Category Archives: Cykling

Vätternrundan 2013

I lördags – tidigt på morgonen – startade jag i mitt livs första Vätternrunda. Första skriver jag, för jag tror att det kan bli fler. Och jag rullade i mål några timmar senare, men dit kommer jag om en stund. Jag tänkte att jag börjar från början…

Fredag morgon lastade jag upp min egen cykel på taket på bilen och körde till Sjövik för att hämta min vän, kollega, mentor, idol, etc, Niklas. Lite orolig var jag allt för att cykeln skulle ramla av men den stod fint kvar i Sjövik och där lyftes således en cykel till upp på taket. Snart var vi iväg och körde genom regn och rusk mot Motala, med förhoppningar om att regnet skulle sluta innan vi skulle starta.

Ett kort stopp i Alingsås

Ett kort stopp i Alingsås

Eftersom Niklas jobbar på sajten Cykla som samarbetar med Vätternrundan var vi inbjudna till lite VIP-aktiviteter under helgen och det startade redan vid ankomst där vi fick en kort informationsträff med organisationen och det smakade fint med kaffe och jordgubbstårta efter 4 timmar i bilen. Därefter skruvade vi på alla våra flaskhållare och ramväskor m.m. och rullade ut i Motala för att se så att allt funkade som det skulle på cyklarna.

Glada och laddade, 12 timmar till start ungefär

Glada och laddade, 12 timmar till start ungefär

Sen var det dags för en tallrik med godsaker i VIP-tältet vid starten och då hade de första tävlande redan startat, då starten gick redan 19:30. Imponerande att veta att de som gav sig ut där skulle cykla hela natten. En rolig detalj är att jag träffade en kompis från lumpen – som jag inte träffat sedan 1998 – där i VIP-tältet.

Det blev en tidig kväll, eftersom vi hade en tidig morgon. Redan klockan 03:30 ringde klockan och vi lallade ner till receptionen på hotellet för att äta någon liten frukost. Några mackor och lite yoghurt blev det. Sen dra på sig cykelkläderna och dra sig mot starten. Det var inte varmt där klockan 04:54 när vår start gick men vi cyklade oss varma senare.

Så redo jag kunde bli. Minuter kvar till start bara...

Så redo jag kunde bli. Minuter kvar till start bara…

Första milen köra vi ensamma, jag och Niklas. Så ensamt att vi undrade om vi kört fel. Vi såg ingen före oss och ingen efter. Men till slut kom Fredrikshofs tjejklunga ikapp oss och vi hängde med dem. Bra draghjälp i några mil i motvinden ner mot Jönköping. P.g.a. lite kisspauser tappade vi dem dock senare.

Väl framme i Jönköping var det skönt att få vända om och ha vinden snett från sidan istället för som motvind. Helt bra vind var det kanske inte nu heller men ganska ok ändå. Efter ett depåstopp i Fagerhult kom vi ilag med en bra sub10-klunga och det gick riktigt fort ett tag. Kanske nästan för fort, så vi kopplade loss oss från dem efter 3-4 mil och tackade för draghjälpen.

Efter sisådär 24-25 mil kändes det tydligt att Niklas hade mer kraft kvar än jag. Själv hade jag energi så det räckte men kraften i benen var slut. Höfterna värkte, knäna gjorde ont. Armbågarna(?) sved. Och rumpan, eller snarare sittknölarna, var typ bortdomnade… Jag släppte Niklas när han gick med en snabbare klunga och de sista 5-6 milen körde jag själv och då var det motvind igen efter rundning av norra spetsen av sjön. Motluten kändes som nån brant stigning på K2 och nedförsbackarna gav inte mycket extra fart, så kändes det i alla fall. Fast mest var det nog mentalt.

Till slut körde jag i alla fall i mål och klockan stannade på 10 timmar och 53 minuter. Jag var nöjd. Riktigt nöjd med att ha klarat av Vätternrundan och än mer nöjd med att ha klarat av min satsning på En Svensk Klassiker!

Nöjd i mål

Nöjd i mål, även om det kanske inte ser så ut

Efter att ha konstaterat att kön till pastasalladen var alldeles för lång lyckades vi uppbåda kraft för att cykla 200 meter till hotellet och beställa pizza. Sen slocknade vi en stund för att avrunda kvällen på supé med arrangörer, sponsorer och annat trevligt folk.

Redan vid 4-tiden på söndagsmorgonen lastade vi bilen och körde hem mot Sjövik och Göteborg då vi båda hade grejer att göra på söndagförmiddagen. Men döm om vår förvåning när vi fick veta att McDonalds inte serverar frukost före klockan 06:00. Så vår frukost, i Jönköping, fick bli kaffe och McFeast 🙂

Niklas lastar upp

Niklas lastar upp

En i sanning fantastisk helg!

Ok, de sista 5 milen var jobbiga.
Ok, jag ska göra fler långpass inför nästa runda.
Ok, det finns mycket att göra bättre.

Men en upplevelse jag sent glömmer och inte minst, nu är jag klar med min klassiker. Så vad ska jag satsa på nu då?  Triathlon? Snabbare marathon? Ultralöpning? Framtiden får utvisa. Nu ska jag njuta av allt och dessutom få ett barn till om nån månad. Men först ska jag njuta av presenten jag fick av min underbara flickvän Hanna efter att ha klarat Klassikern, en timmes thaimassage…

Nu är det nära

Ujujuj vad nära det är att starten går i Vätternrundan och att jag sisådär 10 timmar senare slutför min En Svensk Klassiker. Jag har svårt att tänka på annat. Packningen är i det närmaste klar men jag är galet nervös för att glömma nåt. Men, allt utom cykeln går väl att ersätta på plats i Motala om det skulle vara så.

vätternmemeMorgondagen, dagen för transporten till Motala, är hektisk innan vi väl kommer iväg. Först ska jag köra sonen till dagis, sen ska jag leverera ut en madrass till Stadsmissionen, sen ska själva överlåtelsen på min gamla lägenhet göras. Därefter blir det nog en kort/snabb visning av lägenheten för köparna. Sen ska bilen lastas (om jag inte hann det på morgonen) och först därefter – och här är klockan förhoppningsvis inte mer än 930 – rullar jag mot Sjövik för att hämta upp Niklas och sen vidare mot Motala.

Phew, blir svettig bara av att tänka på det…

Håll alla tummar för mig, om det är nån som läser detta. Och jag lär ju inte läsa meddelanden på facebook och/eller twitter under själva racet men efteråt, så gärna peppande meddelanden där. Tack på förhand…

 

Hisingen Runt – racereport

I morse när jag vaknade undrade jag lite vad det egentligen är jag håller på med. Här skulle jag sätta mig på cykeln och köra 114 km Hisingen Runt med mina kollegor Yann och Petri. Men det var inte mycket att tveka på så fyra rostade mackor, en tallrik yoghurt och en kopp kaffe senare satt jag på cykeln på väg till starten.

Glada och laddade innan start

Glada och laddade innan start

Hittade Petri – eller om han hittade mig – och efter nån minut dök Yann med familj upp också. Lite mekande och lite uppsnack och sen rask fart mot starten och inte långt senare var vi iväg.

Dags att rulla mot starten

Dags att rulla mot starten

Den första milen körde vi om många andra grupper och det var lite trixigt att komma runt dem ibland men vi hade bra fart och klungkörningen på oss tre gick finfint. Efter några mil började det komma lite uppförsbackar och motvinden kom och gick under hela tävlingen. Vi hakade på en annan grupp ett tag, andra grupper hakade på oss. Kilometer efter kilometer passerade. Mil efter mil passerade. Nånstans runt 40-50 km skulle jag tro började jag släppa en lucka oftare och oftare till Yann och Petri och jag erbjöd dem att köra fri fart men de höll mig sällskap ändå. Speciellt uppförsbackarna var jobbigare än vanligt och låren brann och mjölksyran kom allt oftare och snabbare.

Jag in action

Jag in action

Petri in action

Petri in action

När vi väl vänt vid 55 km och tog oss söderut igen var det lite lättare men de andra var starkare än jag och runt 80-90 km drog de med en annan klunga och sen såg jag dem inte förrän i målet. Men jag hittade andra att köra med och det var dessutom ganska lättkört, förutom att jag här kom ikapp mängder av cyklister som körde den korta rundan, 50 km, och där var det en hel del ”söndagscyklister” som inte riktigt visste vad de gjorde. Men det gick bra det med.

Sista 5 km gick i motvind och jag räknade verkligen ner dessa kilometrar. Och det var väldigt skönt att köra under målbågen och få kliva av cykeln efter 3:49:25 vilket gav ett snitt på 29,8 km/h.
Trist att missa 30-gränsen med så lite.

Yann trött? Jag dricker Snickers som smält i ryggfickan och tjôtar med Petri

Yann trött? Jag dricker Snickers som smält i ryggfickan och tjôtar med Petri

Det här var mitt näst längsta pass men bara 5 km kortare än det längsta och dessutom så var ju detta utan pauser. Ett tvåminuters depåstopp kostade vi på oss vid 55 i och för sig.

Sjukt nöjd med loppet. En aning trött i ländryggen. Lite trött i låren. Lite ont i axlar och nacke. Men oj så kul det är att cykla. Väl hemma var det bara att duscha och tända grillen. Inget slår nygrillad biff som återhämtningsmat.

Två glada medaljörer, var den tredje är vete fasen

Två glada medaljörer, var den tredje är vete fasen

Tack för foton Yann och Åsa!

Fullt ös på träningsfronten

10 km löpning i måndags, närmare 70 km cykel i tisdags.
Välförtjänt vila i onsdags.
60 km cykel med Team Wipcore igår och en kort lunchjogg på 7 km idag.

Imorgon blir det runt 120 km cykel med ingen mindre än mr Jogg och jag ser med förtjusning fram mot detta pass. Fast en aning skräck är inblandat i förtjusningen också. Lite ångest över att köra det sista 4-5 milen själv efter att ha fått en styrketår hemma hos Nisse.

Jaja, det ordnar sig nog. Efter morgondagens pass landar jag nog på ca 10 timmar träning den här veckan så söndag blir nog faktiskt en vilodag.

Delar av Team Wipcore. Jag drar, Petri 2a och Yann sist och fotograferar.

Delar av Team Wipcore. Jag drar, Petri 2a och Yann sist och fotograferar. Foto: Yann Hervy

 

Cykelhets

Igår var jag ute och sprang med min home-girl Eva och sicket rasande tempo det blir när hon är med. Även om hon själv säger att hon springer som en snigel. Hon vet inte vad hon pratar om helt enkelt. Idag blev det cykel till jobbet efter att ha kört sonen till dagis med bil och hittat en pendelparkering i Kärra. Hoppas att jag tog rätt bara så att jag slipper hitta en gul lapp på rutan när jag hämtar bilen igen i eftermiddag.

Och trots att jag skrev för ett tag sedan om min förvandling från kilometerjunkie till tidsstudieman så märker jag hur jag nu istället räknar på mina kilometer på cykeln och det blir nästan tvärtom istället, att ett lunchpass löpning är i vägen för ett cykelpass. Fast det inte ens är så… Jag vill upp i dryga 100 mil cyklade på racern innan starten i Vätternrundan och det borde inte vara några problem om jag bara får vara hel och frisk, så slappna av Johan, det ordnar sig…

Vändning vid Kullaviks hamn för några veckor sedan

Vändning vid Kullaviks hamn för några veckor sedan

Vissa grejer är verkligen roligare med cykel än med löpning.

  • Man tar sig längre på samma tid
  • Man kan vara ute längre för det sliter inte lika hårt
  • Det går fortare
  • Det är mer dynamiskt än löpning

Och med dynamiskt menar jag att man attackerar backarna med full frenesi för att sedan slappna av lite över backkrönet och sedan dra full sula nedför en nedförsbacke bara för att sedan behöva tvärnita innan man kör över en järnvägsövergång. Typ…

Hoppas få till ett lite längre pass i helgen, kanske runt 3-4 mil i alla fall, men det beror på så många saker så vi får väl se. Trevlig helg i alla fall!

Blåsigt cykelpass med insikt

Igår satte jag mig på cykeln med målet att inte vara hemma igen förrän tidigast två timmar senare. Distansen och farten kändes mindre viktigt än tiden och det är ju nu ungefär två månader kvar till Vätternrundan så den träningen är prio ett för tillfället. Och det är ju kul att cykelträna också, det underlättar helt klart.

Körde hemifrån, över Göta Älv-bron och sedan Övre Husargatan upp mot Linnéplatsen för att där ta gamla Säröbanan söderut mot Hovås/Billdal men redan där bestämde jag mig för att inte ta den vägen hem igen. Alldeles för mycket vägarbeten och trångt och rödljus. Nåt annat skulle jag nog kunna hitta på. Men väl på cykelbanan gick det smidigt och bra. Riktigt jobbig motvind bara, men det ger ju bara bättre träningseffekt även om det är roligare att se höga farter på hastighetsmätaren.

När jag kom till Billdal hade jag varit ute i lite mindre än en timme och bara kört 22 km så jag fortsatte söderut till Snipen och vidare till Kullaviks hamn. Väl framme där tog vägen slut och det var ganska passande då jag där var uppe i drygt 28 km och precis hade passerat en timmes körning.

Vid vändning i Kullavik

Vid vändning i Kullavik

Tog mig tre minuters vila och beundrade utsikten fast jag hela tiden var rädd för att jag, hjälmen eller kanske t.o.m. cykeln skulle blåsa bort. Här nere vid havet var det riktigt blåsigt.

På hemvägen hade jag lite mer medvind och lite mindre motvind men när distansen närmade sig 45-50 kilometer började det ta emot rejält. Men lite pannben så övervann jag det och tog vägen över Kungsladugård, längs älvens sydsida och sedan järnvägsbron vid Marieholm hem. Det blev lite längre men det gjorde ju inget.

60,2 km stannade klockan på med tiden 2:12:31 vilket gav en snitthastighet på 27,3 km/h. Helt ok för att vara en solokörning från start till mål.

Men insikten då? Jo, här kommer den:
När jag springer så försöker jag ofta att hälsa på mötande löpare och skulle jag råka springa om nån så säger jag nästan alltid ”Hej”. Väldigt sällan hälsar nån tillbaka. Och att nån annan tar initiativet och hälsar på mig, det händer nästan aldrig.
Igår på cykelturen märkte jag att cyklister hälsar på varandra mycket mer än löpare. Jag hälsade nog på nästan alla cyklister jag mötte, alltså de som motionscyklade med riktiga racercyklar, och det var nästan lika ofta den mötande som tog initiativet som jag.

Så insikten: cyklister hälsar mer på varandra 🙂

 

50 km cykel – bra start på april

I förmiddags – efter en fantastiskt lugn och skön morgon – packade jag in cykeln i bilen och åkte till Niklas för ett gemensamt cykelpass. Vi ska ju åka Vätternrundan tillsammans så det är väl bra att träna ihop då och då också.

Redo för cykling

Redo för cykling

Efter ombyte drog vi iväg och de första 20-22 km gick i motvind. Nisse drog mycket och jag imponerades starkt. När vinden vände så vi inte hela tiden hade rak motvind kändes det lite lättare och böljande smala småvägar blev väldigt rolig cykling.

Det blev jobbigt mot slutet men vi klockade in nästan 51 km på drygt 1:45. Snitthastigheten landade på 28,5 km/h. Riktigt nöjd.

Dagens runda

Dagens runda

Nu gäller det bara att hålla i detta. Få till långpass på cykel också, dvs pass på åtminstone 3-4 timmar, och träna grenspecifikt så kanske det där varvet kring Vättern kan gå som en dans?

Jag tror jag är lite kär

Igår var jag ute på ett cykelpass till i solen. Totalt blev det knappt 24 km och snittfarten blev ca 28 km/h trots ett gäng ganska segforcerade uppförsbackar. Och jag kan väl bara konstatera att jag tror att jag redan har blivit lite småkär i cykeln och i cyklingen. Farten är njutningsbar och det är riktigt kul att ösa på. Att se klockan på armen visa farter uppåt 50 km/h i nedförsbackarna men ändå känna sig säker på cykeln är lovande.

Idag har det blivit ett lunchpass på 8 km löpning och kvällen erbjuder troligtvis ett spinningpass på 55 minuter. Sen tänkte jag ta påsk.

Och så här fint har jag det på min nya plats på kontoret som flyttade 4 våningar ner i samma hur igår. Passande nog var jag hos kund hela dagen igår och var ”tyvärr” förhindrad att hjälpa till i flyttarbetet.

kontorOch tilläggas bör jag att är JÄTTEKÄR i tjejen bredvid mig på bilden till vänster i bilden ovan.