Category Archives: Cykling

Nej, jag är nog ingen cyklist

I slutet av förra sommaren, eller om sommaren hade övergått i höst, fick jag frågan av min vän Niklas om jag skulle vara med och köra Vätternrundan med honom nu i år. Jag tänkte en kort stund och sedan sa jag ”ja” trots att jag knappt suttit på cykeln de senaste tre åren sedan jag körde Vätternrundan senast som avslutning på min ”En Svensk Klassiker”.

När jag i månadsskiftet mars/april började cykla var det redan beslutat att Vätternrundan skulle få stå tillbaka till förmån för Västkusten runt, lite kortare men lite fler höjdmeter. Jag märkte ganska snabbt att benstyrkan jag hade förra gången jag cyklade mycket var försvunnen, mjölksyran kom snabbt, troligen gjorde alla spinningpassen jag gjorde förra vändan ganska mycket till. Men det var svårt att komma ut och cykla, jag körde några pass till och från jobbet men det blir ju bara 2 x 17 km, inga distanser när det gäller cykel. Nåt enstaka kvällspass men vid den tiden är man (jag) rätt trött och vill komma hem också, så det blev inte mer än några mil då heller. Och ett lite längre pass på 80 km tillsammans med Niklas.

Mer än så blev det knappt träningsmässigt innan det var dags för Västkusten runt så jag blev ju inte allt för ledsen när utmaningen ställdes in när Niklas blev sjuk. Det var snarare en lättnad, jag kände att det skulle ha blivit skitjobbigt rent ut sagt. Det fick mig också att tänka till. Att jag cyklade istället för att springa kom ju lägligt eftersom jag tajmade det med en skada i foten som kändes mer när jag sprang än när jag cyklade men ändå kom jag inte ut vilket bara resulterade i mindre träningstimmar. Jag saknade löpningen allt för mycket också och gick hellre ut och sprang 5 km med ont i foten som resultat än cyklade 30 km utan att få ont i foten. Det säger ju nåt…

Så jag kanske bara ska lägga ner alla tankar på att vara multi-idrottare? Släppa triathlontankarna en gång för alla? Jag är kanske bara löpare? Och det är ju inte så bara…

Det kan vara kul med ett cykelpass eller några längder i bassängen (eller sjön/havet) då och då men det är inget jag känner att jag har tid till eller vill satsa på. Jag ska nog bli vid min läst och satsa på löpningen, det är ju det som är roligast!

En av de sista(?) bilderna på mig som cyklist. Efter målgång på Vätternrundan 2013.

En av de sista(?) bilderna på mig som cyklist. Efter målgång på Vätternrundan 2013.

Cykling i Barcelona

Förra helgen var jag med jobbet i Barcelona. På alla sätt en mycket trevlig resa, till och med över mina höga förväntningar, med god mat, god dryck, trevliga arrangemang – bland annat en rundtur med elcyklar och båt och salta bad – och såklart söta, snälla och trevliga kollegor.

Söndagen var ganska oplanerad med obligatoriska saker så jag hade tillsammans med tre kollegor bokat in mig på en guidad cykeltur via bolaget Terra Diversions. Vi hade bokat privat guide som skulle lotsa oss genom bergen nordväst om staden men när vi väl var på plats föll en av kollegorna ifrån pga sjukdom och själv hade jag också gått och dragit på en segdragen förkylning så vi enades om en lite lättare tur längs havet norrut och två klättringar över de lite snällare bergen nordost om staden.

Laddad som f-n

Laddad som f-n

Redo för avfärd

Redo för avfärd

Första rödljuset efter 40 meter

Första rödljuset efter 40 meter

Vi gav oss av och visste att den första milen ungefär skulle bli mer eller mindre transportsträcka men det var ganska skönt att lära känna cykeln (en Orbea) mellan rödljusen innan vi fick börja trampa på och få lite fart. Väl ute vid havet och strax före den första klättringen stördes vi lite av en triathlontävling som gjorde vägpassagen lite trång och knölig men tills slut var vi igenom och började klättra uppför berget från byn Tiana. Första klättringen var ca 6-7 km lång och drygt 300 höjdmeter. Vi tog det riktigt lugnt men det var ändå rätt jobbigt, men ändå härligt att köra serpentiner upp, och skönt att nå toppen och sedan få susa nedför i 50 km/h.

Sen hade vi en relativt platt passage fram till nästa klättring. Där fick vi välja mellan en lite tuffare och en lite enklare och i sällskapet kom vi fram till att den lite lättare passade oss bäst. Den var ändå ganska lång och tuff. Väl uppe tog vi en kort rast och drack vatten och sedan kastade vi oss nedför berget igen. Mot havet, mot Barcelona.

Väl nere vid havet träffade vi på ett annat gäng cyklister som var på väg till Barcelona och det blev lite klungkörning tillsammans med dem. Men vår guide fick dra och ta vinden, han hade ju trots allt betalt. Vi andra låg på rulle i 35 km/h längs havet i Spanien en solig septemberdag och bara njöt.

Sista milen blev återigen transportsträcka och nu kändes den längre än på morgonen. Eller i alla fall tråkigare. Men vi anlände till uthyrningsfirman efter 81 km cykling på drygt 4 timmar. Någon vidare fart var det ju inte tal om men vårt fokus hade ju inte heller varit det. Flack cykling i bra fart i klunga kan vi cykla hemma, här ville vi uppleva nåt och få klättra lite och båda de önskemålen fick vi uppfyllda.

Den som åker till Barcelona och vill cykla lite rekommenderas starkt att ta kontakt med Terra Diversions. Riktigt bra guide. Helt ok priser (vi betalade €75 per person för hyra och guide) och det går att bara hyra cyklar utan guide också.

Vår runda

Vår runda

Höjdkurvan för rundan

Höjdkurvan för rundan

 

Triathlonpremiär

Igår var det så dags att göra triathlonpremiär. För att slippa dyra anmälningsavgifter hakade jag tacksamt på när min kollega Yann tipsade om ett prova-på-triahlon vid Råda Säteri utanför stan. Alternativet hade varit Tjörn Triathlon (sprintdistansen) på söndag men då skulle det dels bli längre körsträcka och dels 700:- i anmälningsavgift istället för dagens 40:-

Packningen i förrgår kväll gick väl sådär. Vad ska man ha med sig liksom? Kläder som funkar att cykla OCH springa i? Hmm, svårt. Och våtdräkten inte att glömma. Och simglasögon… Och mitt i allt höll jag på att glömma cykelhjälmen. En del av mig önskade att jag inte skulle gilla triathlon då till och med packningen inför det är meckigt och svårt…

Så det var med lite nervositet inför detta nya som jag igår morse lastade upp cykeln på taket och for till jobbet. För jobba måste man ju innan man får leka, ungefär som att man måste äta mat innan man får äta efterrätt.

Efter jobbet åkte jag förbi Majorna för att hämta upp ovan nämnde Yann och vi stack iväg. Framme var vi i god tid och placerade ut våre cyklar och löparskor m.m. Rekade startplatsen för simningen och snart var det faktiskt dags att dra på sig våtdräkten och göra sig redo för start.

15 minuter före start

15 minuter före start. Foto: Yann Hervy

Simstarten var i vattnet så vi simmade ut till startlinjen och drygt fem minuter senare gick starten. Vattnet började koka när alla som crawlade försvann framför mig där jag låg och körde bröstsim, men jag visste ju innan att simningen är min svagaste gren. Lyckades i alla fall klämma de 750 metrarna på 19:31 vilket jag är nöjd med.

Från vattnet var det väl kanske 100 meter att ta sig till växlingsområdet och det gick ganska bra. Passade på att kränga av mig våtdräktens överdel på vägen och tog det lugnt och hämtade andan. Väl framme drog jag av mig dräkten helt, på med en tischa och strumpor och cykelskor. Hjälm och glasögon och sen var jag iväg. Växlingen gick på ca 4 minuter, helt ok.

Cyklingen var jag inte så orolig för, och inte löpningen heller så nu andades jag ut lite. Trampade på bra på den korta knixiga banan som skulle köras fem varv och landade på en snittfart över 30 km/h vilket jag var helt nöjd med.

T2 gick hur snabbt som helst. Bara sprang in med cykeln, av med hjälmen och på med löpardojorna. Jag var in och ut på drygt 20 sekunder. Men under de första 500 metrarna på löpningen fick jag kämpa mot kramp i höger vad. Brukar få lite känning av kramp där ibland när jag cyklar och nu att gå direkt över till löpning var ovant. Det släppte dock ganska snart och jag kunde springa på ganska obehindrat i nästan 4:30-fart.

I mål kom jag på 1:32:08 och hur bra eller dåligt det är vet jag inte, men jag är väldigt nöjd oavsett. När jag kom hem frågade min kära sambo om detta nu var mitt nya gift och jag vet inte. Det var kul, riktigt kul, men jag måste, MÅSTE, lära mig crawla om det ska bli min grej. Jag hamnade ganska långt efter i simningen och även om jag tog igen på cyklingen och löpningen så vore det kul att kunna kapa lite på simningen. Men på samma sätt som det är kul att cykla för att det är dynamiskt så är detta kul eftersom det är omväxlande. Och träningsvärken i kroppen idag är nåt jag inte upplevt på länge, för man får ju använda nästan hela kroppen under ett triathlonlopp.

 

Sensommarcykling

Det är inte utan att det börjar kännas att sommaren tyvärr går mot sitt slut. När jag går ut genom dörren på morgonen – till bilen, bussen eller båten – känns det på nåt sätt i näsan att det är kallare men också klarare luft. Personligen är jag inte nån sommardyrkare, jag kan snarare ibland tycka att det är lite för varmt ibland på sommaren. Våren är inte heller nån riktig höjdare, i alla fall inte träningsmässigt eftersom det är en massa pollen och annan brôte i luften. Men hösten gillar jag så jag välkomnar den med öppna armar.

Även om inte hösten är här ännu så var det nåt höstliknande över gårdagens cykelpass över 46 km. Klar och lite kylig luft även om korta ärmar och ben var helt ok. I alla fall ända till nånstans runt 30 km där jag faktiskt fick stanna och ta på armvärmare när solen gick i moln.

Inga rakade ben här inte

Inga rakade ben här inte

Egentligen hade jag en tanke på att ta säsongens första rullskidpass men vädret var bara för bra för att inte ta fram cykeln. Tyvärr är väl cykelsäsongen på väg mot sitt slut så sakteliga. Men jag njuter av varje tramptag tills det är dags att tvätta av och smörja upp cykeln och ställa in den i förrådet för vintern. Och då kommer jag njuta av skidsäsongen istället, även om jag redan bävar lite för den där jävla vallningen…

Framtida mål

En Svensk Klassiker var mitt mål med nästan all min träning under ett drygt år och redan under tiden så började jag fundera på kommande mål, för nån form av mål känner jag att jag behöver med min träning. Ett långsiktigt mål som jag har är att genomföra en IronMan.  Men det är ju ganska långt att simma nästan 4 km, cykla 18 mil och sen springa en mara på det så det kräver ju en del träning och inte minst att börja med kortare triathlontävlingar och lära sig lite.

Nu är det ju så att om några veckor, förhoppningsvis inte mer än två, kommer det ytterligare ett litet barn till världen som jag varit med och tillverkat. Det kommer såklart innebära stora förändringar i vardagen att ha en nyfödd att ta hand om, samtidigt som femåringen kommer fortsätta kräva sin uppmärksamhet. Så triathlonsatsningen får nog vänta till våren 2014 skulle jag tro.

Sommaren och hösten blir istället en fortsatt satsning på cykel och löpning. Och lite rullskidor för att vara förberedd för vinterns Vasalopp. Löpmässigt ligger fokus på Göteborg Marathon i oktober och cykelmässigt lutar det åt Velofondo Vårgårda 140 km i augusti. Det är ju ändå hyfsade mål tycker jag.

Ironman-iron-man-4030720-1280-882

Ironman – ett långsiktigt mål

Så det är bara att träna på! 🙂

Igång efter Vättern

Det tog inte lång stund efter målgång i Motala innan jag kände suget efter träning igen men jag vet av erfarenhet att man ska skynda igång långsamt efter en såpass ordentlig utmattning som Vätternrundan ändå var.

Men igår, drygt två veckor efter VR blev det ett cykelpass igen. Jag hade naturligtvis glömt att skicka med sonen hans Lisebergskort när han bytte pappavecka till mammavecka så det blev en utmärkt ursäkt för att ta cykeln och trampa uppåt de norra delarna av Hisingen för att ge honom detta.

På hemvägen tog jag vägen över Säve flygplats och sen via Lilleby och oljehamnarna hem. Var lite (ok, ganska mycket) osäker på vägen från Lilleby och hem men några stopp för att kolla på kartorna så ordnade det sig.

rundapåhisingenFirade att jag är igång med cykeln igen med att passa på att ta ett pass fartlek på lunchen idag. Kilometrar i ca 4:10-fart varvade med kilometrar i ca 4:30-fart blev det. Totalt 6 km.

 

En cyklist till i familjen

För ett knappt år sedan tyckte sonen att det gick med en väldans fart när vi cyklade, men sen kom vi av oss av nån anledning. Kolla in videon här. Vintern kom och cyklingen stannade upp. Men i år, i och med att hans bonusbror också lärt sig cykla, så har intresset ökat och nu när det verkligen börjar lossna så är cykelsuget riktigt på topp. Och igår lyckades jag fånga honom på film när vi cyklade precis utanför vår nya lägenhet.

Med tanke på att det är konstgräs på denna lilla plätten så är det riktigt bra. Det är betydligt tyngre än att cykla på asfalt.

En vurpa blev det dock igår när han vände sig om för att se var jag var och då råkade han såklart rycka till i styret samtidigt. Men han var uppe på sadeln 30 sekunder senare igen.

Nu ska bara handtaget monteras av och så ska vi träna på att starta själv. Än så länge behöver han en liten puff för att komma igång.

 

Det är ändå lite fräckt

När jag kollar på kartan var jag cyklade i lördags och ser att jag verkligen cyklade runt landets näst största sjö så känns det väldigt skumt. Men jäkligt fräckt. Det är en rejäl prestation och med tanke på att jag tränat cykel sedan slutet av april så är jag riktigt nöjd med min insats.

Rundan, med milmarkeringar

Rundan, med milmarkeringar

Som en bonus nu märkte jag att det blir väldigt många kilometermarkeringar när man kollar på en cykelrunda på nån av våra sajter (jogg, cykla, tri eller skid) så jag fixade till det så att det visas milmarkeringar som default om det är ett cykelpass men kilometermarkeringar om det är nån annan typ av träning. Men sen kan man såklart välja att visa det ena eller det andra på alla typer av pass. Eller att visa inget.

Längtar lite till nästa Vätternrunda, trots att inte riktigt all värk i kroppen släppt helt än.