Stockholm Marathon 2009

Mitt Stockholm Marathon 2009 började redan klockan 05:02 på lördagsmorgonen med att lillkillen vaknade. Suck tänkte jag men jag gick in i hans rum, hämtade med honom in till vår säng och sedan fick han ligga där och suga på nappen och snutta med snuttefilten tills min väckarklocka ringde 05:45.

Varför denna tidiga morgon då? Jo, MarathonExpressen avgick från Göteborg Central redan 06:48 och jag skulle parkera vid jobbet och gå den sista kilometern så jag ville vara ute i god tid. Väl ombord på tåget satte jag mig tillrätta och packade upp min medhavda frukost som för dagen bestod av 2 burkar yoghurt med blåbärssylt och två dubbla mackor.
När frukosten var avklarad läste jag lite i min bok – Jag vill ju bara se bra ut naken – och gjorde en lite utflykt till Bistron för att hämta nummerlappen och då passade jag dessutom på att köpa en kopp kaffe.

Tiden gick inte så fort på tåget, kanske på grund av att jag reste ensam och inte hade någon att prata med, men så småningom – lite efter 10:30 – var vi ändå framme i Stockholm och fick gå från perrongen ut till Vasagatan där bussar väntade på att ta oss till Engelbrektsskolan. I denna skola någon kilometer från Stadion fick vi som åkt med tåget vila upp oss, ladda och byta om. Grymt bra service och upplägg SJ! En eloge!

Själv satte jag mig i ett hörn, kollade igenom kassen med grejer vi fått och nålade fast nummerlappen på linnet. Tyckte nog till en början att fastsättningsanordningen till chipet verkade lite vek – på GöteborgsVarvet är det ju kardborreband man sätter runt benet – men det visade sig hålla. Sedan tog jag på mig överdragskläderna och började knalla bort mot Östermalms IP.

Det första jag ser när jag går in på idrottsplatsen är en tatuering jag känner igen. Jannes tatuering är förmodligen ganska unik så jag gick fram och hälsade och vi önskade varandra lycka till. Kul att träffas IRL.

Efter att ha kollat in MarathonExpo i Danicahallen smorde jag på mig ordentliga mängder solskyddskräm och vaselin. Tack Mia för tipset om vaselinet! Det funkade hur bra som helst, bara ett litet litet skavsår på insidan av överarmen…

När allt sådant var klart lämnade jag in mina överdragskläder och värdesaker och gick till startfållan. Kul att se hur alla sökte skuggan i denna nästan jobbiga värme, så även jag. När startskottet gick tänkte jag att jag skulle ta vara på mina lärdomar från mina 4 GöteborgsVarv och ta det lugnt men det är SÅ SVÅRT när man bara vill dra på. Tog i alla fall högra sidan av Valhallavägen eftersom det var mindre folk där och jag kunde springa på i mitt eget tempo. Lite värre blev det när dessa två grenar gick ihop några kilometer längre fram.

Jag höll mitt tänkta tempo riktigt bra första milen trots trängseln. Så även andra milen och ända fram till halvmarapasseringen på 2:04:30. Valhallavägen ner gick bra men i uppförsbacken ute på Gärdet började låren strejka… Jag kämpade på, tog ett gäng kletiga bananer vid vätskekontrollen och fick lite ork tillbaka men i småbackarna ute på Djurgården, förbi Gröna Lund m.m., blev jag tvungen att börja gå lite. Därefter blev det bara värre. Benen värkte och jag ville inget annat än att springa. Det blev nog ca 50/50 gång/jogg (tidsmässigt) härifrån vilket syns på mellantiderna…

mellantider

P5310077I mål kom jag – lyckades till och med ”spurta” om ett helt gäng inne på Stadion – och jag fick medalj och en fin röd tröja. För att gå händelserna lite i förväg så adopterade lillkillen tröjan när jag kom hem som ni kan se till vänster 🙂

Tåget tillbaka skulle inte gå förrän 22:00 så jag hann med ett besök på McDonalds med Familjen Carling innan avgång.01:45 slutade marathon dagen med tandborstning och sänggående. Behöver jag säga att det var svårt att somna p.g.a alla intryck?

Är jag nöjd nu då? Jag tror det, jo det är jag. Kommer jag springa fler marathon, detta var mitt andra? Absolut! Kommer jag springa Stockholm nästa år? Troligtvis men jag är lite sugen på Köpenhamn också…

Nu blir det vila från löpningen några dagar och sedan på det lugnt och försiktigt igen, höfterna är inte riktigt återställda än 🙂

11 kommentarer

  1. Hej Johan!
    Sicken proffsig blogg då!
    Oerhört kul att läsa om ditt Marathon-äventyr!
    Hoppas allt är bra!

    Kram!

    • marathonjohan

      1 juni 2009 at 11:58

      Man gör ju så gott man kan…
      Allt är bra, lite öm i höfterna och låren ännu bara 🙂

  2. Fascinerande. 4,2 mil är typ så långt som jag har rört mig under hela mitt liv 🙂

    • marathonjohan

      1 juni 2009 at 11:59

      Men det borde väl bli ganska långa sträckor varje dag?? Från skrivbordet till hissen och från hissen och ut för att röka? Och så det flera gånger om dagen dessutom… Phew…

  3. Bra jobbat i värmen! Grattis!

  4. Kul att läsa din berättelse. Och tröjan verkade ju passa också 🙂 – jag släpper inte ifrån mig min; bra camoflage för att gå lite stelt, hehe.

    Och marathon-suget finns kvar verkar det som!

  5. Bra jobbat! Speciellt med tanke på värmen.
    Kul att se tid och placering också för att följa upp relativt alla andra.
    Jag är också sugen på att prova men får se vad/om det kan tänkas bli…

  6. Nu när vi träffats så finns du ju självklart länkad på min sida också… 😉

    En lång Marathondag för dig! Kul att du känner dig nöjd nu! Nästa år samlar vi ihop oss och hjälper varandra under 4 timmar…

  7. marathonjohan

    2 juni 2009 at 09:40


    Lisette – Tack så mycket

    Snorkfröken – Jag tog tillbaka den sedan. Oskadd som tur var. Den kommer nog bara användas vid exklusiva tillfällen… 🙂

    Mattias I – Klart du ska testa. Som jag sa till en kille jag pratade med på väg från Stadion i lördags: Fixar man att springa 2,5 mil på 2,5 – 3 timmar så fixar man ju att ta sig runt i alla fall.

    Janne – Låter bra det… Länk härifrån till dig också!

  8. vilken härlig känsla! Nu upplever jag loppet igen! Kul att vaselinet fungerade!

  9. Hej Johan, snygg blogg verkligen. det är så otroligt kul att läsa alla löpares berättelser från maran på nätet. Själv är jag lite sugen på att börja blogga själv men är bättre på löpning än på IT så jag vet inte riktigt hur man gör 🙂 Dessutom är livet ganska fullt med heltidsarbete, 3 barn i åldrarna 3-10 år och löpningen dessutom.

    Min maraberättelse hittar du i min träningsdagbok på Jogg.se så länge. Jag hade satt upp 3:30 som mål och det grejade jag, jag kom inpå 3:23:38 och plats 890. Dumt nog så är jag inte riktigt nöjd ändå utan funderar istället på varför jag inte grejade 3:15 som är/varit drömmålet (det hölll jättebra tidsmässigt fram till 30km, men börjar man väl gå för att dricka så är det ju otroligt svårt att hålla igång löpningen sedan, ser att du också erfarit det!)

    Ha det gott!
    Staffan

Kommentera

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

*

© 2017 jBrodin

Tema av Anders NorenUpp ↑