6H Trollhättan

Lördagsmorgonen började precis som vilken annan lördagsmorgon som helst. Uppstigning strax efter klockan 6 och frukost i lugn och ro med familjen. Därefter var det inte mycket som var som vanligt denna lördagsmorgon. Jag packade det sista inför mitt livs andra ultralopp och några minuter efter 8 var bilen i rullning norrut mot Trollhättan och Knorretorpet.

Knorren

Krorretorpet (Knorren) lördag morgon

Väl framme hämtade jag min nummerlapp och passade på att ge K-G ett exemplar av min bok som jag lovade honom eftersom han ställde upp som korrekturläsare av manuset. Sedan var det dags för ombyte och dagen till ära blev det full jogg.se-utstyrsel med jogg.se-linne och jogg.se-keps.

ombytt

Ombytt, lite dålig skärpa, men ändå...

Jag träffade på lite människor att prata med så den knappa timmen som var kvar tills det var dags för start gick ganska snabbt. Så det dröjde inte förrän K-G ropade ut att det var dags för start och jag började springa.

Oj, vad lätt det kändes… Första milen gick på ungefär 55 minuter, två mil passerade jag efter ca 1:55 och efter tre timmar hade jag lyckats avverka ca 29 km. Redan nu började jag ana att mitt mål på 55 km inte skulle nås, men jag borde ändå lyckas ganska bra och slå personbästa med god marginal

En fot före den andra

Hur svårt kan det vara, det är väl bara att sätta den ena foten framför den andra

Jag sprang och sprang och gick lite då och då och ärligt talat så blev gångpauserna fler och fler och längre och längre. Jag fick dock trevligt påhejande av Niklas från jogg.se och frugan och sonen som kommit upp med tåget. Tack för det! Och tack till alla andra som hejade också. Både frugan och Niklas tog lite bilder så här kommer de.

Jag springer så snabbt så att bilden blir suddig 🙂

Två tummar upp! Njuter av en heldags löpning...

Stannar till en stund hos familjen för en andningspaus

När jag hade sprungit i 6 timmar stannade distansräknaren på 49185 meter. Ett drygt varv (varvet var 1093 meter långt) sämre än förra året. Min direkta känsla var besvikelse. Två varv till borde jag ha klarat tyckte jag. Men det blev som det blev och nu i efterhand går det inte att göra nåt åt det. Jag kom i alla fall över marathondistansen med knappt 7 km och det är ändå huvudsaken.

Det kommer fler 6H-lopp och jag är grymt sugen på att ställa upp i Skövde i höst för att försöka sätta nytt PB där.

Det är i alla fall en otrolig känsla att springa tidslopp. Det går knappt att jämföra med ett marathonlopp. Stämningen runt banan är helt annorlunda och servicen vid vätskestationen likaså. Ett exempel är när K-G ställer sig mitt i banan med en papplåda i varje hand och ropar:
”Choklad eller jordgubb?!”
Det var alltså dags för glass! Och bordet vid varvningen var alltid välfyllt med vatten, sportdryck, cola, fanta, chokladdryck, kaffe, köttbullar, lasagne, godis, mackor, bars, m.m. m.m. Grymt service helt enkelt.

Slutligen: 6H – Try it, you’ll like it!

5 kommentarer

  1. Läste denna redogörelse med stort nöje, har funderat på att kuta någon tidsbegränsad Ultra likt den du kutade och nu blev jag än mer sugen. Får se om det blir någon ultra i år men annars blir det nog någon nästa år. 🙂

  2. Jag tycker du ska va nöjd! 🙂 Det är faktiskt riktigt långt!

  3. Grattis kanske jag ska säga också! 🙂

  4. Håller med, starkt jobbat och grattis!
    🙂

  5. Bra jobbat! Kanske dags att prova på ett ultralopp… Och varför inte Skövde 🙂

Kommentera

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

*

© 2017 jBrodin

Tema av Anders NorenUpp ↑