Category Archives: Skidor

Skidsemester 2015

Årets Branäsresa inleddes redan på onsdagen med att jag och sonen packade takbox och bil och åkte till Karlstad där sambon och dottern redan väntade. En lugn onsdagskväll med en sista påfyllning av de nödvändiga förråden (kexchoklad till backen, mat till stugan m.m.) senare lämnade vi Karlstad för vidare färd de sista 20 milen till Branäs.

Read More →

Vasaloppet 2014

Min Vasaloppshelg hade kunnat börja bättre. En vecka innan loppet hostade jag ganska illa men det kändes ändå som en ytlig rethosta och jag var inte jätteorolig för min start. Sen, ungefär samtidigt som Vasaloppets presskonferens om spårstatus m.m. på onsdagen började min näsa rinna. Och snoret rann och rann och rann… Dagen efter kom nästäppan som ett brev på posten.

På fredagen, två dagar före start, var hostan lika illa som innan och nästäppan satt kvar. Nässpray hjälpte och jag var ändå positiv, det kändes som det gick åt rätt håll när jag lastade i sambon och dottern i bilen för färd till Karlstad där jag mellanlandade på vägen till Dalarna. En middag med föräldrarna och ett glas vin med svärföräldrarna senare somnade jag gott och kände att hostan var bättre morgonen efter.

Min kompis Henrik hämtade mig 0930 på lördagsmorgonen för att vi skulle ha gott om tid till allt vi ville och behövde göra. Strax före klockan ett var vi framme i Mora och hämtade våra nummerlappar m.m. Henrik hade dessutom lyckats bli testpilot för glasögon från Oakley så han hämtade ut dessa som han fick behålla efter loppet. Sen stack vi ner till Malungsfors där vi skulle bo under natten. Vår värd, en släkting till mig, hade gjort i ordning så vi kunde valla skidorna i källaren, helt grymt. Vi la orange hf som glid på en grafitgrund och universalklister med en aning Rossa i som fäste. Hade det inte varit för nysnön under natten hade det varit en grym kombo…
När vallningen var klar hälsade vi på min kusin och hennes dotter som också var i Malungsfors innan vi blev bjudna på spagetti med köttfärssås på älgfärs. Magiskt gott, med en öl till såklart 🙂

Väckning 0330, frukost och avfärd mot Sälen 0430. Strax före 0600 var vi framme och hade parkerat. Vi ställde skidorna på plats i startfållan och gick tillbaka till bilen där vi satt och vilade en stund. Vid 7-tiden gick vi mot bajamajorna och sen till startfållorna igen och det är inte helt lätt att hitta sina skidor i myllret men till slut så…

Mitt startled vid 6-tiden på morgonen

Mitt startled vid 6-tiden på morgonen

När starten gick var det bara att hänga med. Det går inte att göra så mycket men när vi kom fram till den stora första backen började folk ta av sig skidorna och gå uppför. Detta är ett regelbrott och jag måste säga att jag blev riktigt förbannad. Det var inte så få som gjorde det heller, säkert flera hundra, kanske tusen… Efter en dryg timme var jag uppe och hade då ca en mil kvar till Smågan och dit kom jag på knappa 2 timmar. Förra året gick det på 1:30 ungefär. Jag började fatta att nåt inte var helt korrekt…

Efter Smågan är det ganska lätt åkning, men det fanns inga spår. Inte ett enda spår hittade jag, men jag kämpade på och glidet var i alla fall helt grymt. Mångsbodarna kom och gick efter några muggar sportdryck och en halv Snickers och i nedförsbackarna där gick det ganska bra. Men när den 2 km långa backen upp mot Risberg kom kände jag att kroppen inte hade nåt att ge. Hostan som i början var lite ytlig kändes nu i lungorna och pulsen var ovanligt hög. Jag tog beslutet att bryta. Det tog emot som fasen när jag gick mot sjukvårdaren med mitt chip i handen men när jag väl satt på avbrytarbussen mot Mora och hostade och hostade och hostade kände jag att det var helt rätt sak att göra. Det var inte värt att riskera en lung- eller hjärtsäcksinflammation för att gå i mål i Vasaloppet på vad som dessutom hade blivit en riktigt usel tid.

Sett i backspegeln så var det ändå en jäkligt trevlig helg och jag fick ändå 35 km skidåkning och hälsa på släkt som jag inte träffat på allt från 3 till 20 år. Det blir nog inget mer Vasalopp. Kanske om det blir en kanonvinter nån gång så att jag får till massor med skidträning, och då får jag väl köpa en plats av nån annan. Kanske kan det bli ett Öppet spår eller nåt sånt, skidåkning är ju kul och otroligt bra träning men Vasaloppet är brutalt långt och med otillräckligt mycket träning är det liksom inte värt det.

Följ mig i Vasaloppet

På söndag smäller det, klockan 0800 går startskottet för Vasaloppet och det ska bli otroligt roligt; i alla fall de första 5-6 milen. Att veta att någon eller några följer mig i spåret gör att jag lägger på en extra rem när det känns tungt så här har ni de möjligheter som finns till att följa mig.

1. Appen

Vasaloppet har en app, kolla i AppStore eller Google Play efter Vasaloppet. Appen är gratis men det kostar 7 kronor att följa en åkare. Appen plingar till då och då när jag passerar kontrollerna längs vägen. Jag har startnummer 8830

2. SMS

Du kan få varje kontrollpassage som SMS om du är ansluten till WyWallet. Skicka ”VASA VL 8830” till nummer 72777 och saken är klar. Kostar 35 kronor

3. Online

På den här sidan (klicka på bilden) kan du följa mig. Den kanske uppdaterar sig automatiskt eller så får du göra det själv, vet faktiskt inte.

Klicka på bilden för att komma till sidan och se mina resultat. Uppdateras under loppet på söndag.

Klicka på bilden för att komma till sidan och se mina resultat. Uppdateras under loppet på söndag.

 

Sista skidpasset före Vasaloppet?

Med 17 dagar kvar till Vasaloppet 2014 stack jag i torsdags iväg till Borås för att köra lite skidor på snö. Att vi ska få nån mer snö att tala om i Göteborg känns inte troligt och även om jag inte varit och kollat på kostsnöspåret i Skatås är jag ganska säker på att jag får lika bra träningseffekt av att springa ett pass, eller kanske rullskida, som att köra där. Borås däremot hade en slinga på 4 km med riktigt bra spår.

 

20140216-213318.jpg

Skidorna var som vanligt preparerade sedan dagen innan, det tar ju en stund att göra det och jag ville utnyttja dagsljuset till åkning, inte vallning, och jag testade med Orange burk från SkiGo. Funkade hyfsat i alla fall även om det slet hårt på vallan i det blöta föret. Troligen blir det inte fler pass på snö nu innan Vasaloppet. Jag ska försöka rullskida några gånger men egentligen spelar det nog inte så stor roll, jag är så tränad (eller otränad) som jag är och vad jag gör det nästkommande två veckorna har sannolikt väldigt liten effekt på mitt resultat på Vasaloppet. Men mentalt känns det ju bra i alla fall…

Inför Vasaloppet är jag spänd men inte nervös. Jag känner mig mycket säkrare på skidorna i år än jag gjorde i fjol och jag är också bättre tränad vilket visade sig på Västgötaloppet där jag seedade upp mig till startled 8 i Vasaloppet. Men en anspänning finns ju, nästan mest för allt runtomkring. När skidorna väl är vallade och vi står i startledet i Berga by så finns det inte så mycket att fundera på, då är det bara att staka, diagonalåka, saxa och dricka blåbärssoppa i några timmar. Sen oroar jag mig kanske lite över väder och sånt, men jag kan inte göra nåt åt det och det blir samma för alla. Men såklart hoppas jag på lite kallare än förra året för det var inte mycket till spår kvar i skogarna innan Mora när jag kom i mål. Kylan gör ju att spåren håller mycket bättre och är snabbare

Uppseedad

Västgötaloppet som jag körde i söndags är Sveriges tredje största skidtävling, bara Vasaloppet och Engelbrektsloppet är större och de ingår ju i En Svensk Klassiker så det är väl inte så konstigt. Resultaten från Västgötaloppet kan användas för att avgöra vilket startled man ska starta i på Vasaloppet och efter söndagens lopp – som jag ju var mycket nöjd med – var jag spänd på att se om jag skulle få ett bättre startled än led 9 som jag stod i inför Västgötaloppet.

Idag kom svaret och jag får nu starta i 8:e startled och det var bara 2 minuter och 38 sekunder ifrån att jag skulle fått starta i 7:e led. Surt, men ändå en bra förbättring från i fjol och jag lägger alltså ca 1000 personer till bakom mig redan från start och får således lite mindre trängsel i backen upp från start och sen under hela resan till Mora också såklart.

Mycket skönt och ett facit på att min skidform är bättre i år än förra och jag borde lyckas förbättra mitt resultat avsevärt.

Uppför här är det trångt men ändå kamratligt

Uppför här är det trångt men ändå kamratligt

Västgötaloppet 2014

Dagen började lugnt och försiktigt med lite morgonmys med dottern och en kopp kaffe. Efter en stund började vi fundera på frukost och jag åt min vana trogen en lite större frukost än vanligt; två dubbla mackor, en smoothie på vaniljyoghurt, hallon och blåbär (och ett stänk choklad) och ett ägg. Tävlingen skulle ju inte starta förrän 1230 så jag hade gott om tid, planen var att vara på rull ca 1030 för att tillåta mig en dryg timmes körning och att vara på plats en knapp timme innan start. 1036 backade jag ut bilen från parkeringsplatsen, rattade in P3 och drog iväg men dessförinnan hade jag såklart varit nere i källaren och fästvallat skidorna, för dagen med vad jag trodde skulle passa violett klister från Skigo.

Enligt plan var jag framme en knapp timme innan start och hann promenera från parkeringen till startområdet, byta om i lugn och ro och därefter gå till starten och värma upp lite. Helt perfekt tajming. Lite nervös var jag när jag knäppte på mig skidorna men det kändes mycket bättre än förra året jag körde Västgötaloppet, men då var det ju min allra första skidtävling.

Starten gick och vi skidade iväg. Jag fick en bra start och kom iväg fint och fästet var bra och glidet var bra och spåren var bra. Helt perfekt… Banan var 7,5 km lång och vi skulle köra sex varv. Första varvet gick på knappa 32 minuter. Andra varvet ungefär detsamma. Under tredje varvet kände jag att fästet började bli sämre. Funderade på att valla om men beslöt att köra ändå, men det märks på varvtiden. Spåren började nu under tredje och fjärde varvet bli rejält sämre och det påverkar nog också varvtiderna, plus att jag såklart blev tröttare och tröttare.

Mellantiderna

Mellantiderna

En stor skillnad gentemot löpning är att man ibland får tid att återhämta sig på skidorna. En längre nedförsbacke eller så och man kan helt plötsligt hitta energi igen. Det hände några gånger under loppet och det känns kul att se att mitt försök till att öka tempot något på sista varvet gav utdelning, om än liten. Stakspurten upp mot mål (en svag uppförsbacke) var en skön sista urladdning.

Vastgötaloppet2014

Trött och nöjd efter målgång

En kopp kaffe, en halv slät kardemummabulle och en mugg sportdryck senare packade jag ihop mina pinaler och gick mot ombytet. Nöjd med dagens insats men lite nervös för att jag inte ska bli seedad till 8:e startled i Vasaloppet. Det vore så skönt att få hoppa upp ett pinnhål till (jag står i 9:e led nu). Skönt att duscha och byta om i lugn och ro för att sedan köra hem igen.

Väl hemma möttes jag av dotterns och sambons glada leende och gratulationer och sen en god middag bestående av en mumsig gryta, helt rätt! När sen soffan intogs på kvällen tog det inte lång stund innan ögonen klippte och jag får väl erkänna att jag kanske sov nån minut i soffan innan jag flyttade mig till sängen.

Så nu håller jag bara tummarna för att gränsen för seedning till startled 8 ligger på 3:36 eller sämre eftersom jag fick 3:35:38.

En fantastisk vintersporthelg

Det är inte så mycket vinter i Göteborg. I alla fall inte om man med vinter menar snö – vilket jag gör – men menar man kallt så är det helt ok. Några minusgrader och det finns ju trots allt några små ansamlingar av snö här och var. Så att få till en vintersporthelg i Göteborg är inte det enklaste, men vi lyckades. Låt mig ta er med…

Redan tidigt i veckan började sonen prata om skridskoåkning. Jag minns ärligt talat inte hur vi kom in på det, det spelar kanske mindre roll i sammanhanget. I lördags efter en sen frukost rullade i alla fall hela familjen mot Isdala, ishallen i Kortedala. Väl där möttes vi av beskedet att GP Pucken spelades där inne och allmänhetens åkning var inställd. Trist tyckte vi alla och sonen var nära ett sammanbrott… Vi lyckades hitta att isplanen på Heden var öppen för allmänheten och åkte dit istället.

Is på Heden

Skridskor mitt i stan

Eftersom jag inte åkt skridskor på lääänge och sonen inte kunde åka skridskor så fanns det faktiskt inga skridskor i vårt annars ganska välfyllda förråd av sportartiklar. Så vi hyrde och hittade bra grejer åt sonen och hyfsade åt mig. Sambon och dottern stod vid kanten och behövde inga grejer. Första tio minuterna var en ren uppförsbacke. Sonen trillade och trillade och trillade och var nära att ge upp, han ville hellre fika på läktaren. Som den hårda pappa jag är tvingade jag honom att fortsätta och efter ett tag gick det lite bättre och vi körde med en bock för att hålla balansen. Vi fikade också, men när isen ändå skulle spolas så åkte vi hem. Redan på väg till bilen framförde sonen sina önskemål om att återvända till isen redan dagen efter. Det är ju alltid lättast att ha sin egen utrustning. Då vet man att det man har finns och passar och funkar, och man lär sig att ta hand om utrustningen. Så vi bestämde att vi skulle åka till ”Snabb Sport & Byteshandel” och skaffa skridskor åt både mig och sonen. Behöver jag säga att sonen somnade gott den kvällen?

Snabb sport och byteshandel

Bra ställe med begagnad sportutrustning till bra pris

På söndag morgon lämnade jag resten av familjen hemma en stund och åkte till Skatås för lite längdskidåkning. Redan på lördagen öppnades skidspåret med konstsnö på en ca 1 km lång bana och jag tänkte att om jag är på plats tidigt så är det kanske inte så mycket folk i spåret, men oj så fel jag hade. Det var ganska mycket folk och eftersom det är enkelspår åt båda hållen finns det inget ställe för vettiga omkörningar. Sen är jag väl ”förstörd” efter några körningar i Borås men jag reagerade på att spåren var ganska dåliga också. Men, men, bättre än inget och det var skönt att få åka en mil strax under 5-tempo och känna att jag nästan fick hålla igen. Och ändå, med tanke på den ringa snömängden så är det bra att det ändå finns möjlighet till skidåkning så nära stan.

Spåren var sådär...

Spåren var sådär…

Efter skidåkningen var det av direkt hem, byta kläder och hämta sonen för nästa vintersport. Vi åkte och köpte utrustning, skridskor och hjälm – viktigt med blå hjälm med galler – och sen åkte vi skridskor tills vi knappt orkade stå. Vi tog en liten paus för kaffe, varm choklad och korv i bröd när de spolade om isen – det var f.ö. spännande att se för sonen – men annars var vi på isen hela tiden och hade hur kul som helst.

Fika medan Zambonin gör sitt

Fika medan Zambonin gör sitt

Och slutligen blev det såhär bra med sonens skridskoåkning. Och gnistan att fortsätta lära sig och åka mera finns där så jag tror det blir många timmar på isen under vintern.

Diagonalåkningen börjar funka

Igår var det ett underbart vinterväder här i västra delarna av Västra Götaland. Så efter att ha fått sovmorgon till strax efter åtta i alla fall – även om dottern såklart varit uppe på natten en stund – åt jag frukost i lugn och ro innan jag packade in mig i bilen med skidor och alla tillbehör för ännu en resa till Borås skidstadion. Lite trist för de som sköter spåren var att deras kortmaskin var trasig så de kunde inte ta betalt om man inte hade kontanter. Bra för mig iofs som sparade 70 kronor, men det är det faktiskt värt att kunna åka på bra spår.

Underbart med snö och skidåkning

Underbart med snö och skidåkning

Bra spår var det, i alla fall i början, men det var också väldigt mycket folk i spåret så i uppförsbackarna blev det mot slutet lite sönderåkt, mest av de som inte orkade diagonala uppför (växel 2) utan fick saxa (växel 1). Men det gjorde inte så mycket. Jag fick ändå till 25 km på ungefär två timmar vilket var bättre än jag hade trott. Och än bättre var att jag lärde mig lite mer om min utrustning; jag lärde mig att mina nya pjäxor är väldigt avancerade med massor av inställningsmöjligheter efter att jag fått skav av dem och tittade lite närmare. Och jag lärde mig att diagonalåka. På riktigt tror jag. Jag fick ganska bra fart både uppför och på platten med den växeln och viktöverföringen funkade och så även att verkligen glida på varje ”steg”. Klara framsteg i alla fall.

Mina skidskor - fischer rc7

Mina pjäxor – fischer rc7

En annan riktigt rolig grej var att alla verkligen samsades i spåret och det var skidåkare av alla möjliga nivåer där. Från t.ex. Erik Wickström som verkligen åker snabbt till ett par gubbar med relativt stora magar och jeans och ett gäng barn som hade kul de också. Och vad jag hörde så var ingen sådär bufflig och klagade eller krävde att nån skulle gå ur spår eller så. Alla var där på samma villkor och alla hade samma rätt till spåret. Skönt att se att man kan samsas. Och kidsen som var där och åkte var riktigt duktiga. Ska försöka få ut min egen son i veckan eller till helgen på en provtur, om han inte har växt ur skidorna han fick förra året.

Många varv blir det

Många varv blir det

Här ser man också periodiciteten i varven. Samma upp- och nedförsbackar kommer varje varv

Här ser man också periodiciteten i varven. Samma upp- och nedförsbackar kommer varje varv