Trollhättan 6H 2009

Började dagen klockan 0630 med att gå upp för att käka frukost. Hade lite svårt att somna kvällen innan och vaknade till – och hade återigen svårt att somna – när frun kom hem efter en brännbollsmatch i Slottsskogen klockan 0230. Men frukosten smakade bra och vid 8-draget började jag färden mot Trollhättan för att vara framme en knapp timme senare.

Knorretorpet - eller Knorren - lördag morgon

Knorretorpet - eller Knorren - lördag morgon

Letade upp KG och fick min nummerlapp och började sedan fundera lite på var jag skulle göra av mina pinaler. Skulle jag ställa allt i bilen och bara gömma bilnycklarna någonstans? Nej, då skulle det ju bli besvärligt om jag ville byta tröja, skor, shorts eller så. Det bästa vore nog att ha hela väskan med all utrustning längs banan för snabb åtkomst. Så jag bytte om till tävlingsdressen som för dagen bestod av skor (New Balance 769), strumpor (Seger), korta shorts (Craft), ett nyinköpt linne (Adidas) och en keps (New Balance). Resten av utrustningen jag hade med mig, d.v.s. fler shorts, t-shirtar, strumpor och ett extra par skor, packades ner i väskan igen och sedan placerades väskan i skuggan i skydd av en gran precis vid varvningen.

Jag ca 15 minuter före start

Jag ca 15 minuter före start

Hade nog en kvart på mig fram till start och använde denna till att insupa stämningen och bara njuta av det underbara vädret. Trots att klockan inte ens var 10 hade temperaturen jobbat sig upp till 25 och det blåste en svag vind längs med Göta Älv. Området där loppet gick – Knorretorpet – var helt underbart!

Klockan 10 skickades vi iväg. Banan mätte 1096 meter per varv om jag inte minns fel och de första varven fick jag kämpa för att hålla farten nere. Ändå låg jag på 6:20 – 7:00 min/varv. Efter ett eller ett par varv fick jag sällskap av Kortben och vi sprang tillsammans ett par varv och pratade lite om allt möjligt. När ca 5-6 varv avverkats dök så frun och lillkillen upp och med sig hade de mina svärföräldrar. Det var bra att de kom, av flera anledningar så klart, men bland annat gjorde det att jag tog det lite lugnare några varv och stannade till och med och gick 10 meter av banan tillsammans med Lillkillen. Så nu har även han gjort sitt första ultramarathon, även om det inte blev så långt.

Hälsar på Lillkillen vid en varvning

Hälsar på Lillkillen vid en varvning

Strax efter att släkten och familjen lämnat mig åt mitt öde dök Lena upp och hejade på mig några varv. Det var mycket uppskattat och gav mig lite extra energi. Energi förresten, i sammanhanget går det inte att utelämna det faktum att servicen på detta lopp var förtsklassig. Från första varvet till sista fanns det gott om dryck och mat för oss alla. Kan bara gissa vad som dök upp senare för de som sprang 12 eller 24 timmar…

De sista tre timmarna sprang jag i min ensamhet. Inte så att jag var ensam längs banan, det var ju fullt av hur trevliga människor som helst, men det var ingen som hejade på mig längs banan. Hade hoppats lite på att MarathonMia och Snorkfröken skulle komma förbi men så blev inte fallet, eller så märkte jag det inte. Ju längre tiden gick desto långsammare sprang jag och till sist gick jag en liten sträcka varje varv men tyckte ändå att jag höll ganska bra.

I skrivande stund är det officiella resultatet inte klart och publicerat ännu. Om jag räknat rätt på antal varv och om den på jogg.se angivna varvlängden på 1096m stämmer så blev min debut på 6H 50526 meter. Det är alltså precis på håret att mitt mål på 50k uppnåtts. Hoppas nu att varvet inte kontollmätts kortare än så…

Jag återkommer i kommande inlägg om mina upplevelser och med jämförelser mellan ultramarathon och ”vanlig” marathon, men kan kort sammanfatta hela upplevelsen som ”underbart och tokroligt men jag hade lite ont under fötterna dagen efter

Pokalen - den första jag fått i mitt liv!

Pokalen - den första jag fått i mitt liv!

7 kommentarer

  1. piratfarsan

    1 juli 2009 at 09:39

    Underbart! Jättebra jobbat!

  2. Som sagt, kanon! Den pokalen ska du vara stolt för… Den påminner dig om bedriften…
    Nästa gång är jag med! Måste också testa, fast jag har sagt aldrig 😉

  3. Härligt jobbat och grattis till dina 5 mil!

    Vi var ett gäng bloggare som ”sprang” 12-timmarsloppet lite senare. Att springa på natten var speciellt, kanske inte det bästa, men vi slapp i alla fall värmen.

  4. Jag är faktiskt mest imponerad av just ditt resultat på 6-timmars – du kom långt! Stort grattis! Vilken grej!

  5. Tack för härliga bilder. Och vilken fin polkal! Den är inget man gömmer undan. Grattis till en superprestation.

  6. marathonjohan

    2 juli 2009 at 15:21

    Tack för alla grattishälsningar via bloggen, mail, facebook, och telefon. Några speciella kommentarer om kommentarerna 🙂 :

    Janne – Tycker absolut att du ska testa. Det är betydligt mer avslappnad stämning än på en mara tycker jag, det blir ju liksom inte samma tidshets när alla ska var ute lika länge…

    Snabbafötter – Välkommen hit! 12H var jag inte alls nyfiken på innan jag sprang 6H men nu måste jag erkänna att det suger lite i den tarmen också. 24H däremot får nog vänta lite. (säger jag nu i alla fall)

    Anna – Pokalen står i bokhyllan i vardagsrummet, än så länge i alla fall. Får väl se om/när frugan upptäcker den 😉

  7. Vilken prestation! Jag är verkligen imponerad att du orkar 🙂
    Grattis!

Kommentera

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

*

© 2017 jBrodin

Tema av Anders NorenUpp ↑