Category Archives: Ultra

Tankar efter Borås 6-timmars

I lördags var det återigen dags för Borås 6-timmars. Ett mycket trevligt arrangemang runt Ramnasjön ganska centralt i Borås och jag var otroligt taggad innan. Taggad och självsäker. Det skulle gå lätt att komma över min drömgräns på 60 km.

På plats träffade jag mängder av mer eller mindre bekanta ansikten och såklart Johanna, en gammal kompis från tonåren som jag inte träffat på säkert 15 år i alla fall, kanske 20. Otroligt roligt. Ombyte och förberedelser enligt gammal vanlig tradition och sen dags för start.

Säkert en bild från timme 1 eftersom jag ser ganska tillfreds ut.

Säkert en bild från timme 1 eftersom jag ser ganska tillfreds ut. Foto: Anders Pihl

Första timmen gick ganska bra. Jag höll ett lagom snabbt tempo och det kändes lätt. Under den andra timmen började min mage krångla ganska mycket. Jag gick på toa och så kändes det lite bättre en stund men inte så länge. Toa igen, bättre igen, sämre igen, toa igen. Så höll det på under andra timmen. Från inledningen av timme tre blev det inte ens bättre när jag gick på toa. Det dåliga höll i sig och i stort sett varje steg jag tog gav ett knip i magen. Nånstans kring 25 km bestämde jag mig för att jag skulle bara fortsätta till 30 km och sedan gå av. Vilket jag gjorde och resultatet blev 30,7 km i 5:49-fart.

Under tiden jag sprang kändes det jäkligt motigt. Jag sprang och tänkte på skillnader i känsla mellan marathon och 6-timmars och det stora för mig är nog att under ett marathonlopp vet jag att om jag bara håller ut och springer på så fort jag kan så är det snart slut. I ett 6-timmars är lidandet (i alla fall som det var i lördags) lika långt i tid oavsett hur fort eller långsamt jag springer.

Jag har nog kommit fram till att mitt psyke egentligen inte är gjort för 6-timmars och ultra. Jag ska nog hålla mig på distanser upp till och med marathon, där trivs jag bäst. Nu är jag ju anmäld till Karlstad 6-timmars inomhus i januari och det ska jag fullfölja är tanken men sedan tror jag att jag släpper fokus på tidslopp.

Karlstad 6-timmars 2015

Två veckor innan loppet fick jag reda på att jag fått en av reservplatserna till loppet, så nån lång och rigorös förberedelse var det inte direkt tal om. Veckorna innan tränade jag på som vanligt och dagen före loppet åkte jag med familjen till Karlstad. Det bästa med att det var just Karlstad var att det automatiskt blev att nytta förenades med nöje eftersom både mina och min sambos föräldrar bor där så de fick alla besök. Men vilket som är nytta och vilket som är nöje förtäljer inte historien… Kanske är båda nöje?

Nåväl, på morgonen för loppet vaknade jag ungefär en timme innan jag behövde åka efter en natt med förvånansvärt bra sömn. Jag fick i mig kaffe och frukost och kom iväg så jag var på plats en dryg timme innan start, det är alltid skönt att ha gott om tid tycker jag. På plats träffade jag min kompis Henrik och det blev en hel del tjôt med både honom och andra om taktik, nervositet m.m. Arrangören hade gjort iordning ett mycket bra område för oss deltagare att ha reservkläder och grejer på.

En stol till varje deltagare, märkt med namn och klubb. I all enkelhet väldigt bra!

En stol till varje deltagare, märkt med namn och klubb. I all enkelhet väldigt bra!

Snart var klockan 10 och det var dags för start. Min plan var att starta i ca 5:20-5:30-tempo, d.v.s. varvtiden på 200-metersbanan skulle ligga på 62-64 sekunder. Jag lyckades ganska bra med att hålla nere tempot men många av de första varven låg nog närmare 60 sekunder. Tids nog så blev det i alla fall ett bra tempo och jag kom in bra i löpningen. Jag hade nån liten farhåga om att det skulle bli tråkigt att springa på en så kort bana som 200 meter, jag räknade ju med att göra ca 310 varv, men till min stora förvåning så kändes det inte alls tråkigt, jobbigt eller enahanda. Det var liksom bara att lubba på.

Vi började springa moturs

Vi började springa moturs Foto: Solsta Foto och Mediaproduktion

Efter ca 2:30 började jag känna den första riktiga mentala dippen. Jag bestämde mig för att köra en ny taktik som jag aldrig gjort förut på ett 6-timmars. Planerade gångpauser. Till en början sprang jag 20 varv och gick ett, tror jag. Det funkade riktigt bra och jag höll ett vettigt tempo ändå på mina löpvarv och jag tror att det var tack vare att jag gick ett varv då och då.

När nästan tre timmar hade passerat kom sambon med sin mor och vår dotter och hejade på mig lite. Det var uppiggande men också på ett sätt lite jobbigt för dottern (1,5 år) hade svårt att förstå varför jag sprang förbi henne hela tiden. Hon ville nog att jag skulle stanna och mysa lite men det hade ju inte jag tid med. Men kul var det i alla fall att ha en liten hejaklack på plats.

Efter ca tre och en halv timme

Efter ca tre och en halv timme Foto: Hanna Tigér

Efter tre timmar vände vi håll. Det var nog dagens stora ”happening”. Efter det fick jag ny energi i några varv, fem kanske. Då var varvtiderna nere på 61-62 sekunder igen. Men sen droppade tiderna lite och jag kom in i mitt lunk som ändå kändes ganska bra. Jag passerade marathon på ca 4:12 tror jag och det var nog ungefär då som jag bestämde mig för att resten av loppet springa 10 varv och gå ett. Och det höll jag, förutom det allra sista när jag kanske sprang 15 varv på rad men det kändes så dumt att börja gå när det bara var 4 minuter kvar av tävlingen.

Första varvet efter varvbytet

Första varvet efter varvbytet Foto: Solsta Foto och Mediaproduktion

När det drog ihop sig visste jag att Henrik hade två varv mer än jag och jag försökte verkligen att ta ikapp dem men den jäkeln hängde på mig trots att jag höjde tempot till 60-sekundersvarv. Sista varvet lyckades jag få honom att släppa min rygg i alla fall men då hade jag inte mycket kraft kvar sen heller, efter att ha löpt sista varvet på 47 sekunder.

När slutskottet ljöd hade jag sprungit 58493 meter, ungefär 1,5 km längre än mitt tidigare pers satt i Borås i november förra året. Sjukt nöjd med perset, lite missnöjd med att inte ha nått 60 km men otroligt upprörd över att ha blivit slagen av min kompis(?) Henrik med 300 meter…

Pustar ut med Henrik någon minut efter slutskottet. Okamratligt av honom att slå mig tycker jag...

Pustar ut med Henrik någon minut efter slutskottet. Okamratligt av honom att slå mig tycker jag… Foto: Emma Franzén

Efter en skön dusch och lite stapplande försök till stretch for vi till Scandic Klarälven för prisutdelning och middag. Trots att magen inte var helt överens med hjärnan om att jag behövde äta fick jag i mig både mat och ett par stora starka i gott sällskap. IF Göta ska också ha en stor eloge för arrangemanget. Jag har verkligen inte nåt att klaga på utan upplevde att allt var väldigt bra planerat. Stort tack och jag kommer troligtvis tillbaka nästa år.

Dagen efter var jag förvånansvärt mobil. Lite stel i höfterna och framsida lår. Nedför trappor var väl inte nån favoritsysselsättning kanske, men jag har nog aldrig varit så lite sliten efter ett 6H tidigare. Trots att jag persade. Kanske för att jag började lugnt? Kanske för att jag hade planerade gångpauser? Kanske för att jag åt och drack mer än vanligt? Det här var mitt fjärde fullföljda 6-timmars och fler lär det bli. Det är en intressant distans, både för hur kroppen reagerar och för hur det mentala fungerar. Och jag tror att om jag lär mig mer om min kropp och mer om att hantera de tillfälliga mentala dipparna så kommer jag kunna presera mycket bättre i framtiden. 60 km är fortfarande mitt mål på distansen, och nu är det ju inte långt kvar.

Borås 6-timmars 2014

Igår var det så dags igen. 6-timmars i Borås… Förra året var jag inte förberedd tillräckligt för att fullfölja utan bröt efter 30 km (efter knappt tre timmar) men i år hade jag med mig hur mycket kläder som helst så jag skulle klara av alla möjligt typer av väder och temperaturer. Men, i år visade sig Borås från sin bästa sida och bortsett från några små duggregn – och då tar jag i – så var det uppehåll hela tiden och en ganska behaglig temperatur på 6-7 grader.

Jag var på plats i Borås med gott om tid och hämtade ut min nummerlapp och bytte om i lugn och ro. Tjôtade lite med kreti och pleti och knallade ner mot startplatsen med 10-15 minuter kvar till start. Visst, jag var lite nervös men mestadels var jag förväntansfull och såg fram mot sex timmars löpning i sällskap av löpare lika galna som jag. Startskottet gick och jag började springa. De första 25-30 kilometrarna gick helt enligt plan i farter kring 5:20-5:30 med avbrott för lite strul med mina chip så jag fick byta och vi fick rätta till varvräknaren lite så att allt stämde. Sen började jag bli tvungen att gå lite då och då och gångpauserna blev fler och längre. Jag hade stora problem med magen en stund, ett par timmar nästan, och så fort jag drack eller åt nåt så protesterade magen och varje löpsteg gjorde ont i magen men efter 4,5 timmar började det släppa och jag kunde springa lite mer obehindrat, men då var jag å andra sidan trött i benen så jag orkade inte springa så mycket ändå.

Marathon passerade jag på 4:09 ungefär vilket får anses vara helt ok med tanke på att jag sparade krafter för att kunna springa ett par timmar till. Jag insåg då också att jag skulle klara att persa, även om jag promenerade resten av vägen men jag kämpade på för att nå mitt mål på 55 km. Mitt drömmål på 60 km insåg jag att jag inte skulle klara men 55 låg bra till och när jag med 15.20 minuter kvar passerade målet så kände jag mig ganska nöjd. Men jag lyckades pressa ut lite mer ur benen och ökade nog till och med farten sista minuterna.

När stoppsignalen ljöd stannade jag med två trevliga löpare från Falkenberg och vi pratade lite och åt hamburgare tillsammans och efter ett tag kom mäthjulen och avslöjade att jag fixat 557 meter på sista varvet vilket innebar en totaldistans på 56997 meter. Ganska snöpligt på de sista 3 metrarna men så är det ibland. Nästa gång kanske jag klarar 60 om magen låter mig springa lite mer, det känns som att det var det som fällde mig den här gången.

IMG_3263

Arrangemanget var helt fantastiskt. Allt jag kunde önska fanns på matbordet vid varvning även om jag inte nyttjade det så mycket pga magen. Men en hamburgare och en flaska Loka efter målgång var så sjukt gott. Och en trevlig stämning och hjälpsamma personer som hejade när man var trött och peppade och informerade.

Kort sagt, jag är nöjd med allt med gårdagens lopp även om jag inte nådde mitt drömmål men då har jag å andra sidan det kvar till nästa gång. 6-timmars är verkligen en fantastisk distans, men upplever så många upp och nergångar mentalt och jag funderade nog på att bryta vid ett par tre tillfällen men härdade ut och då kom uppgångarna snart.

Borås 6H blev bara ett långpass

Jag vaknade toktaggad igår morse. Taggad för att tillsammans med andra långlöpare springa i sex timmar runt Ramnasjön i Borås. Frukosten intogs efter att dottern sugit i sig en flaska och sen satte jag mig i bilen och rullade mot Borås.

Vädret var inte det bästa. Vägbanan var blöt och regnet hängde i luften. SMHI hade förvarnat om regn framåt 12-13-tiden så vi skulle iaf få starta i uppehåll. Väl framme träffade jag snabbt en massa folk jag kände och det är det som är en stor del av dessa små lopp, att det är samma galningar som är med på mer eller mindre alla och det är ett härligt gäng. Nummerlappen hämtades och monterades på mitt nyinköpa race-belt från 2XU.

Vi gick ner till sjön, där varvning skulle ske, och fick lite information och sen gick vi iväg till startplatsen. Att startplats och varvningsplats inte är samma beror på att man vill ha exakt marathondistans vid varvning, så att man får en mellantid på exakt 42195 meter.

Reima sköt iväg oss klockan 930 och jag sprang iväg, med bl.a. Nisse och Erik (Tricky) och det gick nog lite för fort, men ändå kontrollerat. Efter bara något varv började det regna och det regnade mer och mer för varje varv. Iaf kändes det så. Jag bytte kläder efter ca 20 km och blev varmare och torrare men handskar/vantar hade jag bara fått med mig ett par. Tror att det var där det brast, mina händer var så kalla att jag knappt kände fingertopparna, det var ju liksom bara 5 grader, blåste lite och regnade… Bestämde mig nog redan där att jag skulle upp till 30 km för att få ihop ett bra långpass och sen gå av. Och 30,5 km kom jag upp till efter 2:49, helt ok fart för ett långpass.

I bilen hem kände jag att det var rätt beslut. Dotterns dop är nästa helg och jag vill inte vara sjuk då, och risken hade väl varit att jag blev sjuk om jag fortsatt med mina ispinnar till händer. Det kommer fler lopp och det kommer redan imorgon en vecka som erbjuder mer rolig träning. Lite grämer jag mig, och medaljen tycker jag inte att jag gjort mig förtjänt av så den får sonen att leka med, men det var rätt.

Regnade och var grått runt Ramnasjön

Regnade och var grått runt Ramnasjön

Arrangemanget var felfritt från SOK Knallen. Vädret rår de inte för, men servicen var perfekt, iaf under de tre timmar jag nyttjade den.

Det blir en lördag i Borås

Det är länge sedan, faktiskt drygt tre år sedan, jag sprang ett 6-timmarslopp senast men på lördag är det dags igen. Borås är platsen för denna återkomst och det ska bli grymt kul. Det hela hänger förstås på att jag får vara frisk och kry. Och precis som Gunnar Plysch jag ska sjunga på denna hela tiden.

Följ mig gärna på jogg.se där det blir liverapportering. Mitt mål är att persa vilket innebär > 50,5 km vilket borde vara en promenad i parken, men man vet aldrig vad som händer.

Löptur: Alingsås – Jonsered

Idioti… Varför? Hur långt sa du?

Ja, sådana reaktioner fick jag när jag berättade för mina icke-löpande vänner och bekanta att jag tillsammans med en grupp andra människor skulle ta tåget från Göteborg till Alingsås för att sedan springa tillbaka. En nätt sträcka på ungefär 50 km. Ja, jag ska inte sticka under stol med att jag också tycker att 50 km är långt, riktigt långt, och jag var lite nervös dagarna innan. Men inte bara för själva sträckan utan även för hur min mage skulle reagera. Början på veckan hade jag haft ordentliga magbesvär, men nu verkade det ändå vara ok.

Så i lördags morse var tempot vid frukostbordet lite högre än vanligt när en rejäl frukost skulle inmundigas och jag skulle dessutom vara färdig för att åka med en buss hemifrån redan klockan 08:30.

Nåväl, jag hann med bussen och tåget på väl på tåget träffade jag två av de andra jag skulle springa med så vi fick en trevlig pratstund. Efter en halvtimme var vi framme och var det nåt jag var helt säker på så var det att återfärden skulle ta betydligt mycket längre tid.

Redo för start på Alingsås station

Vi började springa i lugnt tempo. Ibland kändes det nästan skrattretande lugnt, men jag vet att jag ofta går ut för hårt på långpass så jag var tacksam för nedhållningen av farten. Från Alingsås centrum mot sjön Mjörn och vidare mot sydväst i stort sett parallellt med en liten väg som dagligdags brukar kallas E20. Efter sisådär 5-6 km tog vi en kortare promenadpaus. Det var lite kläder som skulle rättas till – det var ju ändå -6 grader så det var mycket kläder – och vissa blåsor skulle tömmas.

Precis passerat Bryngenäs (ca 5-6 km)

Efter den promenadpausen körde vi på i stort sett hela tiden tills vi kom fram till Floda efter 20 km. Vägen dit var minst sagt varierande. Stundom en decimeter snö att pulsa i och stundom lite asfaltsväg. En kopp kaffe och några M&M’s på Floda station satt riktigt fint.

Vidare mot Lerum på fina cykelbanor och nu började det kännas lite motigt. Tror att vi passerade Lerum efter 31 km och jag började nu känna av mina magbesvär från tidigare i veckan och började bli orolig för om jag skulle palla 20 km till.

Passage Lerum efter ca 31 km

Vi tog oss förbi ett par mindre pendeltågsstationer och för varje station började det kännas mer och mer som att rätt sak att göra var att bryta och ta tåget hem. Sagt och gjort, i Jonsered, efter 36 km, önskade jag mina medlöpare (som hade minskat till 2) lycka till på färden och tog tåget hem.

Visst kändes det lite som en besvikelse, men jag var ändå nöjd! Riktigt nöjd!

Och sett i backspegeln så var det nog rätt… En rejäl snuva och en hosta som smakar blod blev resultatet. Men var löpningen orsaken? Eller det faktum att jag inte hade tillräckligt med kläder på mig när jag bröt? Ingen aning… bryr mig inte.

Det var kul! Fler såna äventyr, tack!

Ultraintervaller

Igår genomförde jag och Niklas, främst Niklas i och för sig, ett test av funktionen vi byggt för ultraintervallstävlingen som går av stapeln nästa helg. Allt gick ganska bra, vi hittade några småfel i funktionen som vi nu har fixat så att allt ska vara klart för nästa helg när det smäller på riktigt. Niklas körde 4 intervaller medan jag nöjde mig med 2…

Vad är då ultraintervaller, och hur tävlar man i det?

Jo, ultraintervaller är riktigt långa intervaller med riktigt lång vila mellan dem. I detta fallet är det intervaller om 10 km med 3 timmar mellan starterna. Den första starten går klockan 06:00 lördagen den 13:e november, den andra starten går 09:00 och den tredje 12:00, o.s.v. Totalt ska 8 intervaller springas vilket innebär att den sista startar klockan 03:00 på natten 14:e november.

Den som då har sprungit dessa 8 mil snabbast kommer koras till Sveriges första mästare i ultraintervallslöpning.

Kul grej? You bet!

Ska jag vara med? Nix pix, har inte möjlighet, men även om jag hade det så är det lite mycket. Jag hade kanske varit med i motionsklassen och gjort 3-4 intervaller, men inte alla 8.

Är du intresserad så kolla in här:

http://jogg.se/ultraintervall

Skövde Ultrafestival

Den här helgen går Skövde Ultrafestival av stapeln. Det är ett ultralöpningsevenemang där tävlingar i klasserna 1-timmars, 6-timmars, 12-timmars, 24-timmars och 48-timmars avgörs. I skrivande stund har 24-timmars och 48-timmars pågått i 3,5 timmar och jogg.se’s egen Niklas Karlsson är en av 32 startande i 24-timmarsklassen. I skrivande stund, återigen, ligger han på en 15:e plats men troligtvis kommer han klättra i resultatlistan under kvällen och natten.

Är du intresserad av ultralöpning så missa inte jogg.se’s livarapportering från loppen här:
http://jogg.se/?sida=ultra