Category Archives: En Svensk Klassiker

Bredd eller fokus?

En av anledningarna till att jag skriver den här bloggen är att jag är road av själva skrivandet. Att med ord få fram mitt budskap eller förmedla en känsla. Det är något som går att göra på många olika sätt och läsarupplevelsen kan bli väldigt annorlunda beroende på hur jag lägger upp texten och vilka ord jag väljer. Just det är intressant.

Men sanningen att säga så skrivs väl de flesta inlägg relativt snabbt och det är sällan jag ens läser igenom texten särskilt noggrant efteråt men då och då – men inte särskilt ofta – skriver jag artiklar till tidskrifter och sajter och då är jag mer noggrann med hur jag uttrycker mig. Jag har också en roman på mitt samvete, mer om den finns att läsa här, och en påbörjad barnbok ligger på hårddisken och väntar på att bli slutförd.

Mitt senast publicerade alster är en artikel om svårigheterna med att behålla fokus och spets samtidigt som man satsar på bredd. I mitt fall reflekterar jag över vad som hände med mina löparresultat när jag samtidigt försökte träna så bra som möjligt för En Svensk Klassiker. Artikeln heter just ”Bredd eller fokus?” och publicerades i Marathonlöparen nr 5 2014. Läs den gärna och har du synpunkter, beröm, kritik eller andra kommentarer så skriv gärna nåt så blir jag väldigt glad. Du hittar länk till den, och tidigare artiklar, på min artikelsida.

ML

Marathonlöparen är Svenska Marathonsällskapets medlemstidning

 

Uppseedad

Västgötaloppet som jag körde i söndags är Sveriges tredje största skidtävling, bara Vasaloppet och Engelbrektsloppet är större och de ingår ju i En Svensk Klassiker så det är väl inte så konstigt. Resultaten från Västgötaloppet kan användas för att avgöra vilket startled man ska starta i på Vasaloppet och efter söndagens lopp – som jag ju var mycket nöjd med – var jag spänd på att se om jag skulle få ett bättre startled än led 9 som jag stod i inför Västgötaloppet.

Idag kom svaret och jag får nu starta i 8:e startled och det var bara 2 minuter och 38 sekunder ifrån att jag skulle fått starta i 7:e led. Surt, men ändå en bra förbättring från i fjol och jag lägger alltså ca 1000 personer till bakom mig redan från start och får således lite mindre trängsel i backen upp från start och sen under hela resan till Mora också såklart.

Mycket skönt och ett facit på att min skidform är bättre i år än förra och jag borde lyckas förbättra mitt resultat avsevärt.

Uppför här är det trångt men ändå kamratligt

Uppför här är det trångt men ändå kamratligt

Vasaloppspanik

målgång_beskuren

Målgång i Vasaloppet 2013

Det börjar närma sig Vasalopp. Alltså, det är ju egentligen långt kvar, men ändå känns det som att det är alldeles runt hörnet. Panik… Skidorna är ju inte ens framtagna ur källarförrådet. Överlevde de ens flytten? Frågorna är många och paniken blev lite värre igår när tidningen Vasalöparen damp ner i brevlådan.

Jag intalar mig själv att det är drygt fem månader kvar. Jag ska hinna med både ett marathon och ett 6-timmars innan dess och förhoppningsvis köra några ski-marathon under vintern för att seeda upp mig i startfältet. Kanske t.o.m. ta en sväng till skidtunneln i Torsby eller ett teknikläger nån annanstans. Bilden ovan har jag som målbild. Jag ska ta mig i mål i Mora och ha en lite gladare uppsyn när jag kör över mållinjen. Och gärna under nio timmar.

Får nog se till att börja rullskida lite mera nu. För att dämpa paniken om inte annat, så det i alla fall känns som att jag gör vad jag kan för att träna målinriktat mot Vasaloppet.

Ska det till och med bli en andra Klassiker? Kanske

 

SVT:s En Klassiker

Igår kväll bänkade jag mig vid TVn för att se premiäravsnittet av SVT:s dokumentärserie om En Svensk Klassiker. Vi fick följa fyra personer som genomför klassikern och deras tankar och förberedelser. I gårdagens avsnitt var det Vätternrundan 2012 som visades.

Deltagarna

Deltagarna

Jag tycker att det var en bra inledning. Lite för lite fokus på hur de tränat inför loppet, det enda vi fick veta var att Anders inte cyklat en meter senaste året innan loppet och att Fredrik cyklat 80 mil. I övrigt fångade de känslan i Vätternrundan även om jag inte var med det året.

Tidsmässigt lyckades de helt ok. Snabbast var Fredrik med drygt 13 timmar och långsammast var Anders med nästan 17 timmar.

En annan synpunkt är att det vore kul att få följt nån som satsade lite mer på tider än de gjorde. Nån som körde ungefär som jag alltså, eller snäppet snabbare. Men en bra sak med det är att många fler kommer få upp ögonen för vilken prestation jag faktiskt gjort när jag genomförde min klassiker.

Framtida mål

En Svensk Klassiker var mitt mål med nästan all min träning under ett drygt år och redan under tiden så började jag fundera på kommande mål, för nån form av mål känner jag att jag behöver med min träning. Ett långsiktigt mål som jag har är att genomföra en IronMan.  Men det är ju ganska långt att simma nästan 4 km, cykla 18 mil och sen springa en mara på det så det kräver ju en del träning och inte minst att börja med kortare triathlontävlingar och lära sig lite.

Nu är det ju så att om några veckor, förhoppningsvis inte mer än två, kommer det ytterligare ett litet barn till världen som jag varit med och tillverkat. Det kommer såklart innebära stora förändringar i vardagen att ha en nyfödd att ta hand om, samtidigt som femåringen kommer fortsätta kräva sin uppmärksamhet. Så triathlonsatsningen får nog vänta till våren 2014 skulle jag tro.

Sommaren och hösten blir istället en fortsatt satsning på cykel och löpning. Och lite rullskidor för att vara förberedd för vinterns Vasalopp. Löpmässigt ligger fokus på Göteborg Marathon i oktober och cykelmässigt lutar det åt Velofondo Vårgårda 140 km i augusti. Det är ju ändå hyfsade mål tycker jag.

Ironman-iron-man-4030720-1280-882

Ironman – ett långsiktigt mål

Så det är bara att träna på! 🙂

Klassikern godkänd

Ända sedan jag dagen efter Vätternrundan anmälde min fullbordade Klassiker på En Svensk Klassikers hemsida har jag hållit koll där. Man kan nämligen söka efter fullbordade klassiker på alla som någonsin gjort det och jag har såklart sökt efter mig själv.

Idag dök det upp, min fullbordade godkända klassiker. Diplom nummer 31210 verkar jag ha fått. Och nedan en förhandstitt på diplomet som förhoppningsvis kommer hem vilken dag som helst nu då.

klassikerpreviewSå gött! Och nu blir jag nästan lite sugen på att göra det en gång till. Men då göra det under ett kalenderår också, alltså börja med Vasaloppet och avsluta med Lidingöloppet.

Kanske

Nån gång

Nån annan gång…

 

Det är ändå lite fräckt

När jag kollar på kartan var jag cyklade i lördags och ser att jag verkligen cyklade runt landets näst största sjö så känns det väldigt skumt. Men jäkligt fräckt. Det är en rejäl prestation och med tanke på att jag tränat cykel sedan slutet av april så är jag riktigt nöjd med min insats.

Rundan, med milmarkeringar

Rundan, med milmarkeringar

Som en bonus nu märkte jag att det blir väldigt många kilometermarkeringar när man kollar på en cykelrunda på nån av våra sajter (jogg, cykla, tri eller skid) så jag fixade till det så att det visas milmarkeringar som default om det är ett cykelpass men kilometermarkeringar om det är nån annan typ av träning. Men sen kan man såklart välja att visa det ena eller det andra på alla typer av pass. Eller att visa inget.

Längtar lite till nästa Vätternrunda, trots att inte riktigt all värk i kroppen släppt helt än.

Vätternrundan 2013

I lördags – tidigt på morgonen – startade jag i mitt livs första Vätternrunda. Första skriver jag, för jag tror att det kan bli fler. Och jag rullade i mål några timmar senare, men dit kommer jag om en stund. Jag tänkte att jag börjar från början…

Fredag morgon lastade jag upp min egen cykel på taket på bilen och körde till Sjövik för att hämta min vän, kollega, mentor, idol, etc, Niklas. Lite orolig var jag allt för att cykeln skulle ramla av men den stod fint kvar i Sjövik och där lyftes således en cykel till upp på taket. Snart var vi iväg och körde genom regn och rusk mot Motala, med förhoppningar om att regnet skulle sluta innan vi skulle starta.

Ett kort stopp i Alingsås

Ett kort stopp i Alingsås

Eftersom Niklas jobbar på sajten Cykla som samarbetar med Vätternrundan var vi inbjudna till lite VIP-aktiviteter under helgen och det startade redan vid ankomst där vi fick en kort informationsträff med organisationen och det smakade fint med kaffe och jordgubbstårta efter 4 timmar i bilen. Därefter skruvade vi på alla våra flaskhållare och ramväskor m.m. och rullade ut i Motala för att se så att allt funkade som det skulle på cyklarna.

Glada och laddade, 12 timmar till start ungefär

Glada och laddade, 12 timmar till start ungefär

Sen var det dags för en tallrik med godsaker i VIP-tältet vid starten och då hade de första tävlande redan startat, då starten gick redan 19:30. Imponerande att veta att de som gav sig ut där skulle cykla hela natten. En rolig detalj är att jag träffade en kompis från lumpen – som jag inte träffat sedan 1998 – där i VIP-tältet.

Det blev en tidig kväll, eftersom vi hade en tidig morgon. Redan klockan 03:30 ringde klockan och vi lallade ner till receptionen på hotellet för att äta någon liten frukost. Några mackor och lite yoghurt blev det. Sen dra på sig cykelkläderna och dra sig mot starten. Det var inte varmt där klockan 04:54 när vår start gick men vi cyklade oss varma senare.

Så redo jag kunde bli. Minuter kvar till start bara...

Så redo jag kunde bli. Minuter kvar till start bara…

Första milen köra vi ensamma, jag och Niklas. Så ensamt att vi undrade om vi kört fel. Vi såg ingen före oss och ingen efter. Men till slut kom Fredrikshofs tjejklunga ikapp oss och vi hängde med dem. Bra draghjälp i några mil i motvinden ner mot Jönköping. P.g.a. lite kisspauser tappade vi dem dock senare.

Väl framme i Jönköping var det skönt att få vända om och ha vinden snett från sidan istället för som motvind. Helt bra vind var det kanske inte nu heller men ganska ok ändå. Efter ett depåstopp i Fagerhult kom vi ilag med en bra sub10-klunga och det gick riktigt fort ett tag. Kanske nästan för fort, så vi kopplade loss oss från dem efter 3-4 mil och tackade för draghjälpen.

Efter sisådär 24-25 mil kändes det tydligt att Niklas hade mer kraft kvar än jag. Själv hade jag energi så det räckte men kraften i benen var slut. Höfterna värkte, knäna gjorde ont. Armbågarna(?) sved. Och rumpan, eller snarare sittknölarna, var typ bortdomnade… Jag släppte Niklas när han gick med en snabbare klunga och de sista 5-6 milen körde jag själv och då var det motvind igen efter rundning av norra spetsen av sjön. Motluten kändes som nån brant stigning på K2 och nedförsbackarna gav inte mycket extra fart, så kändes det i alla fall. Fast mest var det nog mentalt.

Till slut körde jag i alla fall i mål och klockan stannade på 10 timmar och 53 minuter. Jag var nöjd. Riktigt nöjd med att ha klarat av Vätternrundan och än mer nöjd med att ha klarat av min satsning på En Svensk Klassiker!

Nöjd i mål

Nöjd i mål, även om det kanske inte ser så ut

Efter att ha konstaterat att kön till pastasalladen var alldeles för lång lyckades vi uppbåda kraft för att cykla 200 meter till hotellet och beställa pizza. Sen slocknade vi en stund för att avrunda kvällen på supé med arrangörer, sponsorer och annat trevligt folk.

Redan vid 4-tiden på söndagsmorgonen lastade vi bilen och körde hem mot Sjövik och Göteborg då vi båda hade grejer att göra på söndagförmiddagen. Men döm om vår förvåning när vi fick veta att McDonalds inte serverar frukost före klockan 06:00. Så vår frukost, i Jönköping, fick bli kaffe och McFeast 🙂

Niklas lastar upp

Niklas lastar upp

En i sanning fantastisk helg!

Ok, de sista 5 milen var jobbiga.
Ok, jag ska göra fler långpass inför nästa runda.
Ok, det finns mycket att göra bättre.

Men en upplevelse jag sent glömmer och inte minst, nu är jag klar med min klassiker. Så vad ska jag satsa på nu då?  Triathlon? Snabbare marathon? Ultralöpning? Framtiden får utvisa. Nu ska jag njuta av allt och dessutom få ett barn till om nån månad. Men först ska jag njuta av presenten jag fick av min underbara flickvän Hanna efter att ha klarat Klassikern, en timmes thaimassage…