Tio år senare

varvet

För drygt tio år sedan, den 13 maj 2006, sprang jag mitt allra första Göteborgsvarv. Som bosatt i Göteborg sedan 1998 hade jag länge funderat på det, önskat det rent av, men jag var ju inte ens löpare då så det kändes långt borta. Efter att ha funnit kärleken till löpningen under hösten 2005 gick det snabbt i alla fall och efter många fjärilar i magen veckan innan lyckades jag genomföra mitt premiärvarv på 2:05.

Sedan dess har jag sprungit Göteborgsvarvet varje år. Alltså, 2015 fullföljde jag mitt tionde varv. Mycket har förändrats under dessa tio år. Bland annat har antalet fullföljande löpare har nästan dubblerats – från 26566 till 46500 – och mina resultat har förbättrats stadigt, från 2:05 till 1:36.

Personligen tycker jag att Varvet har växt lite för mycket. Det är fortfarande en folkfest för både löpare och publik men min känsla är att den gigantiska tillväxt som Varvet fått till största delen varit negativ för loppet. Man känner sig än mer anonym i folkhopen av löpare, hela arrangemanget känns lite för kommersiellt. Och klyftan mellan löpare kan väl knappt bli större när de bästa startar 2-3 timmar innan de i bakre startleden ens får starta? Och speciellt för de bakre startleden är trängseln kring banan mycket påtaglig från start till mål.

För arrangörerna och för staden Göteborg är Varvet såklart en kassako. Idag i Göteborgsposten kunde man läsa att alla loppen tillsammans genererar intäkter på runt 60 miljoner med ett överskott på runt 10 miljoner, som fördelas ut på 15 lokala friidrottsföreningar. De turistekonomiska till hotell, restauranger och handel beräknas till ca 200 miljoner.

I år springer jag inte Göteborgsvarvet. Det känns för kommersiellt och efter att ha gjort det tio gånger har det blivit ett lopp som inte ger mig något, det ska liksom bara betas av.

Jag letar nya upplevelser istället och ger mina anmälningsavgifter till mindre lopp där den, för mig, rätta känslan infinner sig.

Nu vänder det

Efter att ha varit däckad av en helvetesförkylning hela förra veckan kanske det vänder nu. Igår körde jag min traditionsenliga tiondelsmara på skottdagen och tappade inte alls mycket jämfört med min farthållare för året. Idag vann jag t.o.m. två kilometer på den rackarn…

Som ni ser, det vänder

Som ni ser, det vänder

Så nu är det bara att tuffa p. Och nu kommer väl våren snart också?

Mål 2016

Jag gör dem offentliga så är det svårare att ducka för dem sen i slutet av året.

  1. Springa 205 mil under året
    Jag tänker att jag vill försöka öka mängden från förra året lite men eftersom jag inte nådde mängdmålet förra året så blir det inte med så mycket.
  2. Cykla 150 mil under året
    Jag och Niklas ska tydligen cykla Vätternrundan och jag vill gärna ha 100 träningsmil i benen innan dess. Och lite mer cykling ska det väl bli, om inte annat så ska jag försöka komma igång med cykelpendling.

Fler mål än så blir det inte i år, i alla fall inte uttalade. Men jag hoppas att året också ska föra med sig ett gäng trevliga och framgångsrika marathonlopp och kanske ett och annat pers också.

2015 summerat

Tiden har nästan passerat nu va? Tiden för årskrönikor. Tiden som är som gjord för att se tillbaka på året som gått och kanske dra en och annan lärdom av vad man gjorde bra och vad som var mindre bra. Men bättre sent än aldrig…

Själv är jag road över att gå tillbaka till förra årets start och se vilka mål jag satte upp då.

Jag hade tre mål:

  • Springa 5 km på under 20 minuter
    Ej uppnått. Jag deltog inte ens i någon tävling på den distansen, men jag tror att jag hade kunnat göra det i tävlingssituation. Målet kvarstår till 2016 istället.
  • Sätta nytt personbästa på minst en distans
    Avklarat. Jag har under året satt nytt PB på tre distanser: 6-timmars, marathon och halvmarathon. Helt klart godkänt
  • Springa minst 3 marathon- och/eller ultralopp
    Avklarat. Jag har under året sprungit tre marathonlopp (Stockholm, Oslo och Göteborg) och ett 6-timmars (Karlstad)

Jag hade också en målsättning vad gäller totalt löpt distans under året och det var 200 mil. Detta mål nådde jag inte riktigt upp till. Den totala distansen för 2015 blev 1981 km så jag bommade målet med 19 km. Surt men inte så surt som jag trodde.

200mil2015

Diagrammet ovan visar hur långt före (eller efter) en tänkt farthållare jag varit under året och det är ju lätt att se att från slutet av januari till början av december låg jag ganska långt före. Sen kom två ganska segdragna förkylningar. Såna som är jobbiga för man är egentligen inte sjuk men man känner sig inte heller frisk nog för att träna. Så det föll bort två hela veckor och sen är jag sån att jag alltid försöker smygstarta lite med korta lugna pass efter en period av ofriskhet.

Nära, men jag kom alltså inte ända fram tyvärr.

Facebook svämmar över

Jag funderar bara, det svämmar över med profilbilder på Facebook med franska flaggan på efter fredagens hemska terrorattentat i Paris. Alla vid sina sinnens fulla bruk lär ju fördöma och avsky vad som hänt och jag gissar att det här med flaggan är nåt sätt att visa sitt deltagande med offren eller de anhöriga eller det franska folket.

Men ärligt talat, vad uppnår man med det? Det är en ärlig fråga? Det sker terrorattentat i mindre priviligierade delar av världen nästan dagligen men jag ser ingen med Libanons eller Syriens eller Iraks flagga på sin profilbild.

Det som händer i Syrien och som är en stor del i den största flyktingkatastrofen på länge är väl ändå ännu mer värd att sätta på sin profilbild på nåt sätt i så fall?

Det är ungefär som det här med att ”Gilla om du tycker att det är hemskt att folk svälter”. Varför går folk på att gilla sånt? Vad tror de kommer hända? Kommer alla tummar levereras med lastbil till det svältande folket?

starving_likes

Jag förstår det bara inte så om nån som förstår vill förklara för mig så vore det jättebra.

Vad blir resultatet av att sätta franska flaggan på profilbilden?
Är jag en sämre människa för att jag inte gör det?
Tror ni att jag är en terrorist då?

Tack!

Tankar efter Borås 6-timmars

I lördags var det återigen dags för Borås 6-timmars. Ett mycket trevligt arrangemang runt Ramnasjön ganska centralt i Borås och jag var otroligt taggad innan. Taggad och självsäker. Det skulle gå lätt att komma över min drömgräns på 60 km.

På plats träffade jag mängder av mer eller mindre bekanta ansikten och såklart Johanna, en gammal kompis från tonåren som jag inte träffat på säkert 15 år i alla fall, kanske 20. Otroligt roligt. Ombyte och förberedelser enligt gammal vanlig tradition och sen dags för start.

Säkert en bild från timme 1 eftersom jag ser ganska tillfreds ut.

Säkert en bild från timme 1 eftersom jag ser ganska tillfreds ut. Foto: Anders Pihl

Första timmen gick ganska bra. Jag höll ett lagom snabbt tempo och det kändes lätt. Under den andra timmen började min mage krångla ganska mycket. Jag gick på toa och så kändes det lite bättre en stund men inte så länge. Toa igen, bättre igen, sämre igen, toa igen. Så höll det på under andra timmen. Från inledningen av timme tre blev det inte ens bättre när jag gick på toa. Det dåliga höll i sig och i stort sett varje steg jag tog gav ett knip i magen. Nånstans kring 25 km bestämde jag mig för att jag skulle bara fortsätta till 30 km och sedan gå av. Vilket jag gjorde och resultatet blev 30,7 km i 5:49-fart.

Under tiden jag sprang kändes det jäkligt motigt. Jag sprang och tänkte på skillnader i känsla mellan marathon och 6-timmars och det stora för mig är nog att under ett marathonlopp vet jag att om jag bara håller ut och springer på så fort jag kan så är det snart slut. I ett 6-timmars är lidandet (i alla fall som det var i lördags) lika långt i tid oavsett hur fort eller långsamt jag springer.

Jag har nog kommit fram till att mitt psyke egentligen inte är gjort för 6-timmars och ultra. Jag ska nog hålla mig på distanser upp till och med marathon, där trivs jag bäst. Nu är jag ju anmäld till Karlstad 6-timmars inomhus i januari och det ska jag fullfölja är tanken men sedan tror jag att jag släpper fokus på tidslopp.

Problemet med löparjackor

Såhär års tycker jag att det ofta är svårt att klä sig bra när man går ut på ett löppass. Känns temperaturen bra i början av passet så är det ofta alldeles för varmt efter några kilometer, men samtidigt är det ju inte skönt att behöva frysa som en liten nakenhund i Sibirien när man väntar på att GPS-klockan ska hitta och låsa på satelliterna.

I förra veckan var jag inne på Bikester och kikade runt lite och såg att de hade ganska mycket olika tjockare tröjor eller löparjackor och jag fastnade speciellt för en från Asics som jag tyckte dels var snygg och dels verkade väldigt praktisk.

IMG_1170

Den har stora ventilationshål i armhålorna och skulle det bli varmare än man tänkt så går det lätt och snabbt att ta av ärmarna så att det blir en väst istället.

IMG_1173

Jag provade den för första gången i helgen när jag tillsammans med några vänner och bekanta var med och sprang Skutberget All-In i Karlstad och den mötte alla mina förväntningar. Visst, det var kallt att stå och vänta på start men sedan var den väldigt bekväm och höll en bra temperatur i nästan tre timmar.

Den har gott om fickor för telefoner, nycklar, pengar/kort eller energi. Möjligtvis hade det varit ännu bättre om den haft nån ryggficka också för att funka riktigt bra vid cykling också.

Men jag måste berömma Bikester för leveransen också. Trots att leveransen sker från Tyskland så hade jag jackan två dagar efter beställning. Så, hösten är räddad men risken är väl att tvättmaskinen får gå alldeles för ofta för att se till att denna jackan finns ren och nytvättat till varje löppass :)

Göteborg Marathon 2015

Förutsättningarna var optimala, eller ja, nån grad för kallt för mig kanske. Men ruskigt bra förutsättningar i alla fall. Solen sken mellan små moln, ca 10 grader varmt, nästan vindstilla. Jag var också ovanligt laddad för Göteborg Marathon. Det känns annars som den stora skillnaden mellan ett lopp på hemmaplan och ett borta; på hemmaplan är jag sällan lika laddad…

Jag anlände ganska tidigt till nummerlappsutdelningen och fick motta Svenska Marathonsällskapets prestationsnål för att ha sprungit under 3:30 i Oslo av Christer Svensson som är utmärkelseansvarig i sällskapet. Jag har också lovat att skriva en artikel om just detta lopp till tidningen Marathonlöparen så ni som läser den, håll ögonen öppna.

Prestationsnål för sub 3:30

Prestationsnål för sub 3:30

Sen drog jag mig till Slottsskogsvallen, bytte om, velade lite på klädsel och träffade lite folk från Lonesome Runners. Jag hann också värma upp och snacka med lite andra trevliga människor.

Fint väder, här på Slottsskogsvallen några minuter före start

Fint väder, här på Slottsskogsvallen några minuter före start

Klockan 11 gick starten och jag tyckte att jag höll igen men det gick ändå i 4:35-fart ungefär. Otroligt lätt löpning. Försökte sänka tempot och kom väl i alla fall upp/ner i 4:40 men där låg jag ganska stabilt. Vid vändningen efter en kvartsmara lyckades jag få några meters försprång på en tjej som jag sprungit tillsammans med länge som andades så konstigt, det var liksom ett irritationsmoment som jag var glad att bli av med.

Fortfarande ganska pigg i benen när jag passerade halvmaran vid varvningen på Slottsskogsvallen efter ungefär 1:38 nånting. Jag tänkte att det här kan bli riktigt bra om jag bara håller i det. Men direkt ut på andra varvet så kände jag att nåt hände. Det blev svårt att hålla ett tempo snabbare än 5 min/km men jag tänkte att håller jag ändå det tempot så blir det nåt bra här.

Lyckades hålla det tempot till vändningen efter drygt 31 km men sen kollapsade hela kroppen. Det började nog med att jag fick kramp under höger fot. Det har nog aldrig hänt tidigare och det var svårt att springa vettigt med. Sen kom krampkänningar i vaderna och på det också ett jobbigt håll i magen. Summa summarum så blev det mycket gång den sista milen även om jag försökte gå så snabbt jag kunde och springa så ofta jag kunde. Ibland höll det längre perioder, ibland kortare.

Ännu en medalj till samlingen

Ännu en medalj till samlingen

I mål sprang jag på 3:39:17 vilket jag ändå nu ett dygn efteråt är riktigt nöjd med, speciellt med tanke på att kroppen havererade så på den sista milen. Troligtvis hade jag också inte helt återhämtat mig från maran i Oslo för tre veckor sedan, jag brukar ju inte springa maror så tätt. Marathon #18 är således lagt till handlingarna och nu är det bara att ladda för Borås 6-timmars om fyra veckor.

© 2016 jBrodin

Tema av Anders NorenUpp ↑