Monthly Archives: augusti 2013

You are browsing the site archives by month.

Tillbaka till simskolan

Efter måndagens triathlontest har jag insett att jag blev lite biten av triathlonbacillen och jag är sugen på att köra lite fler och lite längre triathlon under nästa år för att nå målet Ironman under 2015 men en sak är helt säker och det är att simningen är min svagaste gren. Cyklingen går hyfsat och löpningen är min paradgren men att simma bröstsim gör att jag tappar massor av tid i första momentet.

Så, igår anmälde jag mig till simskolan. Svenska livräddningssällskapet i Göteborg arrangerar kursen som består av 13 lektioner á 60 minuter med start nästnästa vecka. Är redan toktaggad. Inte för att jag tror att jag kommer bli världsbäst på crawltekniken på 13 lektioner men jag kommer förhoppningsvis efter fullbordad kurs kunna köra crawl och bröstsim om vartannat. Och dessutom ha lärt mig tekniken så att jag kan träna vidare själv, eller i någon av SLS fortsättningskurser.

Till våren kommer jag flyga genom vattner

Till våren kommer jag flyga genom vattner

Triathlonpremiär

Igår var det så dags att göra triathlonpremiär. För att slippa dyra anmälningsavgifter hakade jag tacksamt på när min kollega Yann tipsade om ett prova-på-triahlon vid Råda Säteri utanför stan. Alternativet hade varit Tjörn Triathlon (sprintdistansen) på söndag men då skulle det dels bli längre körsträcka och dels 700:- i anmälningsavgift istället för dagens 40:-

Packningen i förrgår kväll gick väl sådär. Vad ska man ha med sig liksom? Kläder som funkar att cykla OCH springa i? Hmm, svårt. Och våtdräkten inte att glömma. Och simglasögon… Och mitt i allt höll jag på att glömma cykelhjälmen. En del av mig önskade att jag inte skulle gilla triathlon då till och med packningen inför det är meckigt och svårt…

Så det var med lite nervositet inför detta nya som jag igår morse lastade upp cykeln på taket och for till jobbet. För jobba måste man ju innan man får leka, ungefär som att man måste äta mat innan man får äta efterrätt.

Efter jobbet åkte jag förbi Majorna för att hämta upp ovan nämnde Yann och vi stack iväg. Framme var vi i god tid och placerade ut våre cyklar och löparskor m.m. Rekade startplatsen för simningen och snart var det faktiskt dags att dra på sig våtdräkten och göra sig redo för start.

15 minuter före start

15 minuter före start. Foto: Yann Hervy

Simstarten var i vattnet så vi simmade ut till startlinjen och drygt fem minuter senare gick starten. Vattnet började koka när alla som crawlade försvann framför mig där jag låg och körde bröstsim, men jag visste ju innan att simningen är min svagaste gren. Lyckades i alla fall klämma de 750 metrarna på 19:31 vilket jag är nöjd med.

Från vattnet var det väl kanske 100 meter att ta sig till växlingsområdet och det gick ganska bra. Passade på att kränga av mig våtdräktens överdel på vägen och tog det lugnt och hämtade andan. Väl framme drog jag av mig dräkten helt, på med en tischa och strumpor och cykelskor. Hjälm och glasögon och sen var jag iväg. Växlingen gick på ca 4 minuter, helt ok.

Cyklingen var jag inte så orolig för, och inte löpningen heller så nu andades jag ut lite. Trampade på bra på den korta knixiga banan som skulle köras fem varv och landade på en snittfart över 30 km/h vilket jag var helt nöjd med.

T2 gick hur snabbt som helst. Bara sprang in med cykeln, av med hjälmen och på med löpardojorna. Jag var in och ut på drygt 20 sekunder. Men under de första 500 metrarna på löpningen fick jag kämpa mot kramp i höger vad. Brukar få lite känning av kramp där ibland när jag cyklar och nu att gå direkt över till löpning var ovant. Det släppte dock ganska snart och jag kunde springa på ganska obehindrat i nästan 4:30-fart.

I mål kom jag på 1:32:08 och hur bra eller dåligt det är vet jag inte, men jag är väldigt nöjd oavsett. När jag kom hem frågade min kära sambo om detta nu var mitt nya gift och jag vet inte. Det var kul, riktigt kul, men jag måste, MÅSTE, lära mig crawla om det ska bli min grej. Jag hamnade ganska långt efter i simningen och även om jag tog igen på cyklingen och löpningen så vore det kul att kunna kapa lite på simningen. Men på samma sätt som det är kul att cykla för att det är dynamiskt så är detta kul eftersom det är omväxlande. Och träningsvärken i kroppen idag är nåt jag inte upplevt på länge, för man får ju använda nästan hela kroppen under ett triathlonlopp.

 

Sensommarcykling

Det är inte utan att det börjar kännas att sommaren tyvärr går mot sitt slut. När jag går ut genom dörren på morgonen – till bilen, bussen eller båten – känns det på nåt sätt i näsan att det är kallare men också klarare luft. Personligen är jag inte nån sommardyrkare, jag kan snarare ibland tycka att det är lite för varmt ibland på sommaren. Våren är inte heller nån riktig höjdare, i alla fall inte träningsmässigt eftersom det är en massa pollen och annan brôte i luften. Men hösten gillar jag så jag välkomnar den med öppna armar.

Även om inte hösten är här ännu så var det nåt höstliknande över gårdagens cykelpass över 46 km. Klar och lite kylig luft även om korta ärmar och ben var helt ok. I alla fall ända till nånstans runt 30 km där jag faktiskt fick stanna och ta på armvärmare när solen gick i moln.

Inga rakade ben här inte

Inga rakade ben här inte

Egentligen hade jag en tanke på att ta säsongens första rullskidpass men vädret var bara för bra för att inte ta fram cykeln. Tyvärr är väl cykelsäsongen på väg mot sitt slut så sakteliga. Men jag njuter av varje tramptag tills det är dags att tvätta av och smörja upp cykeln och ställa in den i förrådet för vintern. Och då kommer jag njuta av skidsäsongen istället, även om jag redan bävar lite för den där jävla vallningen…

Anmälan är ett faktum

Det är en sak att fundera på att springa ett lopp, eller rent av att ha bestämt sig för att springa loppet, men det är i min värld en helt annan sak att ha betalat in startavgiften. Då är anmälan ett faktum och risken att dra sig ur loppet är mycket, mycket mindre. Dessutom ställer min hjärna om sig och träningen blir lite mer inriktad på det specifika loppet vilket aldrig kan skada.

För fyra år sedan sprang jag tydligen med musik. Bilden från 2009

För fyra år sedan sprang jag tydligen med musik och mängder av hår.

Så nu är anmälan inne för Göteborg Marathon 2013 vilket blir tredje gången. Bilden ovan är från 2009 och den andra gången var förra året. Nu hoppas jag på en fin resa på några timmar från Slottsskogsvallen till Amundön och tillbaka, gånger två, i oktober.

SVT:s En Klassiker

Igår kväll bänkade jag mig vid TVn för att se premiäravsnittet av SVT:s dokumentärserie om En Svensk Klassiker. Vi fick följa fyra personer som genomför klassikern och deras tankar och förberedelser. I gårdagens avsnitt var det Vätternrundan 2012 som visades.

Deltagarna

Deltagarna

Jag tycker att det var en bra inledning. Lite för lite fokus på hur de tränat inför loppet, det enda vi fick veta var att Anders inte cyklat en meter senaste året innan loppet och att Fredrik cyklat 80 mil. I övrigt fångade de känslan i Vätternrundan även om jag inte var med det året.

Tidsmässigt lyckades de helt ok. Snabbast var Fredrik med drygt 13 timmar och långsammast var Anders med nästan 17 timmar.

En annan synpunkt är att det vore kul att få följt nån som satsade lite mer på tider än de gjorde. Nån som körde ungefär som jag alltså, eller snäppet snabbare. Men en bra sak med det är att många fler kommer få upp ögonen för vilken prestation jag faktiskt gjort när jag genomförde min klassiker.

Konstigt vad som triggar saknad

Satt och kollade igenom musikförslagen som Spotify ger mig baserat på vad jag lyssnat mest på m.m. Man hittar ju en hel del roliga, nya och bra grejer där. Men så dök detta upp och genast blev jag nästan tårögd av saknad efter min son.

ehmpSaken är den att sonen sett på En himla många program hemma hos sin mamma och nu skrattar han högt åt låtar som t.ex. Inte tråkigt alls om kamrer Larsson. Han är väl för rolig… Så nu sitter jag på jobbet och saknar honom lite mer än vanligt.

Och lyssnar på Inte tråkigt alls 🙂