Triathlonpremiär

Igår var det så dags att göra triathlonpremiär. För att slippa dyra anmälningsavgifter hakade jag tacksamt på när min kollega Yann tipsade om ett prova-på-triahlon vid Råda Säteri utanför stan. Alternativet hade varit Tjörn Triathlon (sprintdistansen) på söndag men då skulle det dels bli längre körsträcka och dels 700:- i anmälningsavgift istället för dagens 40:-

Packningen i förrgår kväll gick väl sådär. Vad ska man ha med sig liksom? Kläder som funkar att cykla OCH springa i? Hmm, svårt. Och våtdräkten inte att glömma. Och simglasögon… Och mitt i allt höll jag på att glömma cykelhjälmen. En del av mig önskade att jag inte skulle gilla triathlon då till och med packningen inför det är meckigt och svårt…

Så det var med lite nervositet inför detta nya som jag igår morse lastade upp cykeln på taket och for till jobbet. För jobba måste man ju innan man får leka, ungefär som att man måste äta mat innan man får äta efterrätt.

Efter jobbet åkte jag förbi Majorna för att hämta upp ovan nämnde Yann och vi stack iväg. Framme var vi i god tid och placerade ut våre cyklar och löparskor m.m. Rekade startplatsen för simningen och snart var det faktiskt dags att dra på sig våtdräkten och göra sig redo för start.

15 minuter före start

15 minuter före start. Foto: Yann Hervy

Simstarten var i vattnet så vi simmade ut till startlinjen och drygt fem minuter senare gick starten. Vattnet började koka när alla som crawlade försvann framför mig där jag låg och körde bröstsim, men jag visste ju innan att simningen är min svagaste gren. Lyckades i alla fall klämma de 750 metrarna på 19:31 vilket jag är nöjd med.

Från vattnet var det väl kanske 100 meter att ta sig till växlingsområdet och det gick ganska bra. Passade på att kränga av mig våtdräktens överdel på vägen och tog det lugnt och hämtade andan. Väl framme drog jag av mig dräkten helt, på med en tischa och strumpor och cykelskor. Hjälm och glasögon och sen var jag iväg. Växlingen gick på ca 4 minuter, helt ok.

Cyklingen var jag inte så orolig för, och inte löpningen heller så nu andades jag ut lite. Trampade på bra på den korta knixiga banan som skulle köras fem varv och landade på en snittfart över 30 km/h vilket jag var helt nöjd med.

T2 gick hur snabbt som helst. Bara sprang in med cykeln, av med hjälmen och på med löpardojorna. Jag var in och ut på drygt 20 sekunder. Men under de första 500 metrarna på löpningen fick jag kämpa mot kramp i höger vad. Brukar få lite känning av kramp där ibland när jag cyklar och nu att gå direkt över till löpning var ovant. Det släppte dock ganska snart och jag kunde springa på ganska obehindrat i nästan 4:30-fart.

I mål kom jag på 1:32:08 och hur bra eller dåligt det är vet jag inte, men jag är väldigt nöjd oavsett. När jag kom hem frågade min kära sambo om detta nu var mitt nya gift och jag vet inte. Det var kul, riktigt kul, men jag måste, MÅSTE, lära mig crawla om det ska bli min grej. Jag hamnade ganska långt efter i simningen och även om jag tog igen på cyklingen och löpningen så vore det kul att kunna kapa lite på simningen. Men på samma sätt som det är kul att cykla för att det är dynamiskt så är detta kul eftersom det är omväxlande. Och träningsvärken i kroppen idag är nåt jag inte upplevt på länge, för man får ju använda nästan hela kroppen under ett triathlonlopp.

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Post Navigation