Vansbrosimningen

Nu har min resa mot En Svensk Klassiker verkligen börjat för igår simmade jag de 3000 metrarna som utgör Vansbrosimningen.

Men det hela börjar lite tidigare. Redan i fredags körde jag och min flickvän H från Göteborg till Grangärde, ett litet samhälle ca 7 mil sydost om Vansbro. Där hade vi hittat ett trevligt hotell som fick utgöra basen i vår Dalarna-weekend. Vi anlände ganska sent så kvällen blev lugn och skön, vilket var behövligt efter 5-6 timmar i bilen. Ett par glas rosé och lite godis 🙂

Grangärde hotell

Lördagen blev lite mer innehållsrik. Som alltid när jag kommer till ett nytt ställe så vill jag utforska stället till fots, med löpardojorna på. Så blev det också här. En kort runda på en dryg halvmil där jag ofta mötte otroligt fina veteranbilar eftersom det dagen till ära anordnades ett veteranbilsrally i Grangärde.

Sen bar det av mot Falun för att hälsa på min faster och hennes man. En riktigt god lunch hade faster gjort iordning och ett par timmar gick otroligt snabbt. På vägen tillbaka till Grangärde passade vi på att kolla in Falu Gruva.

Stora stöten - Falu Gruva

Sen tillbaka hem till hotellet och ladda där rosén byttes mot rött och godiset mot chips. Fint ska det va 😉

Själva Vansbrodagen tänkte vi komma iväg i god tid. Så vi åkte så att vi borde ha haft 2 timmar i Vansbro innan min start men de siste 4 km tog en dryg timme att köra. Och precis när vi körde in i Vansbro började regnet ösa ner. Men men, vi som skulle simma skulle ju bli blöta ändå, det var bara trist för alla som var med som påhejare.

Jag hann till min start, med fem minuter tillgodo. Ner i vattnet som inte var så kallt som jag befarat och sen bara simma på. Det kändes rätt kul ändå och när jag fick se en boj med texten ”1500” på så fattade jag att jag redan simmat hälften och det kändes faktiskt rätt trist att veta att det bara var hälften kvar.

Efter drygt 2000 meter svänger man höger upp i Västerdalälven och strömmen som hjälpt en i Vanån är plötsligt mot en i Västerdalälven. Här blev det betydligt kämpigare att simma. Men ändå helt ok.

Dunkade handen i tidtagningsplankan och var nöjd med mig själv. Såg en klockan och räknade ut att jag nog klarat mig runt 1 timme och 10 minuter men såg sen att det bara gått 1:06:54. Betydligt bättre än jag vågat hoppas!

Den eftertraktade medaljen

Summa summarum så var det rätt kul. Jag kan tänka mig att göra om det men ärligt talat så känns det lite knepigt att köra/åka i 5-6 timmar i varje riktning för att simma i en timme. Men vi får se. Nästa Lidingöloppet!

Fast först är det ju jubileumsmarathon på lördag 🙂

1 kommentar

  1. Det är så en riktig idrottsman laddar… med godis och vin…inte undra på att det går bra.

    Ses snart!

Kommentera

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

*

© 2017 jBrodin

Tema av Anders NorenUpp ↑