Som vanligt kommer Kungsbackaloppet på mig alldeles för fort och jag är helt oförberedd för loppet. Helt plötsligt är det bara dags liksom och jag har inte anmält mig, inte skaffat barnvakt och inte ens börjat fundera på mental laddning. Men, på nåt sätt brukar det ordna sig och så blev det även i år. Så i lördags stod jag med ca 200 andra löpare utanför Kungsmässan i Kungsbacka redo för stordåd.

Nummerlappen hämtad

Nummerlappen hämtad

I folkvimlet såg jag plötsligt min gode vän och f.d. kollega tillika chef Krister stå och vinka åt mig. Han var där för att jaga sin dröm att springa halvmaran snabbare är 1:24:24. Min målsättning var i sammanhanget blygsamma 1:35-1:40. Vintern och våren har ju fokuserats på skidåkning och cykel/spinning så det har ju varken blivit många snabba pass eller många långa pass löpning. Innan loppet hade jag inte sprungit över 11 km sedan Göteborg Marathon i oktober… Det kunde väl inte gå vägen detta va?

Starten gick jag jag sprang. Oj vad jag sprang. Det kändes att det gick fort men ändå hyfsat kontrollerat, men när 1:a kilometermarkeringen passerades på 4:06 fattade jag att det gick för fort. Jag saktade ner på tempot, men inte för mycket, och 2:a kilometern gick på 4:15, 3:e på 4:17 och sen kom jag ner i mer kontrollerad fart runt 4:25-4:30 där jag pinnade på. Det var såklart jobbigt och benen blev tröttare och tröttare men andningen funkade bra och jag intalade mig själv att ”det går bra, snart är det bara hälften kvar” och när hälften passerats så blev det istället ”det går bra, du ska ju ändå hela vägen tillbaka så du kan lika gärna springa fort”.

Någon kilometer här och där gick långsammare än 4:30 men jag började runt 13-14 km tro på en tid under 1:35 vilket skulle innebära personbästa. De sista tre kilometrarna valde jag att löpa blint. Jag tittade inte på klockan utan matade på så mycket jag hade och knäppte av klockan i mål på 1:34:12 vilken sedan blev en sekund till i officiell tid. Så det nya personbästat lyder 1:34:13, över minuter bättre än det förra.

Och detta utan att fokusera på löpträningen, eller kanske just därför?

Och just det, Krister klarade sitt mål också. Och på sin födelsedag. Tror det kan ha varit en av de bästa födelsedagspresenterna i år kanske?

Lycklig i mål i soligt Kungsbacka

Lycklig i mål i soligt Kungsbacka