KategoriTräning

Konstig ”puls-knyck”

Jag har börjar springa mer och mer med pulsband och på ungefär hälften av passen går pulsen upp väldigt högt först för att sen stabilisera sig på tänkt nivå, oftast nånstans kring 150-160.

Vad beror detta på? Det händer inte varje gång utan, som sagt, kanske på hälfen av passen jag har pulsband på. Det har inget att göra med backar eller att jag öppnar väldigt hårt utan det är platt och jag har i det närmaste konstant fart . Knycken vid 6 km på den under pulskurvan är troligtvis ett rödljus.

Om det hjälper den som kanske kan ha någon teori om detta så har jag en Garmin fenix3 med tillhörande pulsband.

1000 löpta mil

milsten-800x531

I och med mitt pass i tisdags passerade jag 1000 löpta (och registrerade) mil. En milstolpe om någon känns det som men det visar också att min löpning verkligen ökat och ökat. Jag menar, i år är mitt mål att springa 200 mil, med den takten skulle jag nå 1000 mil på fem år men dessa 1000 mil har tagit mig 10 år att nå, de första åren var jag ju mer än nöjd med mina 50-80 mil per år. Idag skulle det kännas som att knappt träna alls.

Så vi får väl se hur länge det tar innan jag får fira 2000 mil, men idag, i och med den här insikten, kommer jag nog fira med en glass och ofrivillig vila pga lite snuva och en gnutta ont i halsen. Hoppas det inte blir mer än så, men man vet aldrig när barnen börjat skola och dagis igen efter sommarlovet, de kan dra med sig allt möjligt hem.

Innebandy med skada och puls

På torsdagsmorgnarna spelar vi innebandy med jobbet. Det brukar vara lite olika uppslutning, idag var nog ett all-time-low med sex hugade bolljagare med klubbor i högsta hugg men vi hade kul ändå. Det blev i alla fall mycket spring.

Vi spelar i Volviahallen

Vi spelar i Volviahallen

För skojs skull hade jag på mig pulsbandet och klockan låg vid sidan av planen och registrerade pulsen. Det funkade bra och efteråt fick jag denna graf att analysera.

Innebandypuls. Förvillande lik intervallpuls

Innebandypuls. Förvillande lik intervallpuls

Man ser ju att det blir inte intervallaktigt över passet. Startade klockan mitt i uppvärmning och inbollning och sen efter 4 minuter började första matchen. Man ser också lite att min intensitet minskar allt eftersom. Totalt kan man nog utläsa att det blev sex matcher och en liten kortis på slutet.

En skada ska man väl få när man innebandy:ar också va? En fin boll i armvecket från någon av mina kollegor. Jag har två misstänkta…

Aj, ajajaj

Aj, ajajaj

 

Njut av påsken

Påsken är här, även i år hittade den hit på nåt sätt och till helgen ska det till och med bli lite varmare här i Göteborg. De allra flesta av oss är nu lediga i sisådär fyra dagar och passa nu på att njuta. Men, för många är påsken bara ett enda långt frosseri av mat och kanske framför allt godis. Alla dessa påskägg med godis överallt. Vill du – som jag – hålla tillbaka lite på hur mycket du stoppar i dig så besluta dig bara för att inte gå och plocka varje gång du går förbi ett ägg eller en godisskål. Bestäm dig för NÄR du vill äta godis och VILKET du tycker är det bästa godiset och se sen till att njuta av det du gillar när du själv bestämt att du ska äta det. Småätandet med nån bit här och nån bit där blir snart ett par hekto det också…

Och se till att träna lite under påskledigheten också! Själv har jag tänkt att försöka springa ett långpass (eller i alla fall längre distanspass) och även se till att racercykeln får årets första friska luft.

Och ett extra tillägg för de som har familj: Att ta tid för sig själv för att träna är inte att nedprioritera familjen, snarare tvärtom. På kort sikt mår du antagligen lite bättre och kan fokusera bättre på att sitta på lekmattan och bygga Lego eller pussla och på lång sikt lär du dina barn att det är viktigt att träna och inte minst att det är viktigt att inom rimliga gränser göra det man mår bra av. Det är en match utan förlorare!

Världens finaste barn

Världens finaste barn

Efter fyra lektioner

Nu är det en dryg månad sedan jag tillsammans med nio kollegor påbörjade en kurs för Anna-Karin på Simcoachen.se. Målet var, och är fortfarande, att vi ska lära oss grunderna i TI-simning. En har fallit ifrån så nu är vi i alla fall nio stycken totalt. Inte illa med sådant intresse på ett företag med 35 anställda.

Såhär ser jag ut i bassängen efter fyra lektioner och ett gäng timmar på egen hand i bassängen.

Tilläggas ska då också att jag innan vi började med nöd och näppe kunde slugga mig fram 25 meter, och det med en grym andnöd och lite panik. Nu går det lugnt och fint och jag känner mig trygg i vattnet. Andningen är fortfarande lite sisådär kanske och såklart finns det massor av detaljer att slipa på med grunderna tror jag sitter där kanske bra. Och jag har helt plötsligt börjar se hur mycket andra simmare våldför sig på vattnet och det plaskar och skvätter, inte alls så lugnt och fint som jag simmar 🙂

Träningens 10 budord

  1. Du ska inga andra intressen hava jämte träning
  2. En dag utan träning är en dag utan mening
  3. När Du vilar tränar dina konkurrenter
  4. Den som tycker träning är roligt, tränar för lite
  5. Träning är ett tillfälle att tävla
  6. Så länge Du är seg kan du inte bli övertränad
  7. Det som inte dödar, det härdar
  8. Smärta är svaghet som lämnar Din kropp
  9. Många äro kallade, få äro utvalda
  10. Det finns många sätt att bli dålig på, men bara ett sätt att bli bra på: TRÄNING

 

Vet inte om det är skrämmande eller kul att jag håller med om ungefär hälften av dem, men i sig själva är de roliga dessa tio budord. Och jag ska öppet erkänna att det inte är jag som kommit på dem, jag sprider dem bara vidare.

På rullande stenar växer ingen mossa, så det gäller att hålla igång.

På rullande stenar växer ingen mossa, så det gäller att hålla igång.

Mot fäders spår för framtids segrar

Om tre månader är jag i fäders spår, då är det dags för mitt andra Vasalopp och jag ser mycket fram mot det. Jag tränar och tränar för att jag ska ha alla förutsättningar för att göra ett bättre Vasalopp 2014 än det jag gjorde 2013. Jag gjorde ett helt ok resultat då också men jag hoppas ju göra bättre. Så, hur ser planen mot fädrens spår ut? Och hur går det?

I november tränade jag knappt fyra och en halv timme skidor fördelat på rullskidor och SkiErg. Hur realistisk SkiErg-träningen är kan debatteras men jag tycker att det ger resultat ändå och det är ju huvudsaken. Det ger liksom lite uthållighetsstyrka och någorlunda grenspecifik träning för core och triceps. Jämför jag detta med förra året så registrerade jag bara en och en halv timme rullskidor under hela november. En klar förbättring alltså. Till och med en 200%-ig ökning… Till dessa 4:30 kommer såklart basträningen i form av ca 10 mil löpning. Totalt sett blev det drygt 14 timmar träning i november.

Framåt sett är skidspåret draget så att jag verkligen hoppas på nån snöträning i december. Om inte annat så finns förhoppningar om snö och/eller konstsnö i Värmland när vi är där för julfirande. Men med lite tur så kanske det kan bli nåt mer också. Mer SkiErg såklart. Det är ett lätt sätt att träna på, även om det inte är så himla kul. Men jag ska bli bättre på att köra intervaller på den så kanske det blir mindre monotont. Sen mer rullskidor här hemma om det inte kommer snö. Kanske kan jag rullskida till jobbet nån dag till och med?! I januari är jag anmäld till en heldags skidkurs i Ulricehamn och i februari går Västgötaloppet som jag hoppas ska seeda mig till ett bättre startfält i Vasaloppet.

Så ser planen ut. Jag är nöjd med den. Jag tror att jag kan ha hittat en bra väg mot en bättre tid men hur bra? Det får vi se. Vågar jag hoppas på nedåt åtta timmar och spårstatusen och vädergudarna är med oss den där Vasaloppssöndagen i mars?

Lassalyckans skidstadion, Ulricehamn - där Västgötaloppet avgörs i februari

Lassalyckans skidstadion, Ulricehamn – där Västgötaloppet avgörs i februari

Milen på SkiErg

Det här var ett pass som krävde sitt pannben. Jag hade föresatt mig att köra minst 45 minuter på stakmaskinen – en SkiErg – på gymmet och jag körde på maximalt motstånd, varför fega liksom? Efter 5-6 minuter började triceps och skuldror protestera lite, inte så att det gjorde ont men det började kännas rent muskulärt. Efter 15 minuter började det lite lite tråkigt men jag hade bestämt mig; minst 45 minuter.

Alldeles innan jag började staka mot milen var jag iaf ganska glad :)

Alldeles innan jag började staka mot milen var jag iaf ganska glad

Efter knappt 40 minuter började det göra rejält ont på insidan tummarna, där som remmen till ”staven” går men jag såg målet och stakade på. Och kan ni tänka er, 45 minuter kom och passerades. Jag insåg att det bara skulle ta ett par minuter till att komma upp i 10 km och jag hade grämt mig om jag slutat innan jag nådde upp till denna gräns.

Efter exakt 48 minuter passerade jag 10000 meter, nöjd med dagens insats.

Nästa gång jag ska köra såhär långt ska jag dock se till att ha ett par handskar som skyddar händerna mot det värsta skavet. Och kanske blir det ett försök på halvmaran nån dag framöver?

© 2017 jBrodin

Tema av Anders NorenUpp ↑