Monthly Archives: augusti 2009

You are browsing the site archives by month.

Sammanfattning av augusti

Augusti blev en liten besvikelse vad gäller träningen, men den låga träningsmängden beror till stor del på att jag var sjuk i nästan två veckor och med det i åtanke så var det väl nästan ok ändå. Ett genomfört Midnattslopp och ett brutet 6H-lopp blev tävlingsresultatet för månaden.

I rena siffror ser det ut såhär:
Löpning: 65,89 km; 5:53:16
Cykling: 6,69 km; 0:19:58
Styrka: 0:40:40
TOTAL TID: 6:53:54

I september kommer jag börja jobba igen med allt vad det innebär. Kommer förhoppningsvis kunna bli en del lunchlöpning och/eller löpning till och från jobbet, s.k. run-commute. Men att få vardagen på plats kommer säkert ta en stund så jag har inga höga förhoppningar måste jag erkänna.

Den som lever får se 🙂

Mitt brutna 6-timmars

Laddad till tänderna stod jag hemma i köket och såg – och hörde – när himlen öppnade sig och all världens vatten ramlade ner över Göteborg. ”Nåväl”, tänkte jag, ”klockan är ju inte mer än 3 så det är ju bättre att regnet kommer nu än sen.” Och vadå, lite regn har ju ingen dött av, eller åtminstone väldigt få i Göteborg…

Lastade in Lillkillen, all springutrustning, barnvagn och matsäck (till Lillkillen och hustrun) i bilen för att hämta upp hustrun på jobbet innan avfärd mot Slottsskogen men i sista stund ändrade vi oss och släppte av Lillkillen och hustrun hemma för en lugn hemmakväll istället för att släpa ut honom i regnet. Så där satt jag, själv i bilen, på väg mot Slottsskogen och såg hur himlen öppnade sig igen. Fast på ett annat sätt den här gången, nu sprack molnen upp!

”Wheey, solen!” tänkte jag. ”Det blir en underbar kväll det här.” Kom så småningom fram till Villa Belparc där tävlingscentrum var och tänkte att jag måste ha kommit fel. Inte en kotte såg jag där jag hade förväntat mig massor av människor. Ja, med kotte menar jag förstås människa

Tomt utanför Villa Belparc

Tomt utanför Villa Belparc

Letade runt lite och hittade till slut en smått förvirrad K-G Nyström som letade efter sina bilnycklar. Kvitterade ut nummerlapp och chip och knallade tillbaka till bilen för ombyte och en energigivande power-bar! Solen försvann igen till förmån för några moln men fortfarande inget mer regn och allt såg ljust ut.

När klockan slog 17:55 – starten skulle gå 18:00 – öppnade sig himlen igen. Återigen ett massivt skyfall! K-G sköt på starten till 18:15 och då hade lyckligtvis regnet avtagit till ett mer behagligt – eller åtminstone acceptabelt – duggregn. Starten gick och alla lufsade iväg. Efter 10 meter, där vägen delade sig i två, kom vi fram till att ingen visste hur banan gick. Skulle vi springa runt tältet eller genom tältet. I de flesta sammanhang skulle ”runt tältet” vara det logiska men inte här. ”Genom tältet, sa jag inte det?” ropade K-G och i stort sett hela startfältet fick vända och springa tillbaka en bit. På vilken annan tävling som helst – som inte är ultra alltså – skulle detta få ödesdigra konsekvenser men inte här. Alla skrattade bara och sprang vidare.

I väntan på den nya starttiden

I väntan på den nya starttiden

Efter ca 400 meter upptäckte vi två jättestora vattenpölar – 3 – 4 meter långa – som täckte gångvägen vi skulle springa på. ”Ingen större fara”, tänkte jag och antagligen de flesta andra också. ”Bara att springa runt dem”. Hmmm, där var det ju gyttja under gräset visade det sig. Lera till fotknölarna och vatten i skorna. Två gånger om dessutom eftersom det var två pölar. ”Ja, ja, det är väl bara att springa på”, tänkte jag. Efter ganska exakt 5 minuter kom jag in för min första varvning (varvet var 730 meter) och då hade jag nästan fått upp värmen i skorna igen. Några minuter senare var det dags att bada i pölarna igen.

Alla försökte till en början att komma på smarta sätt att springa genom pölarna men det fanns inga, det var liksom bara till att ge upp, springa rakt genom dem och bli dyngsur om fötterna. Regnet kom och gick och solen började så smått titta fram igen. Det sociala var dock på topp! Tjôta lite med de man springer förbi eller blir omsprungen av och byta några ord med nån ”i depå”.

Efter 1 timme och 20 minuter ungefär lyckas jag vricka till foten när jag springer genom en av vattenpölarna. Jag tror att det var nån liten grop i asfalten som jag inte såg genom vattnet men är inte helt säker. Jag försökte gå en liten stund men det gjorde ändå ont. Testade att löpa på foten men kände ganska direkt att det inte var värt att springa ytterligare 4,5 timmar med den foten. Inte i det vädret och med de återkommande pölarna.

Brutit loppen men är inte knäckt

Brutit loppet men är inte knäckt

Jag linkade in till varvning. Satte mig i en minut och funderade och lämnade sedan in mitt chip till K-G och gav mig av hemåt. Redan när jag gick ur bilen hemma en dryg halvtimma efter vrickningstillfället kände jag nästan ingenting i foten. Ångrar jag mitt beslut? Nix! Det kommer en träningsvecka nästa vecka, det kommer fler 6-timmarslopp och  nu närmast kommer Göteborg Marathon den 10/10.

Det blev 20 varv á 730 meter, alltså 14,6 km på 1:22:52 (5:41-tempo). Inte illa pinkat ändå för en fredagskväll…

Ultrakrasch

Bröt 6H-loppet i Slottsskogen efter 1h 22min när jag lyckades vricka foten… Surt, men jag vill inte riskera någon skada. En mer utförlig beskrivning av loppet m.m. kommer nån gång under helgen.

Jag tror att jag kom ca 15 km i alla fall så ett halvbra långpass fick jag ut av det!

Imorgon smäller det

Det känns lite lurigt att loppet är på en fredag. Varför vet jag inte riktigt, men nästan alla lopp är ju på helgen. Det blir säkert bra i alla fall. Packlistan är i alla fall påbörjad. Jag vet att till Trollhättan hade jag alldeles för mycket packning med mig. Inte för att det gjorde nåt – bördan var inte särskilt tung att bära – men ändå. Jag resonerar nog så att det är bättre att ha med sig en t-shirt för mycket än att önska att man hade en till.

Packlistan just nu

Packlistan just nu

Jag känner mig spänd inför morgondagen, men inte särskilt nervös. Jag resonerar nog likadant nu som inför Trollhättan: Det blir som det blir…

Som tidigare nämnts så startar jag klockan 18:00 imorgon (fredag 28/8) och har ni vägarna förbi Slottsskogen så kom förbi och heja på mig. Alltså både heja i betydelsen ”heja, heja, snabbare, snabbare” och i betydelsen ”hej på dig du”. Speciellt vore det kul att få koppla personer till diverse bloggkommentarer m.m. Vilka kläder jag har vet jag inte och inte heller vilken startnummer jag har men håll utkik efter ett skägg, jag borde inte vara så svår att känna igen hoppas jag 🙂

Håll tummarna! Resultatet kommer på twitter så snart jag kan delge det!

Snart smäller det!

Sista löppasset innan ultraloppet

Idag hade jag svärmor på besök på förmiddagen för att vakta Lillkillen medan jag var ute på sista träningspasset innan 6-timmarsloppet i Slottsskogen på fredag. Det blev ett kort och lugnt – men backigt – pass som landade på 5,7 km på drygt 30 minuter. Alldeles utmärkt som ett ”värma upp benen”-pass alltså.

Nu har Lillkillen somnat som sover middag någon timme till så jag får tid till att blanda Vitargo, läsa ikapp lite bloggar och Twitter-inlägg (s.k. tweats) och bara andas. Imorgon blir det lite coreträning och fredagen kommer innehålla så mycket vila som möjligt (läs: så mycket som Lillkillen tillåter) för att vara pigg och fräsch klockan 1800 när starten går!

Stjäl nedanstående video från Tredje gången gillt för jag tyckte den var så bra att den förtjänade att spridas!

Uppladdning påbörjad – 3 dagar kvar

På fredag klockan 1800 är det dags! På fredag klockan 1800 står jag på startlinjen i Slottsskogen för att springa 6H-loppet som ingår i välgörenhetsarrangemanget Spring för barnens skull som Vi som springer hellre än bra anordnar!

För tre månader sedan laddade jag för Stockholm Marathon som blev mitt andra marathonlopp och nu laddar jag alltså redan för mitt andra ultralopp – om det nu är så det ska kallas? – och fjärde marathonlopp totalt (om man räknar ultralopp som marathonlopp också vilket Svenska Marathonsällskapet gör för sina utmärkelser).

Uppladdningen för ultraloppet har jag påbörjat redan. Det känns lite märkligt att knappt hinna ”landa” från Midnattsloppet innan uppladdningen för denna – betydligt hårdare – prövningen ska starta men det ska nog funka bra.

Uppladdningsutrustningen

Uppladdningsutrustningen

Jag tycker att uppladdningen för 6H i Trollhättan funkade bra så jag kör på samma recept en gång till. Lite extra mat, lite Vitargo och lite Resorb varje dag. Det ska väl knappast bli lika varmt nu på fredag som det var när vi sprang i Trollhättan men Resorben lär nog behövas ändå.

Mål då? Jo, jag har ett mål egentligen och det är att komma längre än jag gjorde i Trollhättan. Alltså längre än 50572 meter. Möjligt? Jepp! Troligt? Jepp! Det är en flackare bana och mer asfalt och mindre stampad skogsstig här så jag tror att det ska gå bra.

Slutligen en uppmaning! De som är i Göteborgstrakten under tiden som välgörenhetsarrangemanget pågår (28/8 – 6/9), se till att gå/åka förbi Slottskogen, betala en hundring för hyra av chip och spring några varv! Pengarna går ju till barn och ungdomar! Och råkar ni vara i Slottsskogen på fredag mellan klockan 1800 och 2400, kom förbi och heja på oss och säg hej till mig!

Ultramarathon eller ultralopp?

Nu när mitt andra 6H-lopp närmar sig ställer jag mig själv nedanstående fråga… Kanske kan jag få hjälp av er som läser bloggen?!

Om ni röstar vore det kul om ni samtidigt skriver en kort kommentar med en motivering!

[polldaddy poll=1914172]

Midnattsloppet 2009

Så var det avklarat för i år, Midnattsloppet alltså.

Strax innan 21 satte jag mig i bilen för att köra in till stan. Tänkte att det var bra att ha gott om tid för att hitta parkering m.m. och det visade sig vara en bra plan. Eftermiddagen hade bjudit på bra sensommarväder men när jag svängde ut på motorvägen började regnet… Min första tanke var ”Suck! Vad jobbigt!” Men knappt hade jag hunnit köra de 6-7 kilometrarna så hade regnet slutat och jag andades ut.

Parkerade bilen, tog min väska och knallade iväg mot Heden där starten skulle gå. Träffade lite vänner och kollegor enligt plan på vägen och strax innan ankomst till startområdet kom det ytterligare en liten regnskur som också den snabbt gick över.

När starten för min starthrupp gick var det så trångt att jag inte började springa förrän kanske 10 meter före startlinjen och då märker jag att jag inte har knutit mina skor ordentligt. Jag brukar ha dem ganska löst knutna till strax före start av bekvämlighetsskäl men nu hade jag alltså glömt att dra åt dem. Suck… Inte mycket att göra. Jag hade passerat startlinjen och ville inte stanna för att knyta dem. Det fick bära eller brista.

De första 2-3 kilometrarna var trånga och knixiga. Så är det ju med alla lopp av den här storleken – oavsett om det är milen, halvmaran eller maran – att man förlorar ganska mycket tid i början av loppen p.g.a. trängseln. Den sista halvmilen kunde jag nog springa i ungefär tänkt tempo och jag måste säga att jag med tanke på omständigheterna ändå är ganska nöjd. Sluttiden blev 49:50 efter en grym spurt för att komme under 50 miunter 🙂