Årets Branäsresa inleddes redan på onsdagen med att jag och sonen packade takbox och bil och åkte till Karlstad där sambon och dottern redan väntade. En lugn onsdagskväll med en sista påfyllning av de nödvändiga förråden (kexchoklad till backen, mat till stugan m.m.) senare lämnade vi Karlstad för vidare färd de sista 20 milen till Branäs.

Bil och takbox packade för vintersemester

Bil och takbox packade för vintersemester

Eftersom jag är född och uppvuxen ungefär halvvägs mellan Karlstad och Branäs tänkte jag guida familjen lite när vi var i de trakterna men det minsta barnet sov, det största barnet var alldeles för upptagen med iPaden och sambon var kanske inte så intresserad så jag höll tyst och körde. Men lite nostalgitripp blev det i alla fall när vi stannade i Ekshärad – där jag gick i högstadiet – för att handla lite på Ica Indianen.

Nostalgi i Ekshärad

Nostalgi i Ekshärad

Väl framme i Branäs åt vi lite mat och checkade in i stugan där vi skulle bo. I år bodde vi i området Aspen, tidigare har vi bott på Lohyllan. Stugan var fin och bra två dubbelrum, ett rum med familjesäng och ett rum med två våningssängar. Själva bokade vi upp familjerummet och de tre större barn som var med, sonen och hans två kusiner, fick husera fritt i de båda våningssängarna. Något som ledde till en enorm mängd fnitter på kvällen när de mot sin vilja skulle sova 🙂 Innan middag den första dagen hann vi gräva snökojor och själv hann jag med att få till säsongens första pass på längdskidor.

Hjälmen lite på sned men glad ändå!

Hjälmen lite på sned men glad ändå!

Första slalomdagen, fredagen, vaknade alla barn som vanligt alldeles för tidigt. Men det var kanske bra för redan några minuter efter 9 var jag och sonen påklädda och ute, redo att åka lite. Han hade tränat lite på åkningen redan under en vecka i Trysil med sin mamma men jag hade inte sett hans framsteg så det var rejält spännande. Jag måste erkänna att jag blev mycket glatt överraskad av hans duktighet i backen. Orädd och tekniskt ganska duktig i den iofs mycket lätta backen.

Strax före 11 började hans skidskola och han åkte ganska glatt iväg med skidfröken och resten av gänget men tyvärr fick vi hämta upp honom efter en dryg halvtimme då han hade slagit sig rejält i en vurpa. Efter en liten stund så var han ändå på skidorna igen och vi åkte många timmar till. Själv avslutade jag dagen, tillsammans med sambon, med en knapp mil på längdskidorna och jag konstaterar än en gång att det är otroligt skönt att åka längd men det är en massa jobb runt omkring som jag ogillar och det största hindret är såklart vallandet. Inte att det är så svårt men oj vilken tid det tar.

Lördagen låg jag bara och sov hela dagen eftersom jag dragit på mig en magsjuka. Detaljerna vill ni inte veta, men sambon tog hand om sonen i backen och svärmor tog dottern i stugan. Grymt bra att få vila så mycket för annars vete tusan om jag orkat åka hem dagen efter. Men jag var i alla fall pigg nog att njuta av andra chansen på lördagskvällen med resten av gänget och glädjen hos sonen när Hasse Andersson gick vidare med låten Guld och gröna skogar var total!

Så skidsemestern blev väl inte riktigt som tänkt men det blev ganska bra ändå.