Tankar om snällhet

Igår fick jag höra – och jag har hört det tidigare också – att jag är för snäll.

Kan jag vara för snäll? För snäll för vem? Inte för den jag är snäll mot i alla fall va?

Så då borde hela grejen med att jag är för snäll helt enkelt vara att jag gör något så att jag själv blir lidande, till förmån för någon annan. Och den som då säger att jag är för snäll är ju faktiskt snäll tillbaka som påpekar detta. Vilket i sig är nån form av indikation på att den jag är snäll mot är värd att vara snäll mot.

Och sen beror det väl såklart på anledningen till min snällhet också, om det är för snällt eller inte. Jag kan ju ha baktankar med det. Jag kan ju ha valt mellan två vägar att vandra där den ena vägen kan innebära att jag är för snäll men att jag också får mycket tillbaka av personen jag är snäll mot och den andra vägen kan innebära vad som helst. Kanske spretar sig den vägen vidare till vägar jag inte vill utforska.

Att vara snäll är otroligt viktigt för mig. Det är en stor del av den person jag är. Jag är en snäll kille… Men det är klart att det kan vara skadligt för mig att vara för snäll mot personer i min omgivning. Skadligt på så sätt att jag på nåt sätt blir, eller uppfattas som, mjäkig eller mesig. Men också skadligt på så sätt att jag kan försätta mig i situationer som jag inte vill hamna i.

Livet är ibland inte helt lätt alltså…

Men jag ska nog fortsätta att vara snäll, även om jag har fått mig en tankeställare och tänker lite annorlunda. I alla fall just nu.

One Thought on “Tankar om snällhet

  1. christina johansson on 20 november 2011 at 19:35 said:

    Jag älskar Dig för att Du är en snäll och go kille. Du är min älskade brorson som har hjärtat på rätta stället. Kram

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Post Navigation