I lördags – tidigt på morgonen – startade jag i mitt livs första Vätternrunda. Första skriver jag, för jag tror att det kan bli fler. Och jag rullade i mål några timmar senare, men dit kommer jag om en stund. Jag tänkte att jag börjar från början…

Fredag morgon lastade jag upp min egen cykel på taket på bilen och körde till Sjövik för att hämta min vän, kollega, mentor, idol, etc, Niklas. Lite orolig var jag allt för att cykeln skulle ramla av men den stod fint kvar i Sjövik och där lyftes således en cykel till upp på taket. Snart var vi iväg och körde genom regn och rusk mot Motala, med förhoppningar om att regnet skulle sluta innan vi skulle starta.

Ett kort stopp i Alingsås

Ett kort stopp i Alingsås

Eftersom Niklas jobbar på sajten Cykla som samarbetar med Vätternrundan var vi inbjudna till lite VIP-aktiviteter under helgen och det startade redan vid ankomst där vi fick en kort informationsträff med organisationen och det smakade fint med kaffe och jordgubbstårta efter 4 timmar i bilen. Därefter skruvade vi på alla våra flaskhållare och ramväskor m.m. och rullade ut i Motala för att se så att allt funkade som det skulle på cyklarna.

Glada och laddade, 12 timmar till start ungefär

Glada och laddade, 12 timmar till start ungefär

Sen var det dags för en tallrik med godsaker i VIP-tältet vid starten och då hade de första tävlande redan startat, då starten gick redan 19:30. Imponerande att veta att de som gav sig ut där skulle cykla hela natten. En rolig detalj är att jag träffade en kompis från lumpen – som jag inte träffat sedan 1998 – där i VIP-tältet.

Det blev en tidig kväll, eftersom vi hade en tidig morgon. Redan klockan 03:30 ringde klockan och vi lallade ner till receptionen på hotellet för att äta någon liten frukost. Några mackor och lite yoghurt blev det. Sen dra på sig cykelkläderna och dra sig mot starten. Det var inte varmt där klockan 04:54 när vår start gick men vi cyklade oss varma senare.

Så redo jag kunde bli. Minuter kvar till start bara...

Så redo jag kunde bli. Minuter kvar till start bara…

Första milen köra vi ensamma, jag och Niklas. Så ensamt att vi undrade om vi kört fel. Vi såg ingen före oss och ingen efter. Men till slut kom Fredrikshofs tjejklunga ikapp oss och vi hängde med dem. Bra draghjälp i några mil i motvinden ner mot Jönköping. P.g.a. lite kisspauser tappade vi dem dock senare.

Väl framme i Jönköping var det skönt att få vända om och ha vinden snett från sidan istället för som motvind. Helt bra vind var det kanske inte nu heller men ganska ok ändå. Efter ett depåstopp i Fagerhult kom vi ilag med en bra sub10-klunga och det gick riktigt fort ett tag. Kanske nästan för fort, så vi kopplade loss oss från dem efter 3-4 mil och tackade för draghjälpen.

Efter sisådär 24-25 mil kändes det tydligt att Niklas hade mer kraft kvar än jag. Själv hade jag energi så det räckte men kraften i benen var slut. Höfterna värkte, knäna gjorde ont. Armbågarna(?) sved. Och rumpan, eller snarare sittknölarna, var typ bortdomnade… Jag släppte Niklas när han gick med en snabbare klunga och de sista 5-6 milen körde jag själv och då var det motvind igen efter rundning av norra spetsen av sjön. Motluten kändes som nån brant stigning på K2 och nedförsbackarna gav inte mycket extra fart, så kändes det i alla fall. Fast mest var det nog mentalt.

Till slut körde jag i alla fall i mål och klockan stannade på 10 timmar och 53 minuter. Jag var nöjd. Riktigt nöjd med att ha klarat av Vätternrundan och än mer nöjd med att ha klarat av min satsning på En Svensk Klassiker!

Nöjd i mål

Nöjd i mål, även om det kanske inte ser så ut

Efter att ha konstaterat att kön till pastasalladen var alldeles för lång lyckades vi uppbåda kraft för att cykla 200 meter till hotellet och beställa pizza. Sen slocknade vi en stund för att avrunda kvällen på supé med arrangörer, sponsorer och annat trevligt folk.

Redan vid 4-tiden på söndagsmorgonen lastade vi bilen och körde hem mot Sjövik och Göteborg då vi båda hade grejer att göra på söndagförmiddagen. Men döm om vår förvåning när vi fick veta att McDonalds inte serverar frukost före klockan 06:00. Så vår frukost, i Jönköping, fick bli kaffe och McFeast 🙂

Niklas lastar upp

Niklas lastar upp

En i sanning fantastisk helg!

Ok, de sista 5 milen var jobbiga.
Ok, jag ska göra fler långpass inför nästa runda.
Ok, det finns mycket att göra bättre.

Men en upplevelse jag sent glömmer och inte minst, nu är jag klar med min klassiker. Så vad ska jag satsa på nu då?  Triathlon? Snabbare marathon? Ultralöpning? Framtiden får utvisa. Nu ska jag njuta av allt och dessutom få ett barn till om nån månad. Men först ska jag njuta av presenten jag fick av min underbara flickvän Hanna efter att ha klarat Klassikern, en timmes thaimassage…