Ok, det har tagit emot lite att skriva en race-report av årets varv. Det gick ju inte så bra som jag ville och framgång är alltid mycket roligare att skriva om än motgång, men det är i motgång man växer – eller hur är det man säger.

Frukostladdning på uteplatsen. Underbart

Frukostladdning på uteplatsen. Underbart

Jag lämnade av sonen hos sin mor redan tre timmar före start och påbörjade sedan resan mot Slottsskogsvallen. Lite gå på toa, lite trippelkolla packningen och sen iväg. Kom nog fram till Fit-Eva nån timme före start, precis lagom för att hinna snacka lite skit, byta om och dricka lite mer Resorb. Det var ju för böfvelen 31 grader…

Resorb - eller nåt liknande

Resorb – eller nåt liknande

Mitt mål med varvet var för övrigt att komma under 1:35 igen, som jag gjorde i Kungsbacka.

Starten gick och jag sprang på. Kunde väl inte riktigt hejda mig utan första kilometern gick på 4:15 ungefär och andra något långsammare. Så långt ungefär samma farter som i Kungsbacka. Men sen blev det bara sämre och sämre. Uppför säldammsbacken var det tungt men gick ändå hyfsat och sen lätt ner till vätskekontrollen vid 4 km. Uppför Älvsborgsbron fattade jag att det inte blir nåt rekordvarv. Oj vilka tunga ben i värmen.

Fick ändå hyfsat klipp i steget nedför bron och på platten på Hisingssidan men vid 10 km passeringen insåg jag att jag bara fick fokusera på att komma i mål. Tiden fick mer eller mindre bli vad den blev. Och det var stundom lite kamp att ens bara komma i mål. Uppför Göta Älvbron var jag beredd att börja gå men klarade mig från detta skamgrepp.

Mycket vatten över huvudet senare kom jag i alla fall i mål, på 1:47:05.

12 minuter sämre än planerat. Men men, det var för jäkla varmt.

Hämtade upp sonen hos sin mor och åkte tillbaka till Eva för lite AfterRun. Trevligt som alltid Eva. Tusen tack!

Resten av helgen blev också varvsinspirerad då jag åkte med sonen och hans bonussyskon till Minivarvet och Lilla Varvet. Lite AfterRun blev det då också, på Triumfglass 🙂

Två generationers medaljer. Olika stora fast jag är nog mer stolt över sonens lilla än min egen.

Två generationers medaljer. Olika stora fast jag är nog mer stolt över sonens lilla än min egen.