Så var årets Göteborgsvarv lagt till handlingarna och därmed också det tionde Varvet i rad. Mitt första Göteborgsvarv genomförde jag alltså 2006 efter att ha blivit biten av löpningen genom att bli medsläpad ut på ett lunchpass av en kollega på min dåvarande arbetsplats. Blodsmaken i munnen jag fick på det första passet har släppt för länge sedan men kärleken till löpningen verkar bara bli starkare och starkare.

Medaljer från 10 GöteborgsVarv i rad 2006-2015)

Medaljer från 10 GöteborgsVarv i rad 2006-2015)

I år hade jag för första gången som plan att inte gå för fullt utan hålla igen lite för att ha pigga friska ben när det blir dags för Stockholm Marathon på lördag. Det kändes lite annorlunda och på ett sätt njöt jag nog lite mer av folkfesten än jag brukar när fullt fokus är på att springa så fort som möjligt. Ändå blev det min trejde bästa tid av mina tio varv.

Laddad i det fina vädret nån halvtimme före start

Laddad i det fina vädret nån halvtimme före start

Första kilometrarna flöt jag bara med genom Slottsskogen. Träffade Erik (a.k.a. Tricky) och tjôtade lite teknik, jag med min nya Fenix3 och han med sin nya 920XT, men snart såg jag bara ryggen av honom och jag sprang på i mitt tempo, i min bubbla. Säldammsbacken gick ganska lätt och nånstans därefter hittade jag mitt tänkta tempo och genom Majorna och vidare upp mot Älvsborgsbron var det bara skön löpning.

Över Älvsborgsbron var det lite blåsigt men det gick det med och på min hemmaplan från Eriksberg, längs med kajen och bort mot Lindholmen spejade jag efter kända ansikten men såg inga förutom de jag visste var de skulle stå.

Göta Älvbron gick lättare än vanligt i år och efter att ha druckit en av få vattenmuggar vid vätskekontrollen precis efter bron började jag beta av den långa slakmotan upp mot Götaplatsen. Inga större problem här heller. På Avenyn mötte jag Yann som låg några minuter före mig och hojtade och viftade men utan att väcka hans uppmärksamhet, han var helt inne i sin egen värld.

Sista biten gick också riktigt lätt och efter en liten fartökning sista kilometern sprang jag i mål på 1:38 och det tog inte många sekunder förrän andhämtningen var tillbaka på normal nivå, troligen tack vare att jag tagit det lite lugnt. Tror nog att jag skulle kunnat skala bort omkring 5 minuter om jag satsat på att få en bra tid, kanske mer, men summa summarum var det ett riktigt bra Varv och ett bra genrep inför Stockholm Marathon.

Dagen efter återvände hela familjen till Slottsskogsvallen för att dottern skulle få springa MiniVarvet och sonen Lilla Varvet. De genomförde båda sina lopp med bravur, även om dottern på knappt två nog inte fattade riktigt vad det handlade om. Stolta över sina medaljer var det efteråt i alla fall, det är ett som är säkert.

Familjens medaljskörd!

Familjens medaljskörd!

Stolta barn i olika storlekar

Stolta barn i olika storlekar