Monthly Archives: november 2013

You are browsing the site archives by month.

Tänk på de utsatta i jul

Jag vet om att jag är en lyckligt lottad människa. Jag har ett bra jobb, jag tjänar tillräckligt med pengar för att nästan helt slippa bekymra mig om ekonomi. Jag har bra hälsa och en helt fantastisk familj som jag gör vad som helst för, och som gör vad som helst för mig. Kort sagt, jag har ett liv som inte lämnar mycket kvar att önska. Speciellt nu när julen knackar på dörren är det lätt att tänka lite extra på detta. Det kommer sig nog av att jag tycker lite extra synd om – eller tänker på i alla fall – de som inte har det lika bra som jag just vid denna tiden på året.

Jag tänker på de stackars barn som har föräldrar med alkoholproblem och som därmed kanske riskerar att helt utan anledning få stryk när vi andra ser på Kalle Ankas jul. Eller, helt utan anledning är kanske fel. Såklart är alkoholen en stor del av anledningen och det finns inga enkla svar, men kanske är det så att föräldern skäms för att han/hon inte kan ge sina barn det han/hon vill ge dem och sen slår det slint i huvudet, p.g.a. alkoholen. Oavsett anledning är det synd om dessa barn.

Och jag lider med de barn som lever i familjer som är så fattiga att de inte har råd att fira julen på samma sätt som t.ex. sina klasskamrater. Det är inte så att man måste fira jul, men barn är lättpåverkade av grupptryck och är ett barn så utanför att det inte har råd att fira jul så lider det barnet. Vi vuxna kan lätt säga ”Det viktigaste är ändå att vi har varandra”, men så är det nog inte för ett utsatt barn. Det enda det barnet vill är att få känna sig mindre utsatt och mer som ett ”vanligt” barn.

Börjar jag tänka på alla flyktingar som tvingats fly hit till Sverige så blir jag ännu mer ledsen. Deras familjer kanske är kvar hemma i krigshärjade länder, alla deras tillhörigheter lämnades kvar när de flydde hit för att rädda sina liv. Hur blir deras jular på flyktingförläggningar och liknande runt om i landet? Kan det bli någotsånär som hemma? För även om många flyktingar inte är kristna så firar de ofta jul, eller någon variant av det.

Mest av allt tänker jag på barnen, för julen är barnens högtid tycker jag. Det mesta vi gör kring jul gör vi för barnens skull. Var kommer den traditionen ifrån egentligen? Har det alltid varit så?

Mina barn, min sambo och jag har det oförskämt bra. Och jag för min del tänker fira jul, jag ska fira för min egen skull och jag ska fira för mina barns skull. MEN, vi har inom familjen sagt att julklappar ger vi varandra med moderation. Jag läste någonstans att snittet för julklappar var närmare 7000 kronor per person (2010) och det är verkligen helt absurt. HELT absurt. Vi kommer totalt inom familjen (på fyra personer) inte ens köpa julklappar för halva det beloppet. Dessutom kommer vi skänka ganska mycket pengar och/eller julklappar till Frälsningsarmén och Stadsmissionen som jobbar med de utsatta här i stan för att de också ska få en bra jul. Det känns som att pengarna gör mer nytta där än i sonens leksakslåda.

Hur gör du och din familj i jul?

Hjälp de som hjälper hjälpa, håll grytan kokande

Hjälp de som hjälper hjälpa, håll grytan kokande

 

Milen på SkiErg

Det här var ett pass som krävde sitt pannben. Jag hade föresatt mig att köra minst 45 minuter på stakmaskinen – en SkiErg – på gymmet och jag körde på maximalt motstånd, varför fega liksom? Efter 5-6 minuter började triceps och skuldror protestera lite, inte så att det gjorde ont men det började kännas rent muskulärt. Efter 15 minuter började det lite lite tråkigt men jag hade bestämt mig; minst 45 minuter.

Alldeles innan jag började staka mot milen var jag iaf ganska glad :)

Alldeles innan jag började staka mot milen var jag iaf ganska glad

Efter knappt 40 minuter började det göra rejält ont på insidan tummarna, där som remmen till ”staven” går men jag såg målet och stakade på. Och kan ni tänka er, 45 minuter kom och passerades. Jag insåg att det bara skulle ta ett par minuter till att komma upp i 10 km och jag hade grämt mig om jag slutat innan jag nådde upp till denna gräns.

Efter exakt 48 minuter passerade jag 10000 meter, nöjd med dagens insats.

Nästa gång jag ska köra såhär långt ska jag dock se till att ha ett par handskar som skyddar händerna mot det värsta skavet. Och kanske blir det ett försök på halvmaran nån dag framöver?

Anmäld till Västgötaloppet

Igår var jag, sambon och dottern ute på en promenad i den underbara höst/vinter-sol som Göteborg var förärad med. Några grader över nollan, vindstilla och helt underbart. Vi promenerade längs med Eriksbergskajen och Lindholmskajen och det är nåt speciellt att hänga där längs med vattnet. Jag älskar verkligen läget på vårt nya boende, även om vi nu bott där i snart ett halvår.

I alla fall, när vi gick där och pratade så halkade vi in på Vasaloppet och skidåkning. Och jag är lite sugen på att ta en teknikkurs i Ulricehamn innan Vasaloppet. Och när vi diskuterade Ulricehamn så dök väl Västgötaloppet upp i diskussionen eftersom jag gärna seedar upp mig lite från startled 9 som jag idag är tilldelad på Vasaloppet. Jag körde Västgötaloppet förra året, som min allra första skidtävling i livet, och det gick väl sådär… Det var tuffare banor än jag hade trott och jag hade inte så mycket skidvana alls.

Under kvällen kollade jag mailen och hade då fått nyhetsbrev från just Västgötaloppet om att det nu var dags att anmäla sig till nästa års lopp. Nu har jag ju lite mer skidvana än förra året och vet lite mer vad det är jag ger mig in på. Och om jag dessutom lyckas få till den där skidkursen i Ulricehamn som innehåller två stycken tvåtimmarspass åkning med fokus på teknik såklart och dessutom lite teori och vallagenomgång m.m. så ska jag nog kunna prestera ganska bra. Det är ändå 10 veckor kvar och jag hoppas köra många timmar SkiErg tills dess och rullskidorna blir ju roligare och roligare för varje gång jag tar ut dem. Men förhoppningsvis så kommer det ju snö också så att det går att åka på riktigt.

Så, anmäld till Västgötaloppet är jag nu alltså. Let the fun begin 🙂

vastgotaloppet-logo-w

438 dagar – bokrecension

Bra bok!

Bra bok!

Cecilia i bokklubben valde att vi skulle läsa 438 dagar och det gjorde mig glad då jag redan mentalt lagt den på min läslista. Så jag köpte den som e-bok på Dito och började läsa. Jag måste säga att jag fastnade direkt… Jag visste ju liksom hur det skulle gå; att de skulle fångas och fängslas och senare friges, men både Johan och Martin har verkligen förmågan att skriva på ett sätt som gjorde att jag bara ville fortsätta läsa.

Jag vet att jag – när de åkte fast – reagerade som att de får skylla sig själva som ger sig in med en terroristklassad organisation och så verkar de själva också ha resonerat lite. De var ju medvetna om riskerna när de gav sig in i Etiopien och sen är det klart att de hade nog räknat med att släppas mycket snabbare just för att de var journalister. Speciellt ”roligt” tyckte jag att det var att läsa om hur reglerna ändrades från dag till dag i fängelset för att passa de olika kommittéerna och fängelseledningen och hur själva fängelset funkade. En fånge hade läst om hur fångarna i Storbritannien satt fängslade en och en i små celler och kommenterade det med de i Kalityfängelset i alla fall hade varandra.

Lite sorgsen var jag när boken var slut. Jag hade gärna läst mer, och det är väl ett bra betyg. Jag tyckte den var mycket bra och det ska bli spännande att diskutera den med mina bokklubbskompisar den 12 december.

103 dagar till Vasaloppet

Jag är på gång, jäklar i min lilla låda vad jag är på gång. Vasaloppet 2014 ska bli så mycket bättre än Vasaloppet 2013, i alla fall de delar av det som jag kan påverka, d.v.s. min träning, min åkskicklighet, min styrka m.m. Spårstatus och väder och sånt kan jag kanske inte påverka. Tyvärr.

Jag ligger redan bättre till vad gäller rullskidorna än jag gjorde så här års förra året och stakträningen på SkiErg:en på gymmet gör nog sitt till, det brinner ganska bra i armarna efter 30 minuter där. Jag hoppas vädret här i Göteborg antingen håller sig snöfritt länge så att jag kan fortsätta köra rullskidor eller att snön kommer i mängder snart så att det går att köra riktiga skidor. Och att det är bra skidföre i Karlstadstrakten kring jul förutsätter jag då familjen firar jul där även i år. I helgen som passerade besöktes också Karlstad och rullskidorna var med i packningen. Söndag morgon lyste solen vackert över Värmlands residensstad och jag fick till ett pass ute på Hammarö på en knapp mil. Hyfsad fart – runt 4:30 / km – och bra känsla genom hela passet. Tror jag hade kunnat köra dubbelt så långt med samma fart utan problem men tid är alltid ett litet problem.

103 dagar är inte mycket, men det är mindre än 438 dagar vilket är så länge som de svenska journalisterna satt fängslade i Etiopien. Den boken håller jag på att läsa just nu, snart klar med den förresten, och en recension kommer inom några dagar.

Några minuter före start

Några minuter före start förra året

Borås 6H blev bara ett långpass

Jag vaknade toktaggad igår morse. Taggad för att tillsammans med andra långlöpare springa i sex timmar runt Ramnasjön i Borås. Frukosten intogs efter att dottern sugit i sig en flaska och sen satte jag mig i bilen och rullade mot Borås.

Vädret var inte det bästa. Vägbanan var blöt och regnet hängde i luften. SMHI hade förvarnat om regn framåt 12-13-tiden så vi skulle iaf få starta i uppehåll. Väl framme träffade jag snabbt en massa folk jag kände och det är det som är en stor del av dessa små lopp, att det är samma galningar som är med på mer eller mindre alla och det är ett härligt gäng. Nummerlappen hämtades och monterades på mitt nyinköpa race-belt från 2XU.

Vi gick ner till sjön, där varvning skulle ske, och fick lite information och sen gick vi iväg till startplatsen. Att startplats och varvningsplats inte är samma beror på att man vill ha exakt marathondistans vid varvning, så att man får en mellantid på exakt 42195 meter.

Reima sköt iväg oss klockan 930 och jag sprang iväg, med bl.a. Nisse och Erik (Tricky) och det gick nog lite för fort, men ändå kontrollerat. Efter bara något varv började det regna och det regnade mer och mer för varje varv. Iaf kändes det så. Jag bytte kläder efter ca 20 km och blev varmare och torrare men handskar/vantar hade jag bara fått med mig ett par. Tror att det var där det brast, mina händer var så kalla att jag knappt kände fingertopparna, det var ju liksom bara 5 grader, blåste lite och regnade… Bestämde mig nog redan där att jag skulle upp till 30 km för att få ihop ett bra långpass och sen gå av. Och 30,5 km kom jag upp till efter 2:49, helt ok fart för ett långpass.

I bilen hem kände jag att det var rätt beslut. Dotterns dop är nästa helg och jag vill inte vara sjuk då, och risken hade väl varit att jag blev sjuk om jag fortsatt med mina ispinnar till händer. Det kommer fler lopp och det kommer redan imorgon en vecka som erbjuder mer rolig träning. Lite grämer jag mig, och medaljen tycker jag inte att jag gjort mig förtjänt av så den får sonen att leka med, men det var rätt.

Regnade och var grått runt Ramnasjön

Regnade och var grått runt Ramnasjön

Arrangemanget var felfritt från SOK Knallen. Vädret rår de inte för, men servicen var perfekt, iaf under de tre timmar jag nyttjade den.

Enkel vardagsträning för kontorsråttor

Det är bra att träna, det är nog de flesta överens om. Men de där timmarna i löparskorna eller på gymmet varje vecka kan ge ännu mer och/eller bättre resultat om du äter rätt och får in lite vardagsmotion också. Det kan vara enkla saker som att gå av en hållplats tidigare och gå hem, gå i trapporna istället för att ta hissen eller cykla lugnt till jobbet istället för att ta bil eller buss, i alla fall de dagar när vädret tillåter. Det är inte alla som vill vara så hard-core att de cyklar varje dag i ur och skur.

Men vi som är kontorsråttor kan också faktiskt träna på jobbet, på ett sätt som är väldigt effektivt, åtminstone jämfört med insatsen. För när man som vi sitter dagarna i ända, antingen på sin plats eller i ett mötesrum eller på en föreläsning eller var det än må vara så behöver vi lite omväxling då och då. Mina tips kräver dock ett skrivbord som är inställbart i höjdled, annars är det svårt.

Sitta på pilatesboll

Jobba på pilatesboll

Jobba på pilatesboll

Att sitta på en pilatesboll aktiverar överkroppen på ett sätt som inte går riktigt när du sitter på en vanlig kontorsstol. Att sjunka  ner och halvligga – som i alla fall jag gör titt som tätt – är omöjligt. Du måste sitta med ganska korrekt hållning och bara det i sig är ganska jobbigt om man inte är van. Främst för ryggen är min uppfattning men även lite för mage och skuldror. Efter att ha suttit en dag på pilatesbollen är det lätt att ha lite träningsvärk här och där i hela core-området om man inte är van.

Och vill man gå steget längre så gör lite övningar då och då på bollen. Rör bollen i små cirklar under dig, eller rör  den lite fram och tillbaka. Bra bäckenträning.

Stå på balansplatta

Jobba på balansbräda

Jobba på balansbräda

Att stå med båda benen på balansplattan kan vara svårt nog, så börja med det och försök att inte stödja allt för mycket mot skrivbordet, det förtar effekten. När du börjar hitta balansen så kan man även här börja göra lite övningar. Stå på ett ben, gör någon knäböj då och då. Ta en mikropaus och stå på ett ben samtidigt som du blundar. Det är bara fantasin som sätter gränserna, och kanske balansen i början.

Denna träning stärker anklar, vader, knän och lår och tränar upp din balans.

Hur får du in träningen i din vardag? Den där träningen som man liksom inte tänker på som träning, bara ett hälsosamt leverne.

Det blir en lördag i Borås

Det är länge sedan, faktiskt drygt tre år sedan, jag sprang ett 6-timmarslopp senast men på lördag är det dags igen. Borås är platsen för denna återkomst och det ska bli grymt kul. Det hela hänger förstås på att jag får vara frisk och kry. Och precis som Gunnar Plysch jag ska sjunga på denna hela tiden.

Följ mig gärna på jogg.se där det blir liverapportering. Mitt mål är att persa vilket innebär > 50,5 km vilket borde vara en promenad i parken, men man vet aldrig vad som händer.