Dagen började bra med frukost med familjen och tidningsläsning. Hade lagom med tid för att göra mig iordning och vad gäller förberedelserna så har jag inget att anmärka på. En snabb sväng förbi Apoteket på ICA för att köpa vaselin och sen var jag iväg.

Strax efter tio var jag på plats i Friidrottens hur för att hämta min nummerlapp och träffade både Anton och Yann där. Sen var det bara det vanliga kvar. Fixa chipet, smörja in mig med vaselin både här och där, kissa en extra gång i skogen.

Startskottet gick och jag joggade iväg, pratade lite med pappas kusin(?) Frank som för dagen gjorde in 340:e mara; imponerade minst sagt. Själv gjorde jag min nionde. Väl nere på Säröbanan släppte trängseln lite och jag la mig i en behaglig fart strax över 5 min/km.

Första 10 gick mycket lätt, vändningen och andra kvarten, tillbaka till Slottsskogsvallen, gick också ganska lätt men strax efter vändningen där började det bli lite tyngre. Här märktes frånvaron av långpass tydligt. Men jag bet ihop och det gick ändå hyfsat. Men strax före sista vändningen började min mage bråka. Det började försiktigt men blev snabbt så att jag bara kunde springa några hundra meter innan jag fick magknip och tvingades gå en bit tills det lagt sig. Surt, för energimässigt hade jag mer ork och hade nog kunnat springa hela vägen utan gångpauser.

Strax före passering av 40 km släppte det lite och jag kunde iaf springa sista biten in i mål och fick tiden 4:05:13.

Jag missade tyvärr mitt mål som var sub4 men inte med så mycket och med tanke på magen så är jag ändå nöjd med min prestation.

Kvällen spenderade jag med min söta lilla dotter på golvet och i soffan och benen var oförskämt pigga.

Nöjd över årets första marathonmedalj

Nöjd över årets första marathonmedalj