Category Archives: Simning

Vi simmar vidare

Förra fredagen hade vi på Wipcore vår sista lektion med Simcoachen och det var lite sorgset samtidigt som det var kul att se och märka hur mycket vi lärt oss så snabbt som det ändå gått. Under sex lektioner, och säkerligen minst dubbelt så många pass på egen hand för de flesta av oss, har vi gått från att möjligtvis kunna slugga oss fram 25 meter (från utvilad till andnöd) till att ha en snygg och energibesparande teknik. Sen att vi kanske inte kan simma så jättelångt än, det är en annan sak.

Vi har haft en skön gemenskap och sammanhållning i simgänget under dessa veckor och den här veckan, den första utan lektion, har inte varit annorlunda. Och idag lastade vi in sju personer i en bil och åkte till Valhalla ändå. Några körde några längder i 50-metersbassängen, några körde mer teknikfokuserat i den korta bassängen men vi hade kul och vi gjorde det tillsammans.

Avslutningsvis testade jag på att göra 4 längder (=200 meter) i långa bassängen utan onödiga pauser för att känna på det. Med onödiga pauser menar jag alltså för att återhämta mig, en nödvändig paus är fortfarande pausen för att vända och se om det är nån som vill simma om, men det var det inte.

Första längden gick jättebra, andningen hamnade av nån anledning i fyrtakt, sen kom jag in i tretakt och matade på. Kände att jag tappade tekniken med vänster arm ganska snabbt när jag blev tröttare men det gick att ordna till. Landade på 4:20 på mina 200 metrar vilket är riktigt bra i min bok. Jag hade kanske orkat nån längd till men inte utan att tappa mer teknik tror jag. Kul, men det kuligaste är ändå att simgänget från Wipcore hänger ihop och kämpar vidare. Mot kilometrar, mot Vansbrosim och mot Ironmans. Framåt, rakt in i kaklet och vidare!

Fortfarande en go gäng

Fortfarande en go gäng

Efter fyra lektioner

Nu är det en dryg månad sedan jag tillsammans med nio kollegor påbörjade en kurs för Anna-Karin på Simcoachen.se. Målet var, och är fortfarande, att vi ska lära oss grunderna i TI-simning. En har fallit ifrån så nu är vi i alla fall nio stycken totalt. Inte illa med sådant intresse på ett företag med 35 anställda.

Såhär ser jag ut i bassängen efter fyra lektioner och ett gäng timmar på egen hand i bassängen.

Tilläggas ska då också att jag innan vi började med nöd och näppe kunde slugga mig fram 25 meter, och det med en grym andnöd och lite panik. Nu går det lugnt och fint och jag känner mig trygg i vattnet. Andningen är fortfarande lite sisådär kanske och såklart finns det massor av detaljer att slipa på med grunderna tror jag sitter där kanske bra. Och jag har helt plötsligt börjar se hur mycket andra simmare våldför sig på vattnet och det plaskar och skvätter, inte alls så lugnt och fint som jag simmar 🙂

Läxan gjord

I fredags hade vi på Wipcore vår första lektion med simcoachen i vår simkurs. Tanken är att vi ska lära oss simma enligt tekniken Total Immersion som jag skrivit om tidigare här på bloggen. Vi börjar verkligen från början och tur är väl det för de flesta av oss – kanske alla – är verkligen nybörjare och behöver en bra grund att stå på, eller att simma på kanske.

Mot slutet av första lektionen gav vi oss på en övning som kallas Skate och ser ut ungefär såhär:

Mitt problem i fredags var att när jag vände upp huvudet för att andas så hade jag 20-30 cm vatten över munnen. Jag hade alltså jobbat mig nedåt under tiden jag simmade. Så läxan till imorgon var att öva på detta. Och idag på väg till jobbet åkte jag förbi Lundbybadet och simmade lite.

Det var enklare idag, dels för att det är grundare i bassängen så det är lättare att ”börja om” och dels för att det var lättare att känna att jag var kvar i vattenytan när jag inte hade badmössa på mig. Tror jag fick snits på det till slut och kunde nog göra en 25:a på varje sida ganska ok ändå. Sen passade jag på att simma några längder också och kände att jag fick ett jäkla tryck i simningen helt plötsligt.

Ser med spänning fram mot morgondagen och lektion nummer 2!

Wipcore goes swimming

Wipcore goes swimming

Swimrun, kalas och skog

En helt fantastisk helg är till ända. Av nån anledning är ju nästan varje helg en fantastisk helg, liksom nästan varje dag är en fantastisk dag. Men helgerna, när jag får spendera nästan all min tid med min kära lilla familj, är snäppet bättre en vardagarna. Familjen betyder verkligen otroligt mycket.

Lördagen började tidigt med en tur till Kärra simhall där sonen har sin simskola. Det är lite jobbigt att ”tvingas” upp redan vid sju även en lördag men det är ju under en begränsad tid. Och för att göra det hela lite roligare så låg jag och gjorde trevande försök med Total Immersion-simning ett par banor bort från simskolans bana. Gick väl sådär kanske, men övning ger färdighet. Efter simskolan skyndade vi i oss en frukost och sedan en tur till Kungälvs lekland där en av sonens kompisar hade kalas. Själv satt jag i caféet och drack kaffe och snackade triathlon och löpning med en annan av papporna medan sonen sprang sig toksvettig och lycklig.

Bland annat en motorcykel fanns på leklandet.

Bland annat en motorcykel fanns på leklandet.

Väl hemma från kalaset fanns en tanke på en promenad med resten av familjen men sonen tyckte att han och jag – dvs killarna – skulle sporta istället. Så han tog cykeln och jag svidade om till löparkläderna och sen gav vi oss ut i ett litet svagt duggregn. Turen resulterade i 4 km i rätt bra fart. Lite mer träning så kommer han verkligen att dra upp tempot på mina kortare pass. Eller hänga med på längre kanske. Men tänk att ha honom på cykel framför när jag ska försöka pressa ner mig i lite under 4 minuter per kilometer. Perfekt! Så vi tränade både simning och löpning tillsammans, det måste väl klassas som Swimrun?

Resultatet av vår cykel-spring-tur

Resultatet av vår cykel-spring-tur

Efter detta tillät vi oss att slappa i soffan lite, äta en god middag och njuta en fruktsallad till efterrätt. Med vaniljkesella som är min nya favorit…

Söndagen började lite lugnare, med en skön lugn frukost med rostat bröd och kaffe och ägg och sånt gott. Sen stack jag och sonen på Mulle i regnet. Många barn hade fallit ifrån för att det regnade med lite regn stoppar aldrig familjen Brodin. Man torkar ju sen liksom. Dagen till ära kom till och med självaste Mulle och hälsade på i skogen.

 

Bygge av regnskydd

Bygge av regnskydd

Vi byggde ett regnskydd där vi kunde ta vår fika men största delen av tiden lekte vi bara i skogen och det är alltid så kul att se hur barnens fantasi får fritt spelrum i skogen. Hemma i lägenheten är ju en pinne alltid bara en pinne men i skogen är en pinne en korv och en annan pinne ketchupflaskan medan en tredje pinne är en bil. Och de har hela tiden koll på vilken pinne som är vilken. Härliga ungar… Skogen är ett bra ställe att hänga med dem.

Senare på eftermiddagen åkte sambon och sonen på bio med en av sonens bästa kompisar, Flygplan var filmen för dagen, och jag fick stanna hemma och busa med världens sötaste dotter. Vi satte på en schysst spellista med 90-talsmusik och dansade och sjöng och skrattade.

Världens sötaste dotter?!

Världens sötaste dotter?!

Och hela helgen passerade utan sockerintag. Bara en sån sak. Hade en kvart igår när jag var otroligt chokladsugen men det löste sig. En banan och ett tuggummi så var jag inne på den smala vägen igen 🙂

Total Immersion introduktion

Igår hade jag förmånen att genom jobbet åka på ett event i Falkenberg där Anna Karin, från simcoachen.se, tillsammans med Carl, från Falkenberg Strandbad, pratade dels om hur frisim och utbildning i frisim kan användas som friskvård på företag och dels om hur Falkenberg Strandbad är ett bra aktivt hotell med möjligheter för alla möjliga träningsformer.

Schysst hotell

Schysst hotell

Först fick vi höra lite om upplägget och sedan var det dags att simma lite. När vi började kunde jag kanske simma 10 meter frisim, sedan höll jag på att få lite panik för att jag lyckats svälja 5 liter vatten i mina försök att andas. Vi fick först lära oss att flyta och sedan ta några armtag. Sedan förbättra armtagen, ta breda armtag, vila med armen framför kroppen tills nästa arm kommer fram m.m.

När jag precis tyckte att jag lyckats få snurr på grejerna var det dags att lägga in benen också. Phew, det var klurigt. Men det gick ändå ganska bra. Efter 90 jobbiga minuter lyckades jag simma 50 meter frisim på 55 sekunder, helt godkänt. Och efteråt fick jag höra av coachen att jag gjort stora framsteg under passet, och det tyckte jag själv också.

Bra coach

Bra coach

Med lite tur så kommer vi på jobbet att ta en grundkurs i TI-simning via simcoachen.se under hösten och då kommer jag blir grym simmare. Och så har jag nåt att öva på under tiden som sonen är på simskola på lördagmorgnarna. För annars är det bra tufft att motivera sig till att gå upp kl 7 en lördag, även om det är för hans simutbildnings skull.

Buhu – ingen simning

Förrförra veckan anmälde jag mig till crawlkurs men jag hörde inget ifrån arrangören så igår ringde jag upp dem för att se vad som händer och fick då reda på att jag inte fått en plats utan stod på en reservlista. Buhu vad trist… Så vi får väl se om nån är så dum att de hoppar av så jag får en plats eller om jag måste vänta till nästa år. Eller så får jag bara inse att jag inte ska crawla?

Swimming is for dolphins - real men run :)

Swimming is for dolphins – real men run 🙂

Tillbaka till simskolan

Efter måndagens triathlontest har jag insett att jag blev lite biten av triathlonbacillen och jag är sugen på att köra lite fler och lite längre triathlon under nästa år för att nå målet Ironman under 2015 men en sak är helt säker och det är att simningen är min svagaste gren. Cyklingen går hyfsat och löpningen är min paradgren men att simma bröstsim gör att jag tappar massor av tid i första momentet.

Så, igår anmälde jag mig till simskolan. Svenska livräddningssällskapet i Göteborg arrangerar kursen som består av 13 lektioner á 60 minuter med start nästnästa vecka. Är redan toktaggad. Inte för att jag tror att jag kommer bli världsbäst på crawltekniken på 13 lektioner men jag kommer förhoppningsvis efter fullbordad kurs kunna köra crawl och bröstsim om vartannat. Och dessutom ha lärt mig tekniken så att jag kan träna vidare själv, eller i någon av SLS fortsättningskurser.

Till våren kommer jag flyga genom vattner

Till våren kommer jag flyga genom vattner

Triathlonpremiär

Igår var det så dags att göra triathlonpremiär. För att slippa dyra anmälningsavgifter hakade jag tacksamt på när min kollega Yann tipsade om ett prova-på-triahlon vid Råda Säteri utanför stan. Alternativet hade varit Tjörn Triathlon (sprintdistansen) på söndag men då skulle det dels bli längre körsträcka och dels 700:- i anmälningsavgift istället för dagens 40:-

Packningen i förrgår kväll gick väl sådär. Vad ska man ha med sig liksom? Kläder som funkar att cykla OCH springa i? Hmm, svårt. Och våtdräkten inte att glömma. Och simglasögon… Och mitt i allt höll jag på att glömma cykelhjälmen. En del av mig önskade att jag inte skulle gilla triathlon då till och med packningen inför det är meckigt och svårt…

Så det var med lite nervositet inför detta nya som jag igår morse lastade upp cykeln på taket och for till jobbet. För jobba måste man ju innan man får leka, ungefär som att man måste äta mat innan man får äta efterrätt.

Efter jobbet åkte jag förbi Majorna för att hämta upp ovan nämnde Yann och vi stack iväg. Framme var vi i god tid och placerade ut våre cyklar och löparskor m.m. Rekade startplatsen för simningen och snart var det faktiskt dags att dra på sig våtdräkten och göra sig redo för start.

15 minuter före start

15 minuter före start. Foto: Yann Hervy

Simstarten var i vattnet så vi simmade ut till startlinjen och drygt fem minuter senare gick starten. Vattnet började koka när alla som crawlade försvann framför mig där jag låg och körde bröstsim, men jag visste ju innan att simningen är min svagaste gren. Lyckades i alla fall klämma de 750 metrarna på 19:31 vilket jag är nöjd med.

Från vattnet var det väl kanske 100 meter att ta sig till växlingsområdet och det gick ganska bra. Passade på att kränga av mig våtdräktens överdel på vägen och tog det lugnt och hämtade andan. Väl framme drog jag av mig dräkten helt, på med en tischa och strumpor och cykelskor. Hjälm och glasögon och sen var jag iväg. Växlingen gick på ca 4 minuter, helt ok.

Cyklingen var jag inte så orolig för, och inte löpningen heller så nu andades jag ut lite. Trampade på bra på den korta knixiga banan som skulle köras fem varv och landade på en snittfart över 30 km/h vilket jag var helt nöjd med.

T2 gick hur snabbt som helst. Bara sprang in med cykeln, av med hjälmen och på med löpardojorna. Jag var in och ut på drygt 20 sekunder. Men under de första 500 metrarna på löpningen fick jag kämpa mot kramp i höger vad. Brukar få lite känning av kramp där ibland när jag cyklar och nu att gå direkt över till löpning var ovant. Det släppte dock ganska snart och jag kunde springa på ganska obehindrat i nästan 4:30-fart.

I mål kom jag på 1:32:08 och hur bra eller dåligt det är vet jag inte, men jag är väldigt nöjd oavsett. När jag kom hem frågade min kära sambo om detta nu var mitt nya gift och jag vet inte. Det var kul, riktigt kul, men jag måste, MÅSTE, lära mig crawla om det ska bli min grej. Jag hamnade ganska långt efter i simningen och även om jag tog igen på cyklingen och löpningen så vore det kul att kunna kapa lite på simningen. Men på samma sätt som det är kul att cykla för att det är dynamiskt så är detta kul eftersom det är omväxlande. Och träningsvärken i kroppen idag är nåt jag inte upplevt på länge, för man får ju använda nästan hela kroppen under ett triathlonlopp.