I morse när jag vaknade undrade jag lite vad det egentligen är jag håller på med. Här skulle jag sätta mig på cykeln och köra 114 km Hisingen Runt med mina kollegor Yann och Petri. Men det var inte mycket att tveka på så fyra rostade mackor, en tallrik yoghurt och en kopp kaffe senare satt jag på cykeln på väg till starten.

Glada och laddade innan start

Glada och laddade innan start

Hittade Petri – eller om han hittade mig – och efter nån minut dök Yann med familj upp också. Lite mekande och lite uppsnack och sen rask fart mot starten och inte långt senare var vi iväg.

Dags att rulla mot starten

Dags att rulla mot starten

Den första milen körde vi om många andra grupper och det var lite trixigt att komma runt dem ibland men vi hade bra fart och klungkörningen på oss tre gick finfint. Efter några mil började det komma lite uppförsbackar och motvinden kom och gick under hela tävlingen. Vi hakade på en annan grupp ett tag, andra grupper hakade på oss. Kilometer efter kilometer passerade. Mil efter mil passerade. Nånstans runt 40-50 km skulle jag tro började jag släppa en lucka oftare och oftare till Yann och Petri och jag erbjöd dem att köra fri fart men de höll mig sällskap ändå. Speciellt uppförsbackarna var jobbigare än vanligt och låren brann och mjölksyran kom allt oftare och snabbare.

Jag in action

Jag in action

Petri in action

Petri in action

När vi väl vänt vid 55 km och tog oss söderut igen var det lite lättare men de andra var starkare än jag och runt 80-90 km drog de med en annan klunga och sen såg jag dem inte förrän i målet. Men jag hittade andra att köra med och det var dessutom ganska lättkört, förutom att jag här kom ikapp mängder av cyklister som körde den korta rundan, 50 km, och där var det en hel del ”söndagscyklister” som inte riktigt visste vad de gjorde. Men det gick bra det med.

Sista 5 km gick i motvind och jag räknade verkligen ner dessa kilometrar. Och det var väldigt skönt att köra under målbågen och få kliva av cykeln efter 3:49:25 vilket gav ett snitt på 29,8 km/h.
Trist att missa 30-gränsen med så lite.

Yann trött? Jag dricker Snickers som smält i ryggfickan och tjôtar med Petri

Yann trött? Jag dricker Snickers som smält i ryggfickan och tjôtar med Petri

Det här var mitt näst längsta pass men bara 5 km kortare än det längsta och dessutom så var ju detta utan pauser. Ett tvåminuters depåstopp kostade vi på oss vid 55 i och för sig.

Sjukt nöjd med loppet. En aning trött i ländryggen. Lite trött i låren. Lite ont i axlar och nacke. Men oj så kul det är att cykla. Väl hemma var det bara att duscha och tända grillen. Inget slår nygrillad biff som återhämtningsmat.

Två glada medaljörer, var den tredje är vete fasen

Två glada medaljörer, var den tredje är vete fasen

Tack för foton Yann och Åsa!