Monthly Archives: maj 2011

You are browsing the site archives by month.

Stockholm Marathon 2011

I fredags körde jag, Niklas och Krister från Göteborg och Alingsås till Stockholm för en av löparsveriges stora begivenheter. Stockholm Marathon. Två ganska laddade ord. Ett riktigt kraftprov för de flesta som ställer upp. Ett omöjligt och orealistiskt mål för de allra flesta svenskar.

Jag stod vid sidan av i år. Plåtade för jogg.se och hejade på alla jag kände igen. Först vid starten där det var riktigt mäktigt att få stå bland resten av pressfolket på gångbron över Lidingövägen, och sedan vid Rålambshovsparken där löparna passerade efter 10 och efter 35 km.

Eliten och de riktigt vältränade motionärerna kom, och sedan massan som springer i mål på runt 4 timmar men sedan var det ganska fascinerade att stå och se löparna som passerade milen på 80-90 minuter. Vilka hjältar! Frågan är om de tog sig i mål, och om de gjorde det under maxtiden. Hur som helst så syntes det på de flesta av dessa att de verkligen njöt av att vara där. Antagligen ligger en lång resa, fysiskt eller mentalt, bakom starten i lördagens mara.

Visst var det lite surt att inte få springa själv. Förutsättningarna var ju optimala förutom den kanske lite för starka vinden. Men det var faktiskt kul att stå vid sidan av också. Och det blev ju en del bra bilder.

Men nästa år, då springer jag igen 🙂

Startmyllret sett från gångbron över Lidingövägen

Ledarna passerar 35 km, riktigt bra löpsteg på de killarna alltså...

Många fötter passerade oss

Även en marathonfotograf blir hungrig ibland 🙂

Genomgång av ca 600 bilder i vårt provisoriska kontor, eller "BaseCamp"

Joggbilen

Nu kan ni se denna bil rullandes på gator och vägar runt om i landet, kanske främst i trakterna kring Göteborg och Alingsås, men redan imorgon och på lördag gör Joggbilen ett besök till huvudstaden, där det såklart är marathondags.

Joggbilen vid Mjörns strand

Ser ni oss, hälsa gärna! Då blir vi glada!

Göteborgsvarvet 2011

En del av min uppladdning. Otroligt många givande samtal med löpare vid vår hörna av Crafts monter på Varvetmässan

Igår stod man där igen. På startlinjen för Göteborgsvarvet. Löparsveriges största folkfest, världens största halvmara. Förutsättningarna kunde knappt vara bättre. Lite vind som jag kanske hade kunnat vara utan, men i övrigt var vädret perfekt. Jag har fått vara frisk senaste månaderna och fått träna i lugn och ro. Efter att ha satt nytt pers med 4  minuter i Kungsbacka för en dryg månad sedan hoppades jag såklart på ytterligare ett pers, men att persa på Varvet är svårt har jag hört.

Jag ställde mig allra längst fram i min startgrupp, nummer 5 i ordningen, och hoppades därmed få fri väg runt mitt varv. Hoppades få slippa tränga mig med alla andra, och jag hade till viss del rätt. Den första halvmilen, som brukar vara trängst om man startar mitt i sin startgrupp, funkade hur bra som helst. Ingen trängsel att tala om och glada miner. Alla höll ungefär samma fart, runt 4:45/km. ”Kanske för snabbt för mig”, tänkte jag men körde på. Det kändes kanon!

På väg uppför Älvsborgsbron blev det stockning när vi hann ifatt de långsammaste löparna i gruppen före. En ganska lång passage tvingades vi att gå. Tror till och med att jag stod helt stilla i ett par sekunder. Vidrigt 😉 Man är ju där för att springa. Sen var det lite trångt på Hisingssidan. Där jag hade planerat att öka tempot tvingades jag istället att sänka tempot för att inte ta ut mig helt genom att kryssa mellan andra löpare. Jag gjorde bedömningen att mina krafter inte skulle räcka om jag höll på så.

Det var nog ungefär efter vändningen vid Götaplatsen som det lossnade lite igen. Så med 3 km kvar kunde jag springa på i mitt eget tempo igen och jag kollade inte ens på klockan. Jag sprang på så fort jag kunde. Mer än så kunde jag inte göra, oavsett vad klockan visade.

Mållinjen passerades på 1:43:51, personligt rekord, IGEN.

I och för sig bara med 29 sekunder, men ändå. Mitt halvmarapers är från Varvet. Bara en sån sak.

After-run med ett konstant högt intag av champagne för att fira alla framgångar.

Känns som att jag är odödlig för tillfället. Alla lopp jag ställer upp i persar jag på, så akta er om ni ser mig på startlinjen framöver.

Tour de Sagogången

Ja, än är vi inte på gång uppför de franska alptopparna i Tour de France, men några första stapplande steg att lära sig cykla på riktig cykel har sonen ändå tagit denna veckan. Ser lovande ut.

Klicka här för att se en liten cykelfilm

Sonen på "Blå blixen" som vi valt att kalla cykeln, en 12" Apollo

Skadad dagarna före Varvet

Igår var jag ute på mitt sista pass med lite fart i inför Varvet. Det blev inte så lite fart, jag snittade 4:18/km i 5 km vilket blev nytt pers på 5k. Men det kostade på. Skadad 3 dagar före Varvet, hur ska det nu gå på lördag?

Skadad som sagt

Jag tror att jag antagligen upprepade gånger sparkade på insidan av min vänstra vad med högerskon på ett sätt som jag inte är van. Kanske fick jag en lite annan benföring när farten blev lite högre än vanligt.

Varvet ska nog gå bra, ryktet om min död är överdrivet 😉

Första cykelloppet – Hisingen Runt

Så var det gjort. Hisingen Runt 2011 blev min första motionstävling utanför löparsfären. Detta var ett av mina mål för året och nu är det gjort.

Cykellopp - check

Uppladdningen kunde knappt ha varit bättre. En riktigt god hemlagad Spaghetti Carbonara i det allra bästa sällskap igår kväll. Ett glas vin och soffmys till ESC-finalen (förresten synd att inte Irland vann). Upp i morse, en macka och lite fil och sedan cykla de 4 km till Frihamnen som uppvärmning. Jag hängde lite och kollade in mina medtävlande och förundrades över att vissa gick in för hela grejen med liv och lust och cyklar för säkert 30-40 tusen medan andra körde på sina mammors skramliga cyklar från 1965… Öppet för alla helt enkelt.

Starten gick och vi trampade iväg. Jag hittade ganska snabbt mitt tempo och trampade på. Ibland cyklade jag om, ibland blev jag omcyklad. Allt gick finfint till ca 35-40 km när himlen öppnade sig och regnet började vräka ner. Men det var inte så mycket att göra åt det. Trampa på helt enkelt. Nånstans här började jag förstå att banan inte heller var 50 km, snarare drygt 55, och den vetskapen gjorde mig lite sur av nån anledning.

Efter 50 km, när jag alltså borde vara i mål, kom det en jättetrevlig hagelskur. Följd av mer regn. I det här läget var händerna så kalla att det började bli svårt att växla och bromsa. Trafiksäkerheten kändes sådär. Speciellt med tanke på att glasögonen var lite för mörka när solen försvunnit och dessutom täckta av vattendroppar. Farten sänktes alltså rejält mot slutet av loppet.

Knappt 57 km klockade jag loppet till. Jag blir lite förbannad när det är annonserat som ett 50 km lopp och sen är banan mer än 10% längre. Men det kanske är så i cykelsvängen? Nån som vet?

Men nu är premiären i cykeltävling klar. Det väckte ändå mersmak och jag hoppas att det blir nåt mer lopp, om inte i år så nästa.

Tur jag hade hjälm

Idag var jag ute på en kort cykelrunda. Min plan är att cykla Hisingen Runt, ett motionslopp på cykel på 50 km, om knappt 2 veckor och även om jag inte har tänkt satsa så där jättehårt på det så hjälper det nog att ha några cyklade mil i benen när man står på startlinjen, eller sitter man på startlinjen när man cyklar?

Idag åkte jag i alla fall glad i hågen hemifrån när snön hade slutat falla och solen börjat skina. Men jag hann kanske 4 km så kom världens hagelstorm över mig. Motvind och hagel rakt i ansiktet var inte skönt kan jag säga. Så jag vände och cyklade hem.

Det blev i alla fall knappt en mil, men det var tur att jag hade hjälm 🙂