvungen att lägga in ett inlägg om detta redan nu, mer information lär väl komma allt eftersom men här är en start i alla fall.

runht41

Från och med den 28/8 till och med den 6/9 anordnas ett välgörenhetslopp i Slottsskogen i Göteborg. Det finns nästan hur många klasser som helst, allt från 6H-lopp till 6D-lopp men även ett 9-dagars ”jag kommer och lufsar lite då och då”.

Allt överskott kommer gå till välgörenhet, bland annat Drottning Silvias Barnsjukhus.

Så vad väntar du på? In och anmäl dig!

http://barnspring.se

Bättre dag för dag…

Det är kanske lite klyschigt att som rubrik citera denna gamla kuplett från 1923 av Ernst Rolf men det stämmer väldigt bra. Löpningen går bättre för varje dag, liksom armhävningsutmaningen och situpsutmaningen.

För att ta det sistnämnda som exempel så gjorde jag ingångsprovet till utmaningen för en dryg vecka sedan och kunde då maximalt göra 23 situps. Idag lyckades jag göra 33 stycken, men inte nog med det, jag gjorde 33 stycken efter att ha gjort totalt drygt 70 stycken innan, uppdelade på fyra repetitioner. Armhävningarna går också framåt på ett liknande sätt. Till helgen eller i början av nästa vecka är det dags för maxtest igen, alltså att från utvilad göra så många situps och armhävningar man kan. Ska bli spännande.

Även samspelet med lillgrabben blir bättre för varje dag som går. Jag lär mig hans rutiner och anpassar mig till dem. Han brukar sova en sväng på förmiddagen och en på eftermiddagen och jag har lärt mig att klämma in mina situps och/eller armhävningar under tiden som han sover sin förmiddagslur och sedan tar jag en dusch, brygger en kanna kaffe och sedan vaknar han snart. När han är vaken leker vi, tar en promenad, går till lekis, fixar nåt hemma eller borta eller nåt sånt och när vi båda har ätit och det är dags för hans eftermiddagslur kan jag klämma in lite crosstrainer eller kanske rent av sitta ned och andas lite, läsa Runners World kanske?

Livet leker således! Och förhoppningsvis blir det Kungsbackaloppet på lördag. I och för sig bara halvmara men efter min sjukdomsfyllda vinter och vår kan det bli ett bra test på formen inför Göteborgsvarvet och Stockholm Marathon.

Boktips – How to run a marathon

omslag

omslag

Tror att jag fick den här boken – Teach yourself how to run a marathon, skriven av Tim Rogers – av mina svärföräldrar julen 2007, d.v.s. innan jag gav mig på mitt första marathon. Fast det är först nu jag har läst ut den.

Just det skulle kanske kunna säga nåt om boken, att jag låter en bok om löpning i allmänhet och maratonlöpning i synnerhet ligga och skräpa i 18 månader innan jag läser ut den menar jag. Ja, kanske det.
Den var ganska tråkig och tung i början men när jag väl gav den en chans så var den ganska intressant. Inte så där spännande eller rolig så att man inte kan lägga den ifrån sig, men helt ok.

Det enda riktigt negativa med boken – som jag ser det – är att den är väldigt hårt riktad mot brittiska löpare, eller åtminstone löpare som ska springa Flora London Marathon som sitt första maratonlopp. Det blir således en hel del att läsa om hur man ska samla in pengar till ”sin välgörenhet” som ju är en populär grej i Storbritannien och USA.

I övrigt går boken på ett bra sätt igenom träningen och förberedelserna inför ett maratonlopp. Den är helt klart att rekommendera om du står på tröskeln för att springa ditt första eller möjligtvis andra maraton men har du fler än så ”under skorna” redan så tror jag inte att den här boken är något för dig.

Finns för 120:- på Bokus. Kanske finns den billigare någon annanstans, lägg i så fall en kommentar om det.

Följ min blogg med bloglovin

Ska det gå?

43 dagar kvar till Stockholm Marathon…

Igår sprang jag för första gången sedan februari en mil (fast det blev nästan 12 km igår)…

Ska det gå?? Jag tror det!

Vad tror ni?