Monthly Archives: juli 2012

You are browsing the site archives by month.

Kärlek och saknad

Ibland saknar jag min son så otroligt mycket. Han bor hos mig varannan vecka och hos sin mamma varannan vecka och han är den mest underbara unge man kan tänka sig. Visst, han är busig ibland, och han lyssnar inte alltid och det är alltid – alltid – full fart. Men det är alltid kärlek mellan oss. Det är ”du och jag, pappa” eller ”du och jag, Oskar” i samma anda som mellan Emil och Alfred i Astrids saga.

Älskade Oskar - från i fredags i Pettsons och Findus hus på Gröna Lund

De veckor han inte är hos mig saknar jag honom alltid såklart. Ibland mer än annars. Ibland lyckas jag tränga bort att jag saknar honom och ibland kan jag känna hur en tår börjar bildas i ögat när jag tänker på honom.

Älskar dig Oskar, längtar tills på måndag!

Klassikersatsningen framåt

Vansbrosimningen är avklarad. Vet att jag har tjatat om det nu ett tag, men I’m on a high… Nästa delmoment är Lidingöloppet och därefter Vasaloppet och jag fullföljer Klassikern i juni nästa år med Vätternrundan.

Träningen framåt tänkte jag mig såhär:
För att lyckas bra på Lidingö behöver jag nog framför allt fortsätta med löpträningen som jag gör idag men träna lite mer i Lidingöliknande terräng. T.ex. Skatås eller Änggården. Parallellt med detta ska jag komma igång med rullskidor för att successivt bli starkare i de nödvändiga musklerna och få in lite teknik. Ska också kolla om min skidklubb, IK Stern, har några bra träningstillfällen för rullskidor under hösten så att jag kan få lite hjälp med det hela.

Vätternrundan ligger så långt fram i tiden så tankarna är inte så fokuserade på det, men cykla lite då och då och fortsätta med spinningen, kanske till och med trappa upp den, under hösten och vintern tror jag är bra.

Ingen våtdräkt på hyllan här inte

Det är en dryg vecka sedan Vansbrosimningen avklarades och när jag började simträna inför denna tävling, nån gång i mars, tyckte jag att simning var ganska tråkigt, för att inte säga jättetråkigt. Längd efter längd i bassängen på Valhalla i trängseln med en massa överviktiga pensionärer som inte har nåt bättre för sig än att ligga och flyta lååångsamt. Så jag drog mig ganska ofta för att gå och simträna, även om jag visste att jag var tvungen, för att klara Vansbro.

En påminnelse om hur snygg och läcker jag är i våtdräkt

Efter nästan 10 km bassängsimmande blev det äntligen dags att börja testa färdigheterna i öppet vatten med våtdräkt. Vilken skillnad det var! Det går knappt att jämföra dessa två simupplevelser. Trängseln och stojet i bassängen byttes mot lugnet i sjön. Istället för pensionärer som var i vägen för mig simmande en gräsand upp bredvid mig och gjorde mig sällskap nån minut, på kanske 2-3 meters håll. Hon undrade väl vad jag var för en konstig and kanske?

Så kom själva Vansbrosimmet och jag trodde att våtdräkten efter målgång skulle förpassas till hyllan i väntan på min kommande triatlonsatsning (ska bara göra klart min Klassiker först :)) så döm om min förvåning när jag igår kände ett sug efter att dra på mig dräkten och simma en stund i Härlanda tjärn.

Det vore ju dumt att kämpa emot, så det blev 1100 meter simmat. Jämfört med vad jag är van att simma i så var det ganska hård vind igår vilket gjorde att det var lite vågor att kämpa emot. Men det gjorde bara upplevelsen ännu häftigare på nåt sätt. Lite som att springa i snöstorm 🙂

Så än så länge har inte våtdräkten hamnat på hyllan.

Jubileumsmarathon

Jodå, jag sprang jubileumsmaran i lördags. Det har bara varit lite för mycket annat så jag har inte hunnit skriva om det förrän nu.

Jag och sonen anlände Stockholm med tåget från Sundsvall dagen innan tävlingen och lyckades förflytta oss till Strandvägen och Hotell Diplomat där vi hade ett grymt stort och bra rum. Sonen fick en stor bäddsoffa helt för sig själv 🙂
Flickvännen kom några timmar senare och anslöt när jag och sonen hämtat nummerlappar (min och Niklas) vid Stadion.

Sonen var helt lyrisk över att ha åkt tunnelbana, det var för övrigt hans första besök i Stockholm, och det häftigaste tyckte han var de enormt långa rulltrapporna.

När vi väl var samlade alla tre spenderades kvällen på Gröna Lund och vi störtade i säng, trötta alla tre, vid 10-tiden.

Morgonen på tävlingsdagen började med en stor hotellfrukost. Med tanke på vad som stod på schemat för dagen så kunde jag verkligen unna mig att äta allt jag ville. Och lite till. Sen fördrev vi en stund vid vattnet och kollade på båtar innan det blev dags att byta om och förflytta sig till Stadion. Jag hade stämt träff med Niklas för att lämna över densammes nummerlapp och när det väl var gjort så fick jag lyckosparkar av flickvän och son och sen bar det iväg mot starten. Kände mig lite kissnödig men inget kom när jag försökte kissa så jag gick in på Stadion, inväntade saluten och började springa.

Det gick ganska bra i starten. Ingen trängsel att tala om, stämningen god och att springa inne på Stadion är alltid en häftig upplevelse. Men efter ett par km började jag känna mig riktigt kissnödig. Tänkte att det kanske går över, ibland gör det ju det, men det gjorde det inte. Så när jag ändå var tvungen att stanna för att knyta skosnöret så passade jag på att gå in i skogen och kissa. Tappade nog en minut på det, men oj oj oj vad skönt det var 🙂

Efter att ha passerat milen på knappt 55 minuter började jag känna lite början till ont i knäna. Började fundera på vad som var annorlunda mot ett vanligt träningspass där jag inte får ont och farten var ju det givna svaret. Så jag ökade farten och det släppte. Mötte Niklas – som startade 10 minuter före mig – när jag sprungit ca 20 och han 22 och vi high-fivade varandra och var vid gott mod.

Vändningen kom och det kändes skönt att ha ungefär hälften avklarat. Fortfarande kändes det lätt och skönt men nånstans runt 27 km började farten avta. Orken började ta slut och benen började verkligen värka. Vid 30 km fanns inte mycket ork kvar och nästan varje uppförsbacke fick bli en promenadpaus. Efter ca 37 km passerade jag Niklas, och nu var det inget high-fiveande. Trötta killar…

Vid 40 km kunde man välja att springa originalsträckan från 1912 (40075 m) eller ta en extra sväng på drygt 2 km för att få till ett ”riktigt” marathon och självklart valde jag det riktiga. Men de två km kändes jobbiga. Men skönt när de var avklarade.

Joggade trött över mållinjen på 4:06:28, ca 10 minuter sämre än jag trott.

Mitt livs näst bästa marathonlopp ändå, så nu i efterhand är jag ganska nöjd. Och personbästat kan jag slå en annan gång.

Sista passet före maran klart

Igår kväll genomfördes sista löppasset före lördagens Jubileumsmarathon. Ett 8 km pass med negativ split på de norrländska småvägarna där min syster bor.

Känslan var skön och jag tror att en fart kring 5 min/km blir planerad utgångsfart. Men vi får se.

Målet med maran är att ta mig in under 4 timmar, det räcker. Det innebär iofs nästan automatiskt pers eftersom mitt nuvarande marapers ligger på knappt 3:59

Nu laddar jag, med ostkrokar och öl 🙂

Börjar väl ladda lite då

På lördag smäller det. Årets andra marathonstart och (förhoppningsvis) årets första marathonmålgång några timmar senare. Trots bloggens namn är marathonlöpningen inte årets stora mål. Varken att få in så många eller så snabba marathonlopp som möjligt. Målet är klassikern och de ingående grenarna och nu är ju som sagt Vansbrosimmet i alla fall avklarat.

Men visst vore det kul att få till en bra mara på lördag. Så jag börjar ladda lite. Mentalt och fysiskt. Är hos min syster utanför Härnösand med sonen den här veckan och på fredag åker vi ner till Sthlm för att möta upp H och bo på Hotel Diplomat under helgen. Fint ska’re va 🙂

Idag blev det i alla fall en liten jogg på en dryg halvmil under tiden som sonen och hans kusiner lekte mamma-pappa-barn under övervakning av min syster. Imorgon kanske det kan bli uppåt milen. Sen vila resten av veckan och förhoppningsvis gott att äta och gott att dricka. Det är så jag laddar.

Vansbrosimningen

Nu har min resa mot En Svensk Klassiker verkligen börjat för igår simmade jag de 3000 metrarna som utgör Vansbrosimningen.

Men det hela börjar lite tidigare. Redan i fredags körde jag och min flickvän H från Göteborg till Grangärde, ett litet samhälle ca 7 mil sydost om Vansbro. Där hade vi hittat ett trevligt hotell som fick utgöra basen i vår Dalarna-weekend. Vi anlände ganska sent så kvällen blev lugn och skön, vilket var behövligt efter 5-6 timmar i bilen. Ett par glas rosé och lite godis 🙂

Grangärde hotell

Lördagen blev lite mer innehållsrik. Som alltid när jag kommer till ett nytt ställe så vill jag utforska stället till fots, med löpardojorna på. Så blev det också här. En kort runda på en dryg halvmil där jag ofta mötte otroligt fina veteranbilar eftersom det dagen till ära anordnades ett veteranbilsrally i Grangärde.

Sen bar det av mot Falun för att hälsa på min faster och hennes man. En riktigt god lunch hade faster gjort iordning och ett par timmar gick otroligt snabbt. På vägen tillbaka till Grangärde passade vi på att kolla in Falu Gruva.

Stora stöten - Falu Gruva

Sen tillbaka hem till hotellet och ladda där rosén byttes mot rött och godiset mot chips. Fint ska det va 😉

Själva Vansbrodagen tänkte vi komma iväg i god tid. Så vi åkte så att vi borde ha haft 2 timmar i Vansbro innan min start men de siste 4 km tog en dryg timme att köra. Och precis när vi körde in i Vansbro började regnet ösa ner. Men men, vi som skulle simma skulle ju bli blöta ändå, det var bara trist för alla som var med som påhejare.

Jag hann till min start, med fem minuter tillgodo. Ner i vattnet som inte var så kallt som jag befarat och sen bara simma på. Det kändes rätt kul ändå och när jag fick se en boj med texten ”1500” på så fattade jag att jag redan simmat hälften och det kändes faktiskt rätt trist att veta att det bara var hälften kvar.

Efter drygt 2000 meter svänger man höger upp i Västerdalälven och strömmen som hjälpt en i Vanån är plötsligt mot en i Västerdalälven. Här blev det betydligt kämpigare att simma. Men ändå helt ok.

Dunkade handen i tidtagningsplankan och var nöjd med mig själv. Såg en klockan och räknade ut att jag nog klarat mig runt 1 timme och 10 minuter men såg sen att det bara gått 1:06:54. Betydligt bättre än jag vågat hoppas!

Den eftertraktade medaljen

Summa summarum så var det rätt kul. Jag kan tänka mig att göra om det men ärligt talat så känns det lite knepigt att köra/åka i 5-6 timmar i varje riktning för att simma i en timme. Men vi får se. Nästa Lidingöloppet!

Fast först är det ju jubileumsmarathon på lördag 🙂

Vansbro – det närmar sig

Imorgon strax efter lunch börjar Jogguaren rulla norrut mot Dalarna. Bara det i sig ska bli kul. Roadtrip med H och ett gäng podcasts från Sommar i P1 laddade på telefonen är kul och en mysig weekend på pittoreskt(?) landsortshotell i Grangärde verkar också lovande.

Att jag sen på lördag ska träffa min kära faster som jag inte sett på drygt fyra år ska bli fantastiskt kul. Längtar efter det, Stinta, vi ses!

Men det är trots allt på söndag som det gäller. Det är då, klockan 13:24, som jag ska bege mig ner i vattnet och simma Vansbrosimningens 3 km. Fjärilarna börjar fladdra lite i magen, men det ska nog gå bra. Är mest nervös för att få en fot i ansiktet eller så. Men jag får ta det försiktigt i starten bara.

Håll alla tummar ni har för mig på söndag eftermiddag, tack!