Monthly Archives: maj 2012

You are browsing the site archives by month.

Dyrt att äta nyttigare ute

Igår blev det lite tight om tid efter bl.a. läkarbesök med sonen och senare även utvecklingssamtal på dagis. Och vi skulle ändå förbi Backaplan och handla lite så vi passade på att besöka Subway.

Jag tycker Subway är riktigt gott. Och det känns väldigt mycket nyttigare än McDonalds, BurgerKing eller sånt. Men… det är bra mycket dyrare också…

Jag och sonen hade ju lätt kunnat äta oss mätta för under hundringen på nåt av de vanliga burgarställena, men på Subway gick kalaset loss på drygt 150:-
Nu betalar jag gärna för att vara nyttig. Typ i alla fall… Jag menar, frukt är dyrare än godis men jag köper ganska mycket frukt. Men det är lite snett här i världen när det nyttigare och naturligare nästan alltid är dyrare än det onyttiga onaturliga alternativet.

Kalsonger med påse för paketet

Det kom ett paket hem i brevlådan. Ett paket innehållandes ett par kalsonger. Helt överraskad blev jag ju inte för veckan innan hade jag blivit uppringd och tillfrågad om jag ville vara med och prova kalsonger, eller som pressmeddelandet som fanns bifogat benämner dem: ”Funktionsunderkläder för långdistanslöpare”.

På pappret låter det jättebra. Saker som inga sömmar är ju grymt. Samma med ventilationszoner och storlek efter midjemått. Det har dock kommit en del i vägen och det var inte förrän i helgen jag kom ut på ett pass med dem.

Att ta på sig dessa kalsonger känns lite som att ta på sig en rymddräkt. Ovant, en del inställningsmöjligheter och sen ska de ädla kroppsdelarna (ja, på svenska: pungen och kuken) stoppas in i en påse som håller dem borta från resten av kroppen och därmed gör det lite mindre varmt. Riktigt ovan grej.

Men jag gav det ett försök och efter en initial kilometer där jag verkligen kände efter hur det kändes så kom jag fram till att det inte kändes alls. Eller, jag kände ju att det var annorlunda, men på ett bra sätt. Provrundan blev bara 10 km men ett positivt första intryck av användandet.

Några negativa saker har jag dock också upptäckt.

De kalsongerna jag fick är lagom i midjan men är lite för stora i benen. Det betyder att de hänger och sladdrar en liten liten aning. Och längst ner på benen finns en liten silikonkant som ska hålla benen på plats, men där är de alltså lite för stora, eller om mina lår är för små? 🙂

De är också lite långa i min mening. Eftersom de ventilerar bra vill man ju ha dem på sommaren och då vill man ju ha så lite på sig som möjligt egentligen. De här går nästan ner till knät som ni kan se på bilden ovan, och har man shorts sticker kalsongen alltså ner en bra bit under shortskanten. Och har man korta tights så blir det nästan som två par korta tights på varandra.

Jag har som sagt bara testat dem en gång, blir fler gånger, för de två nackdelarna till trots tror jag det är bra grejer.

Mer info om kalsongen Frigo No1 finns här:
http://www.revolutionwearinc.com/index.php/page/index/13

Stabil vikt

De senaste två veckorna har jag gjort ett experiment. Inte nåt särskilt avancerat experiment men jag har skippat att skriva ner allt jag äter i Viktväktarnas matdagbok för att se vad som händer om jag styr matintaget med sunt förnuft istället. Alltså – klarar jag mig utan Viktväktarna nu?

Det har inte varit lätt. Speciellt nu när det har varit fint väder som nästan kräver glass 🙂 Invägningen i morse var i alla fall ett glädjebesked.

69,5 kg, d.v.s. precis på min målvikt. Och jag verkar ändå stabilisera mig kring den vikten om man ser grafens utseende. Skönt!

Maran som blev ett långpass

Tanken var ju god…

Fick frågan för nån vecka sen om jag ville vara med i ett lag på Marathonstafetten i Trollhättan och det tänkte jag skulle kunna bli kul. Sen blev det inget med laget, men jag startade ändå, som ett enmannalag och det skulle bli min debut på marathondistansen för året. För detta bestämde jag mig i måndags…

Så jag hade ju inte laddat särskilt länge, varken fysiskt eller mentalt, men vad kan gå fel? tänkte jag…

Kom till Trollhättan i god tid trots en massa vägarbeten och sånt som jag verkligen inte tycker om när man har en tid att passa. Hämtade nummerlappen, hälsade på lite folk och bytte om. Kände mig ganska laddad och taggad. Men det var varmt, otroligt varmt…

Klockan 17 gick starten och efter sisådär 100 meter kom första otrevliga överraskningen. En brant nedförsbacke med grusväg/skogsväg som underlag. Och jag menar brant, jag fick liksom hålla emot nedför.
Sen kom en lång och flack raksträcka med asfalt och sista kilometern gick uppför, blandat asfalt, skogsväg, stig och gräs. Och hårnålskurvor var det gott om på sista kilometern.

Betade av 5 av 18 varv på första timmen och höll ett ganska ok tempo trots allt. Men efter drygt 20 km började jag känna nåt konstigt i knät. Inte löparknä, men nåt som inte kändes bra. Jag kämpade på till 30 men där tänkte jag ”Detta är inte årets stora mål och det är inte värt att dra på sig nån skada”.

Lite besviken, men inte så farligt faktiskt, duschade jag, bytte om och åkte till Max för ett Supreme-mål. Självklart hade jag velat bärga hem årets första marathonplakett, men den kommer på Jubileumsmaran istället. Och det stora målet är ändå En Svensk Klassiker just nu, det får jag inte glömma.

 

Överlevde farligt möte

Igår arrangerade min arbetsgivare Star Republic eventet Världens Farligaste Möte på Liseberg och det var riktigt kul. Först på dagen fick vi höra en massa vettiga tankar om e-handeln och nätanvändandet nu och i framtiden som grand final på dagens föreläsningar talade Neil Strauss, författare till böcker som The Game och The Dirt. Fantastiskt!

Jag och mr Strauss

Efter detta hade åkattraktionerna Balder och Atmosfear hyrts och vi fick åka så mycket vi ville. För egen del blev det en gång i Atmosfear och sex eller sju gånger i Balder.

Men, farligheten till trots, överlevde jag. Även om jag ska erkänna att jag var lite rädd i Atmosfear…

En spontan mara kanske?

Tanken var att ett gäng av oss som har med jogg.se’s tekniska och/eller redaktionella drift att göra skulle springa Marathonstafetten i Trollhättan på onsdag men det verkar tyvärr inte bli nåt av det. Marathonstafetten är speciell på så sätt att den består av 18 sträckor och laget kan bestå av allt från en till 18 löpare och hur sträckorna fördelas är helt upp till laget.

Nu blev det ju så att jag redan mentalt hade ställt in mig på en resa till Trollhättan på onsdag för löpning, och då får det väl blir så ändå. Varför inte liksom? Så jag blir ett en-manna-lag och klämmer alla de 42 kilometrarna själv. Vad kan gå fel?

Planen är att inte ta det så allvarligt. Hittills i år har jag inte fått till något långpass längre än ca 22-23 km och här har jag chansen att tillsammans med massor av andra människor göra ett riktigt långt pass.

Så får det nog bli. Årets första mara 🙂

Jag måste ju göra skäl för aliaset ”MarathonJohan”

 

Runners World vs. Aktiv Träning

Jag har prenumererat på Runners World så länge jag kan minnas – eller i alla fall så länge jag har löptränat. Och jag tycker artiklarna kommer igen år efter år efter år, tidningen blir ofta liggande i flera veckor innan jag ögnar igenom den på 10 minuter och sedan förpassar den till tidningsåtervinningen.

I samband med att startbeviset till GöteborgsVarvet kom hem så kom också ett erbjudande om prenumeration på tidningen Aktiv Träning. Jag har köpt lösnummer av den ibland men tänkte att jag ger den en chans på prenumeration. Så nu under några månader kommer jag ha dubbla tidningar och sedan avgör jag vilken jag ska fortsätta prenumerera på.

Lovar att återkomma med recensioner och/eller beslut här på bloggen.

Vad tycker du som läser detta om RW resp AT? Eller nån annan tidning. Det finns ju en hel del träningsrelaterade tidningar. Förutom dessa är Cykeltidningen Kadens nog den enda jag läser då och då. Tips på andra mottages gärna.

Varvetutmaningen – så gick det

Som ni kanske minns så skrev jag dagarna innan Varvet om en utmaning mellan mig och idrottsmannen Niklas Karlsson och nu – en knapp vecka efter Varvet – känner jag mig redo att offentliggöra resultatet.

Resultatet, skärmdumpat från GöteborgsVarvets hemsida

Så segraren i kampen blev alltså jag, självaste MarathonJohan 🙂 Med nästan 4 minuter till på köpet.

Det här ska jag påminna Niklas om ofta…