Sida 3 av 82

2015 summerat

Tiden har nästan passerat nu va? Tiden för årskrönikor. Tiden som är som gjord för att se tillbaka på året som gått och kanske dra en och annan lärdom av vad man gjorde bra och vad som var mindre bra. Men bättre sent än aldrig…

Själv är jag road över att gå tillbaka till förra årets start och se vilka mål jag satte upp då.

Jag hade tre mål:

  • Springa 5 km på under 20 minuter
    Ej uppnått. Jag deltog inte ens i någon tävling på den distansen, men jag tror att jag hade kunnat göra det i tävlingssituation. Målet kvarstår till 2016 istället.
  • Sätta nytt personbästa på minst en distans
    Avklarat. Jag har under året satt nytt PB på tre distanser: 6-timmars, marathon och halvmarathon. Helt klart godkänt
  • Springa minst 3 marathon- och/eller ultralopp
    Avklarat. Jag har under året sprungit tre marathonlopp (Stockholm, Oslo och Göteborg) och ett 6-timmars (Karlstad)

Jag hade också en målsättning vad gäller totalt löpt distans under året och det var 200 mil. Detta mål nådde jag inte riktigt upp till. Den totala distansen för 2015 blev 1981 km så jag bommade målet med 19 km. Surt men inte så surt som jag trodde.

200mil2015

Diagrammet ovan visar hur långt före (eller efter) en tänkt farthållare jag varit under året och det är ju lätt att se att från slutet av januari till början av december låg jag ganska långt före. Sen kom två ganska segdragna förkylningar. Såna som är jobbiga för man är egentligen inte sjuk men man känner sig inte heller frisk nog för att träna. Så det föll bort två hela veckor och sen är jag sån att jag alltid försöker smygstarta lite med korta lugna pass efter en period av ofriskhet.

Nära, men jag kom alltså inte ända fram tyvärr.

Facebook svämmar över

Jag funderar bara, det svämmar över med profilbilder på Facebook med franska flaggan på efter fredagens hemska terrorattentat i Paris. Alla vid sina sinnens fulla bruk lär ju fördöma och avsky vad som hänt och jag gissar att det här med flaggan är nåt sätt att visa sitt deltagande med offren eller de anhöriga eller det franska folket.

Men ärligt talat, vad uppnår man med det? Det är en ärlig fråga? Det sker terrorattentat i mindre priviligierade delar av världen nästan dagligen men jag ser ingen med Libanons eller Syriens eller Iraks flagga på sin profilbild.

Det som händer i Syrien och som är en stor del i den största flyktingkatastrofen på länge är väl ändå ännu mer värd att sätta på sin profilbild på nåt sätt i så fall?

Det är ungefär som det här med att ”Gilla om du tycker att det är hemskt att folk svälter”. Varför går folk på att gilla sånt? Vad tror de kommer hända? Kommer alla tummar levereras med lastbil till det svältande folket?

starving_likes

Jag förstår det bara inte så om nån som förstår vill förklara för mig så vore det jättebra.

Vad blir resultatet av att sätta franska flaggan på profilbilden?
Är jag en sämre människa för att jag inte gör det?
Tror ni att jag är en terrorist då?

Tack!

Tankar efter Borås 6-timmars

I lördags var det återigen dags för Borås 6-timmars. Ett mycket trevligt arrangemang runt Ramnasjön ganska centralt i Borås och jag var otroligt taggad innan. Taggad och självsäker. Det skulle gå lätt att komma över min drömgräns på 60 km.

På plats träffade jag mängder av mer eller mindre bekanta ansikten och såklart Johanna, en gammal kompis från tonåren som jag inte träffat på säkert 15 år i alla fall, kanske 20. Otroligt roligt. Ombyte och förberedelser enligt gammal vanlig tradition och sen dags för start.

Säkert en bild från timme 1 eftersom jag ser ganska tillfreds ut.

Säkert en bild från timme 1 eftersom jag ser ganska tillfreds ut. Foto: Anders Pihl

Första timmen gick ganska bra. Jag höll ett lagom snabbt tempo och det kändes lätt. Under den andra timmen började min mage krångla ganska mycket. Jag gick på toa och så kändes det lite bättre en stund men inte så länge. Toa igen, bättre igen, sämre igen, toa igen. Så höll det på under andra timmen. Från inledningen av timme tre blev det inte ens bättre när jag gick på toa. Det dåliga höll i sig och i stort sett varje steg jag tog gav ett knip i magen. Nånstans kring 25 km bestämde jag mig för att jag skulle bara fortsätta till 30 km och sedan gå av. Vilket jag gjorde och resultatet blev 30,7 km i 5:49-fart.

Under tiden jag sprang kändes det jäkligt motigt. Jag sprang och tänkte på skillnader i känsla mellan marathon och 6-timmars och det stora för mig är nog att under ett marathonlopp vet jag att om jag bara håller ut och springer på så fort jag kan så är det snart slut. I ett 6-timmars är lidandet (i alla fall som det var i lördags) lika långt i tid oavsett hur fort eller långsamt jag springer.

Jag har nog kommit fram till att mitt psyke egentligen inte är gjort för 6-timmars och ultra. Jag ska nog hålla mig på distanser upp till och med marathon, där trivs jag bäst. Nu är jag ju anmäld till Karlstad 6-timmars inomhus i januari och det ska jag fullfölja är tanken men sedan tror jag att jag släpper fokus på tidslopp.

Problemet med löparjackor

Såhär års tycker jag att det ofta är svårt att klä sig bra när man går ut på ett löppass. Känns temperaturen bra i början av passet så är det ofta alldeles för varmt efter några kilometer, men samtidigt är det ju inte skönt att behöva frysa som en liten nakenhund i Sibirien när man väntar på att GPS-klockan ska hitta och låsa på satelliterna.

I förra veckan var jag inne på Bikester och kikade runt lite och såg att de hade ganska mycket olika tjockare tröjor eller löparjackor och jag fastnade speciellt för en från Asics som jag tyckte dels var snygg och dels verkade väldigt praktisk.

IMG_1170

Den har stora ventilationshål i armhålorna och skulle det bli varmare än man tänkt så går det lätt och snabbt att ta av ärmarna så att det blir en väst istället.

IMG_1173

Jag provade den för första gången i helgen när jag tillsammans med några vänner och bekanta var med och sprang Skutberget All-In i Karlstad och den mötte alla mina förväntningar. Visst, det var kallt att stå och vänta på start men sedan var den väldigt bekväm och höll en bra temperatur i nästan tre timmar.

Den har gott om fickor för telefoner, nycklar, pengar/kort eller energi. Möjligtvis hade det varit ännu bättre om den haft nån ryggficka också för att funka riktigt bra vid cykling också.

Men jag måste berömma Bikester för leveransen också. Trots att leveransen sker från Tyskland så hade jag jackan två dagar efter beställning. Så, hösten är räddad men risken är väl att tvättmaskinen får gå alldeles för ofta för att se till att denna jackan finns ren och nytvättat till varje löppass 🙂

Göteborg Marathon 2015

Förutsättningarna var optimala, eller ja, nån grad för kallt för mig kanske. Men ruskigt bra förutsättningar i alla fall. Solen sken mellan små moln, ca 10 grader varmt, nästan vindstilla. Jag var också ovanligt laddad för Göteborg Marathon. Det känns annars som den stora skillnaden mellan ett lopp på hemmaplan och ett borta; på hemmaplan är jag sällan lika laddad…

Jag anlände ganska tidigt till nummerlappsutdelningen och fick motta Svenska Marathonsällskapets prestationsnål för att ha sprungit under 3:30 i Oslo av Christer Svensson som är utmärkelseansvarig i sällskapet. Jag har också lovat att skriva en artikel om just detta lopp till tidningen Marathonlöparen så ni som läser den, håll ögonen öppna.

Prestationsnål för sub 3:30

Prestationsnål för sub 3:30

Sen drog jag mig till Slottsskogsvallen, bytte om, velade lite på klädsel och träffade lite folk från Lonesome Runners. Jag hann också värma upp och snacka med lite andra trevliga människor.

Fint väder, här på Slottsskogsvallen några minuter före start

Fint väder, här på Slottsskogsvallen några minuter före start

Klockan 11 gick starten och jag tyckte att jag höll igen men det gick ändå i 4:35-fart ungefär. Otroligt lätt löpning. Försökte sänka tempot och kom väl i alla fall upp/ner i 4:40 men där låg jag ganska stabilt. Vid vändningen efter en kvartsmara lyckades jag få några meters försprång på en tjej som jag sprungit tillsammans med länge som andades så konstigt, det var liksom ett irritationsmoment som jag var glad att bli av med.

Fortfarande ganska pigg i benen när jag passerade halvmaran vid varvningen på Slottsskogsvallen efter ungefär 1:38 nånting. Jag tänkte att det här kan bli riktigt bra om jag bara håller i det. Men direkt ut på andra varvet så kände jag att nåt hände. Det blev svårt att hålla ett tempo snabbare än 5 min/km men jag tänkte att håller jag ändå det tempot så blir det nåt bra här.

Lyckades hålla det tempot till vändningen efter drygt 31 km men sen kollapsade hela kroppen. Det började nog med att jag fick kramp under höger fot. Det har nog aldrig hänt tidigare och det var svårt att springa vettigt med. Sen kom krampkänningar i vaderna och på det också ett jobbigt håll i magen. Summa summarum så blev det mycket gång den sista milen även om jag försökte gå så snabbt jag kunde och springa så ofta jag kunde. Ibland höll det längre perioder, ibland kortare.

Ännu en medalj till samlingen

Ännu en medalj till samlingen

I mål sprang jag på 3:39:17 vilket jag ändå nu ett dygn efteråt är riktigt nöjd med, speciellt med tanke på att kroppen havererade så på den sista milen. Troligtvis hade jag också inte helt återhämtat mig från maran i Oslo för tre veckor sedan, jag brukar ju inte springa maror så tätt. Marathon #18 är således lagt till handlingarna och nu är det bara att ladda för Borås 6-timmars om fyra veckor.

Höst- och vinterplanen inledd

Jag hyser en förhoppning om att börja nosa lite på triathlon nästa vår/sommar. Jag vet inte om jag kommer gilla det men jag skulle vilja ge det ett riktigt försök i alla fall. En ny utmaning helt enkelt.

Triathlon

Min svagaste grej inom triathlon är utan tvekan simningen och därför är min plan att här under hösten se till att komma i bassängen minst en gång varannan vecka för att sedan när vintermörkret, snön och kylan kommer växla upp till förhoppningsvis minst en gång i veckan, kanske mer.

Cykeltekniken har jag nog någorlunda även om jag inte cyklat så mycket de senaste två åren så där måste jag ligga i när våren och värmen kommer tillbaka.

I onsdags fick jag i alla fall med mig grannen på ett första simpass och det gick fint och nu är planen att köra stående tid varannan onsdag året ut.

Och kanske, kanske anmäler jag mig till IRONMAN 70.3 Jönköping för att ha ett rejält mål att se fram emot.  2 km simning, 9 mil cykel och en halvmara på det borde väl vara lösbart den 10/7 2016?

Fem dagar till nästa mara

Det är kul att springa, det kanske de flesta som läser den här bloggen håller med om. Jag tycker dessutom att det är kul att springa långt, eller nja, jämför man med min kompis Niklas så är jag rena rama sprintern vad gäller distanser i alla fall, men marathon är kul och så även 6-timmars. Det är där mitt fokus ligger.

På lördag är det återigen dags för Göteborg Marathon, en mara på hemmaplan med alla fördelar och nackdelar det innebär. Fördelarna är såklart att det är nära att åka dit, behöver inga hotellnätter eller sånt. En av nackdelarna är att det är nära att åka hem. Hur kan det vara en nackdel? kanske nån undrar, jo på det sättet att OM jag har en av mina mentala dippar när jag är i närheten av Slottsskogsvallen för varvning så är det så otroligt lätt att gå av och åka hem…

goteborg_marathon_2015

Jag tror att det var det som hände förra året, när jag efter 23-24 km märkte att jag inte skulle sätta nåt PB så blev jag lite depp över det, dessutom kände jag mig inte helt ok, och bestämde mig för att bryta. Hade det varit nån annan mara så hade jag troligtvis åtminstone fullföljt och deppat över ett dåligt lopp efteråt.

Nya tag på lördag. Finns alla chanser till att sätta ett nytt PB på distansen för tredje gången i år om förutsättningarna är bra. Gärna drygt 10 grader, lite sol, inte för mycket vind och glada människor ute och hejar. Det löser vi va?

Passering 23 km (ungefär vid Marklandsgatan)

Passering 23 km (ungefär vid Marklandsgatan)

Bilden ovan är från Göteborg Marathon 2009 när jag satte pers på 4:22. Idag ligger perset på 3:28. En ok förbättring på 6 år. Då hade jag också lite mer hår 🙂

Oslo Marathon 2015

I fredags förmiddag blev jag upphämtad hemma av mina kära vänner Niklas och Krister och vi påbörjade resan mot Oslo. Och sicken resa det blev, på många sätt, men framför allt en avspänd helg med två av världens kanske roligaste killar, det gick nog knappt fem minuter mellan skrattsalvorna under hela helgen tror jag.

Det tog väl knappt fyra timmar till Oslo från Göteborg och vi checkade snabbt in på vårt hotell, Thon Hotel Gyldenløve, och stillade hungern med en burgare på grannrestaurangen. Krister som inte skulle springa tog ju såklart öl till maten men jag och Niklas hejdade oss och sparade oss till kvällen efter loppet istället. Resten av fredagen gick i lugnet tecken. Lite vila på hotellrummet följdes upp av en otroligt lugn jogg till Rådhusplatsen för att hämta nummerlappar. Sedan blev det middag på en trevlig restaurang, där ingen mindre än DJ Swede spelade, och därefter vila och nattsömn på hotellrummet igen.

Lördagsmorgonen började redan strax före sju när klockan ringde. Då hade jag redan varit vaken en liten stund efter en orolig natt, vet dock inte varför men jag har sovit dåligt den senaste tiden. Niklas och jag käkade frukost på mitt rum eftersom frukostrestaurangen på hotellet inte öppnade förrän klockan åtta. Sen var det dags att göra i ordning det sista, packa överdragskläder och snart promenerade vi alla tre mot starten.

Eftersom Niklas skulle springa Oslo Trippelen (en mara, en halvmara och ett millopp) så startade han 10 minuter före mig vilket gjorde att jag kunde heja på honom lite innan jag ställde mig i min startfålla. När startskottet gick 09:30 var jag sjukt taggad och redo att springa.

Banan var riktigt fin och trevlig. Först en sväng västerut från centrum, tillbaka till Rådhusplatsen (där starten gick) efter ca 8 km och sedan en sväng österut. Relativt flack bana med egentligen bara ett jobbigare parti. Efter 21 km var vi tillbaka vid starten och gjorde ett varv till på samma bana.

Att ett pers, en medalj och en öl kan göra en så glad

Att ett pers, en medalj och en öl kan göra en så glad

Sjukt glad var jag när jag gick i mål efter att ha klarat att sätta nytt personbästa (3:28:17) på distansen.

Annars hade vi pratat om det kvällen innan, att den där euforiska känslan av att gå i mål efter ett lopp blir mindre och mindre euforisk. Mer och mer känns det istället som Jaha, då var det loppet också avklarat och det är ju inte alls lika roligt. Men målgången i Oslo blev verkligen euforisk efter inte bara mitt snabbaste marathon utan också mitt lättaste och bästa. Och så fick jag ju en öl direkt efter målgång av Krister…

Glad på väg mot mål

Glad på väg mot mål

Mitt bästa marathon skrev jag. Ja, jag kände nånstans mellan 30 och 35 km att även om jag inte sätter nytt pers så kommer jag vara nöjd. Jag hade en lätt känsla hela loppet, eller i alla fall fram till 39 km, både fysiskt och mentalt. Dipparna som alltid kommer under en mara, i alla fall för mig, var inte så djupa som vanligt och mycket lättare att ta sig ur. Helt plöstligt kom dippen men så kom jag på att det var fint väder och vips så var jag ur dippen. Sen när nästa kom så sprang jag förbi en gigantisk fritidsbåtshamn så då kom jag ur den genom att kolla på båtar istället. Eller Oslos coola operahus, eller nåt annat.

Självklart tog det på kroppen. Låren och höfterna var ganska stela, framförallt dagen efter, men rörligheten var över förväntan.

Såhär ser man ut när man är både trött och glad

Såhär ser man ut när man är både trött och glad precis efter målgång

Resten av lördagen hejade jag och Krister fram Niklas under hans två ytterligare lopp. Efter återkomst till hotellet, lite vila och en rejäl förgrogg på vodka och ”brus” blev det mat och lite partaj på kvällen. Otroligt trevligt och kul att släppa loss lite men också skönt att stupa i säng framåt tvåtiden på natten.

En sjukt skön Osloresa kan man väl sammanfatta det. Stort tack till Niklas och Krister som lät mig följa med och om nån från Oslo Marathon läser detta; sjukt bra arrangemang. Jag åker gärna tillbaka till Oslo och springer igen!

© 2017 jBrodin

Tema av Anders NorenUpp ↑