Det började tidigt i oktober. Jag köpte rosa nagellack till min dotter som genast ville att jag skulle måla hennes naglar, och det är klart att jag som en snäll och närvarande far gör det. Naturligtvis ville hon måla mina naglar med samma färg sen och det var klart att hon fick.

Sen köpte jag i ett svagt ögonblick ännu ett nagellack till henne, ett superglittrigt, och istället för att jag skulle bli lika glittrig jag så köpte jag ett blått till mig själv. Så här om veckan hade vi nagelsalong hemma igen jag och min dotter. Och vi blev supersnygga!

Det var nog då jag kom på det. Jag gillar ju att ha målade naglar. Det är rätt snyggt och jag gillar att måla dem också, det känns bra på nåt sätt. Så jag ska sluta ljuga för mig själv och min omgivning nu. När någon säger ”Oj, har du nagellack?” ska jag inte längre svara ”Ja, min dotter ville måla mig” utan jag ska istället svara ”Ja!” och får jag nån följdfråga så ska jag stå för att det är jag som gjort det och att det är jag som gillar det.

På samma sätt som en liten mörkhyad kille borde få vara lucia utan att bli påhoppad, eller att ingen tycker att det är konstigt att tjejerna på dotterns dagis är tomtar i luciatåget, borde jag och alla andra killar som gillar det kunna ha nagellack utan att få vår manlighet ifrågasatt. I alla fall är det min förhoppning. Och det är en av anledningarna till detta inlägg. Tack!

Dagens naglar är silvervita. Rätt snyggt om du frågar mig.

Dagens naglar är diskret silvervita. Rätt snyggt om du frågar mig.

rosa

Dotterns första måleri, fint rosa!

bla

Kolla bara vad snygga vi var för någon vecka sedan!