Monthly Archives: maj 2016

You are browsing the site archives by month.

Nej, jag är nog ingen cyklist

I slutet av förra sommaren, eller om sommaren hade övergått i höst, fick jag frågan av min vän Niklas om jag skulle vara med och köra Vätternrundan med honom nu i år. Jag tänkte en kort stund och sedan sa jag ”ja” trots att jag knappt suttit på cykeln de senaste tre åren sedan jag körde Vätternrundan senast som avslutning på min ”En Svensk Klassiker”.

När jag i månadsskiftet mars/april började cykla var det redan beslutat att Vätternrundan skulle få stå tillbaka till förmån för Västkusten runt, lite kortare men lite fler höjdmeter. Jag märkte ganska snabbt att benstyrkan jag hade förra gången jag cyklade mycket var försvunnen, mjölksyran kom snabbt, troligen gjorde alla spinningpassen jag gjorde förra vändan ganska mycket till. Men det var svårt att komma ut och cykla, jag körde några pass till och från jobbet men det blir ju bara 2 x 17 km, inga distanser när det gäller cykel. Nåt enstaka kvällspass men vid den tiden är man (jag) rätt trött och vill komma hem också, så det blev inte mer än några mil då heller. Och ett lite längre pass på 80 km tillsammans med Niklas.

Mer än så blev det knappt träningsmässigt innan det var dags för Västkusten runt så jag blev ju inte allt för ledsen när utmaningen ställdes in när Niklas blev sjuk. Det var snarare en lättnad, jag kände att det skulle ha blivit skitjobbigt rent ut sagt. Det fick mig också att tänka till. Att jag cyklade istället för att springa kom ju lägligt eftersom jag tajmade det med en skada i foten som kändes mer när jag sprang än när jag cyklade men ändå kom jag inte ut vilket bara resulterade i mindre träningstimmar. Jag saknade löpningen allt för mycket också och gick hellre ut och sprang 5 km med ont i foten som resultat än cyklade 30 km utan att få ont i foten. Det säger ju nåt…

Så jag kanske bara ska lägga ner alla tankar på att vara multi-idrottare? Släppa triathlontankarna en gång för alla? Jag är kanske bara löpare? Och det är ju inte så bara…

Det kan vara kul med ett cykelpass eller några längder i bassängen (eller sjön/havet) då och då men det är inget jag känner att jag har tid till eller vill satsa på. Jag ska nog bli vid min läst och satsa på löpningen, det är ju det som är roligast!

En av de sista(?) bilderna på mig som cyklist. Efter målgång på Vätternrundan 2013.

En av de sista(?) bilderna på mig som cyklist. Efter målgång på Vätternrundan 2013.

Tio år senare

varvet

För drygt tio år sedan, den 13 maj 2006, sprang jag mitt allra första Göteborgsvarv. Som bosatt i Göteborg sedan 1998 hade jag länge funderat på det, önskat det rent av, men jag var ju inte ens löpare då så det kändes långt borta. Efter att ha funnit kärleken till löpningen under hösten 2005 gick det snabbt i alla fall och efter många fjärilar i magen veckan innan lyckades jag genomföra mitt premiärvarv på 2:05.

Sedan dess har jag sprungit Göteborgsvarvet varje år. Alltså, 2015 fullföljde jag mitt tionde varv. Mycket har förändrats under dessa tio år. Bland annat har antalet fullföljande löpare har nästan dubblerats – från 26566 till 46500 – och mina resultat har förbättrats stadigt, från 2:05 till 1:36.

Personligen tycker jag att Varvet har växt lite för mycket. Det är fortfarande en folkfest för både löpare och publik men min känsla är att den gigantiska tillväxt som Varvet fått till största delen varit negativ för loppet. Man känner sig än mer anonym i folkhopen av löpare, hela arrangemanget känns lite för kommersiellt. Och klyftan mellan löpare kan väl knappt bli större när de bästa startar 2-3 timmar innan de i bakre startleden ens får starta? Och speciellt för de bakre startleden är trängseln kring banan mycket påtaglig från start till mål.

För arrangörerna och för staden Göteborg är Varvet såklart en kassako. Idag i Göteborgsposten kunde man läsa att alla loppen tillsammans genererar intäkter på runt 60 miljoner med ett överskott på runt 10 miljoner, som fördelas ut på 15 lokala friidrottsföreningar. De turistekonomiska till hotell, restauranger och handel beräknas till ca 200 miljoner.

I år springer jag inte Göteborgsvarvet. Det känns för kommersiellt och efter att ha gjort det tio gånger har det blivit ett lopp som inte ger mig något, det ska liksom bara betas av.

Jag letar nya upplevelser istället och ger mina anmälningsavgifter till mindre lopp där den, för mig, rätta känslan infinner sig.